Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Lagergren, P. J.—Lagerheim, C. H. Th. A.
594
de i påvlig tjänst, utnämndes 1884 till
kabi-nettskammarherre och tjänstgjorde som sådan
hos Leo XIII och dennes efterträdare, fick
1889 ärftlig påvlig markisvärdighet. Utom
dikter och reseskildringar skrev L. »Mitt livs
minnen» (8 bd, 1922—28; ofullb., går till
1887), med utomordentliga kultur- och
personskildringar från Närke (i del 1) och en
oerhörd rikedom på intryck och gestalter, samt
»Kronor av guld och törne» (1923). R-nB.
Lagergren, Pehr Johan, ämbetsman,
politiker (1797—1856). Blev 1830 assessor i
Svea hovrätt och var från 1836 till sin död
justitieborgmästare i Norrköping. L.
representerade sin hemstad i borgarståndet vid
riksdagarna 1840—41, 1844—45, 1847—48 och
1853—54. Han var strängt konservativ och
protektionist, ägde goda kunskaper och
framstående talarbegåvning och blev de
konservativas ledare inom ståndet, ehuru han
saknade en partiledares spänstighet i lynnet
1851 vägrade han bli konsultativt statsråd,
enär han fruktade att genom sin
konservatism framkalla ovilja mot regeringen. Vid
riksdagen 1853—54 var L. borgarståndets
talman. (V. S-g.)
Lagergång, se G å n g 1.
Lagerheim, svenska släkter.
1. Sedermera presidenten Carl Erik
Bergqvist blev 1777 adlad och 1807 frih.
med namnet L.; om C. E. L. se vidare nedan.
Hans son Gustaf Adolf L. (1788—-1845)
blev 1813 anställd vid Göta kanals byggnad
och senare dess övermekanikus, som sådan
mycket skicklig. 1837 blev han överste.
2. Samtidigt (1777) med C. E. Bergqvist
(se ovan, 1) adlades hans medarbetare, sekr.
i Kammarkollegium Olof Elias W e i
d-m a n (1741—1823; jfr Weidenhielm,
släktart.) med samma namn och blev 1812
frih. Han blev 1809 justitieråd och var 1812
—18 president i Kammarkollegium. Om hans
son frih. Elias L. och dennes son C. H. Th. A.
L. se nedan. Den senares bror majoren frih.
Elias L. (1830—1914) skrev en monogr. (tr.
1910) om sin släkt; hans värdefulla otryckta
biogr. saml. finnas i Kungl. bibi, (jfr
Person-hist. Tidskr. 1914). — På O. E. L:s ätt
adopterades 1805 hans broders, biskopen i Skara
Thure We,idmans (1744—1828), barn; till
denna gren hör N. G. L., se nedan. (B. H-d.)
Lagerheim, Carl Erik, frih., president
(1742—1813), hette urspr. Bergqvist; se
släktartikeln 1. Han blev efter studier i
Uppsala och tjänstgöring i olika ämbetsverk i
huvudstaden 1770
kamrer i
Kommerskollegium. Hans utmärkta
förtjänster på denna
post belönades med
adelskap 1777. På
riksdagen i Gävle
1792 var han sekr. i
hemliga utskottet och
hade stor andel i den
av ständerna
antagna finansplanen.
Konungen visade sin
tacksamhet genom att
utnämna L. till
kom
merseråd, ständerna genom att välja
honom till bankofullmäktig. Efter Gustav III:s
död ägnade sig L. åt hävandet av den
svåra finanskrisen, och planen till den 1802
—03 lyckligt genomförda realisationen av
riksgäldssedlarna var huvudsaki. hans verk.
L. blev 1805 president i Statskontoret; hans
stora erfarenhet på det finansiella området
togs dessutom i anspråk för en mängd
kommittéer, och hans namn är knutet vid alla
grenar av finansförvaltningen under denna
tid. — Efter statsvälvningen 1809 inträdde
han i interimsregeringen men blev icke
medlem av det 9 juni tillsatta statsrådet. På
riksdagen 1812 deltog han verksamt i
statsutskottets budgetsarbeten. — L. var en
eminent kraft på det finansiella området men
gjorde sig på grund av bristande
framställ-ningsgåvor mindre gällande vid de
offentliga överläggningarna. A. G-de.
Lagerheim, Carl Herman Theodor
Alfred, diplomat, ämbetsman (1843 4/io—
1924 23/5); se släktartikeln 2. Blev 1859 student
i Uppsala, där han 1860 avlade kansli- och
1861 kameralexamen,
och beträdde 1862 som
attaché i Paris den
diplomatiska banan.
L. blev 1870
legations-sekr. i Petersburg,
1871 chef för
Utrikes-dep:s politiska avd.
och var 1876—86
ka-binettssekr. Han var
led. av svensk-norska
konsulatkommittén
1875—76 samt ordf, i
kommittén ang.
Kommerskollegium 1883—
84 och ang. industri- och handelskamrar 1884
—85. 1886 blev han svensk-norsk envoyé i
Berlin, Karlsruhe och Dresden samt 1890
därjämte i München. Då utrikesministern
Douglas vägrade sin kontrasignation på
beslutet om unionstecknets avlägsnande ur
norska handelsflaggan och lämnade ämbetet,
kallades L., sedan statsminister Boström i
egenskap av t. f. utrikesminister
kontrasig-nerat flagglagen, 20 dec. 1899 till
utrikesminister L. var känd för att vara en
anhängare av unionell uppgörelse på den fulla
likställighetens grund. På hans initiativ
tillsattes i jan. 1902 en svensk-norsk kommitté
för undersökning av möjligheterna av
särskilda konsuler för de bägge länderna med
bibehållande av gemensam diplomati, och
förhandlingar i ämnet fördes 1903—04 mellan
svenska och norska statsrådsmedlemmar (se
Sverige-Norge). Oenighet mellan
statsminister Boström och L. ang. den omfattning,
i vilken norska önskemål kunde från svensk
sida tillmötesgås, ledde till L:s avgång 7 dec.
1904. L. var 1905—13 generaldir. och chef
för Kommerskollegium samt strävade som
sådan att ordna arbetet inom friare och mera
moderna former. L. var ordf, i kommittéerna
ang. förändrad organisation av Utrikesdep.,
diplomatien och konsulatväsendet (1905) och
av Kommerskollegium (1908) samt deltog 1907
—08 i underhandlingarna om ordnande av
trafikförhållandena mellan Sverige å ena samt
Ryssland och Tyskland å andra sidan.
1905—-17 var han (liberal) stadsfullmäktig i
Stockholm. Sedan 1909 var han ordf, i direktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
