Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Lachisch—Lackadiverna
552
på vänstra stranden av S :t Lawrencefloden,
10 km s. v. om Montreal, dit kanal leder
förbi de storslagna forsarna Lachine
ra-pids; 15,404 inv. (1921).
Lachisch (L a’k i s), nu T e 11 - e 1 - H e s i,
stad i s. Palestina mellan Hebron och Gaza,
på vägen från Egypten till Syrien. L. var
en viktig gränsfästning (2 Kon. 18: 14 ff.),
som erövrades av den assyriske konungen
Sanherib 701 f Kr. (reliefframställningar av
fälttåget i palatset vid Kujundjik nära
Nineve) och åter av Nebukadnessar 590 f. Kr.
Viktiga utgrävningar, som blottat åtta över
varandra belägna städer, företogos av Palestine
exploration fund 1890—92. Litt.: W. M.
Flin-ders Petrie, »Tell el Hesy (Lachish)» (1891),
och F. J. Bliss, »A mound of many cities»
(2:a uppl. 1898). (M. Pn N-n.)
Lachmann [la’lp], C 1 a r a, donator (1864—
1920). Var född i Danmark och sedan 1891
g. m. industriidkaren Jakob Lachmann på
Charlottenlund i Skåne. Genom testamente
av 1920 hade hon förordnat, att av en del
utav hennes efterlämnade förmögenhet skulle
bildas Clara Lachmanns fond för befrämjande
av den skandinaviska samkänslan. Stiftelsen,
vars kapital 1929 uppgick till 1,552,180,67 kr.,
har säte i Göteborg och består av 2 svenska,
2 danska och 1 norsk led. Bl. a. ha ur
fonden år efter år anslag lämnats för stödjande
av föreningarna Nordens verksamhet.
Lachmann [la’^-], Karl, tysk filolog
(1793—1851). Blev 1818 prof, vid univ. i
Königsberg och 1825 i Berlin. Mest berömt
är L:s försök att uppvisa, att såväl det
tyska som det
home-riska eposet uppstått
ur ett antal mindre,
självständiga dikter,
vilka mera mekaniskt
sammanfogats: Ȇber
die ursprüngliche
Gestalt des Gedichts von
der Nibelungen Noth»
(1816), kritisk uppl.
av »Der Nibelunge
Not mit der Klage»
(1826; flera uppl.),
anmärkningar »Zu
den Nibelungen und
zur Klage» (1836), »Betrachtungen über
Horners Ilias mit Zusätzen von M. Haupt» (1847;
3:e uppl. 1874). L:s skarpsinniga teori torde
numera kunna betecknas som övergiven, men
den stod länge i diskussionens medelpunkt.
L. vann även ett frejdat namn som
textkritiker och utgav upplagor av N. T., av
medelhögtyska skaldeverk samt av latinska
författare. Av grundläggande betydelse är hans
arbete Ȇber althochdeutsche Betonung und
Verskunst» (1831). L:s brevväxling med
bröderna Grimm utges av A. Leitzmann (2 bd,
1924—27). M. Pn N-n.
Lachmlder, arabisk dynasti i Hira, v. om
Eufrat. Dess välde grundlädes under
200-talet och stod på höjden av makt i början av
400-talet. Den siste lachmiden, Numän III,
störtades av perserkonungen Kosru II omkr.
602. K. V.Z.*
Lachner [la’£-], Franz, tysk tonsättare
(1803—90). Studerade från 1822 i Wien och
blev där Schuberts vän och förtrogne. L. blev
1836 hovkapellmästare i München och
utvecklade där en betydande verksamhet som
dirigent och kompositör men undanträngdes
från sin plats 1865 av Wagner och blev
sedan av dennes
anhängare mycket
orättvist bedömd. Han är
särskilt berömd som
nyskapare av sviten,
vilken han ånyo
upptog, men som
orkesterstycke. Han skrev
även symfonier,
körverk m. m., vilka dock
vunno mindre
beaktande. L. älskade den
gamla polyfona stilen
och använde den på ett
effektfullt sätt i sina
verk. — Av hans bröder framträdde som
dirigenter och kompositörer särskilt Ignaz L.
(1807—95) och V i n c e n z L. (1811—93), båda
skickliga i polyfon stil. Deras solosånger och
manskvartetter blevo särskilt populära. Ignaz
L. verkade 1858—61 som hovkapellmästare i
Stockholm och blev sedermera kapellmästare
i Frankfurt a. M. T. N.
Lack. 1. Sammanfattande beteckning inom
svensk färg- och fernissindustri för de
be-strykningsmedel, som utgöra lösningar i
flyktiga lösningsmedel av fasta hartsartade el.
hartsliknande ämnen med el. utan tillsats av
torkande oljor och vilka efter utstrykning i
tunna skikt giva upphov till hårda men dock
elastiska, skyddande och samtidigt
förskönande ytöverdrag. Hit höra bl. a. lack
fernissor samt sprit- o. a. flyktiga fernissor (se
Fernissa), ugnslack, som kräva torkning
i värmeugn, asfaltlack, torkande
stenkols-tjärpreparat, ss. »black varnish», samt de
olika s. k. cellulosalack, som beredas
av vissa cellulosaestrar (nitrocellulosa,
cellulosaacetat) och organiska lösningsmedel samt
såsom snabbtorkande och vattenbeständiga
fått en mycket stor användning i nutiden,
t. ex. autolack, beekolack, cellonlack,
zapon-lack. Jfr Lackfärg.
2. Dets. som gummilack a (se d. o.).
3. Betecknar stundom dets. som
lackfärg, någon gång dets. som 1 a c k 1 ä d e r.
4. Dets. som s i g i 1 1 a c k, en lättsmält,
vid avsvalning hastigt hårdnande blandning
av harts, vax, terpentin, krita och ett
färgämne (i rött lack: cinnober el. mönja). G. H-r.
Lackadiverna (eng. Laccadive islands, av
skt laksa dwipa, »de hundra tusen öarna»),
britt.-ind. ögrupp i Indiska oceanen, 300 km
utanför Malabatkusten av Indien. Omfattar
14 små och låga korallöar mellan 10° och
12° n. br. och n. därom åtskilliga korallrev
mellan 12° och 14°; endast 9 av öarna äro
bebodda, de största äro mellan 2,5 och 5 kvkm.
Administrativt äro L. uppdelade på två av
fast-landsdistrikten (Malabar och South Canara)
under presidentskapet Madras. Befolkningen,
omkr. 10,000 pers., är av hinduisk stam,
uppblandad med araber, och muhammedaner.
— L. ha koloniserats från Malabar och
kommo på 1500-talet under rajan av
Can-nanore (se d. o.), som 1791 betvangs av
engelsmännen. Monogr. av J. S. Gardiner (3
bd, 1901—04).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
