Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Lagerheim, E.—Lagerlöf,
596
för Handelshögskolan i Stockholm och
verkade energiskt för dennas utveckling. — L.
var som diplomat fostrad i sin svärfars,
Man-derströms, skola. Som utrikesminister
genomförde han praktiska reformer i Utrikesdep:s
arbetsmetoder. Hans unionspolitik hade
genomgående att kämpa mot djupt misstroende
från Första kammarens majoritet. Den torde
ha åsyftat att göra unionen relativt uthärdlig
för båda folken, så länge förhållandena
möjliggjorde dess fortbestånd. (V. S-g.)
Lagerheim, Elias, frih., diplomat (1791—
1864); se släktartikeln 2. Blev 1820 chargé
d’affaires i Berlin och Dresden, 1821 i
Dresden och Wien samt 1824 t. f. och 1825 ord.
kabinettssekr. L. blev 1831 överpostdir., 1836
envoyé i Köpenhamn och var 8 sept. 1856—■
16 mars 1858 utrikesstatsminister.
Lagerheim, Nils Gustaf, botanist (1860
—1926); se släktart. 2. Blev 1889 prof, i
kryptogami och föreståndare för botaniska
trädgården i Quito (Ecuador), 1892 konservator
vid Tromsö museum
samt var 1895—1925
prof, i botanik vid
Stockholms högskola.
L. blev fil. hedersdr i
Uppsala 1893 och led.
av Vet.-akad. 1909.
Av L:s talrika
skrifter behandla de flesta
alger och lägre
svampar, men han
publicerade även viktiga
arbeten över
faneroga-mernas ekologi,
gallbildningar, botanisk
teknik, mikroskopiska fossil i torv och
förfalskningar av närings- och njutningsmedel.
Bland hans skrifter må nämnas »Studien
über die Gattungen Conferva und Microspora»
(i Flora 1889), »Mykologische Studien», I—III
(1898, 1900), »Baltiska zoocecidier» (i Arkiv
för Botanik 1905, 1916). K. A.
Lagerhjelm, Per, bergsvetenskapsman (1787
—1856). Avlade bergsexamen i Uppsala 1807
samt erhöll 1813 geschworners och 1816
assessors titel. 1817 blev L. assessor i
Bergskollegium (avsked 1831)
och var 1832—56
fullmäktig i
Järnkontoret. L. deltog mycket
förtjänstfullt i på
dettas bekostnad 1811—
15 anordnade
hydrauliska försök vid Falu
gruva, inlade
sedermera stora förtjänster
om införande i
Sverige av järnförädling
medelst valsning och
gjorde sig även känd
som uppfinnare av en
maskin för prövning av valsat och smitt
stångjärns egenskaper. L. var led. av ett
flertal kommittéer, och vid riksdagarna, som
han bevistade från 1812, blev han bl. a.
led. av statsutskottet (1818, 1823, 1828,
1850) och konstitutionsutskottet (1834, 1844).
Han var en av Berzelius’ lärjungar och
medarbetare, blev led. av Vet.-akad. 1815 och
utgav åtskilliga bergsvetenskapliga och
ke
miska uppsatser jämte kommittébetänkanden
m. m. N. Zn.
Lagerholm, Vilhelmina Katarina,
målarinna (1826—1917), studerade i
Stockholm, Paris och Düsseldorf, målade porträtt
och genre. Popularitet vann »En gammal
historia» (1876; i Nationalmuseum). G-g N.
Lagerhus, dets. som varumagasin; i
synnerhet har ordet i Sverige använts om
spann-målslagerhus (se d. o.). G. H-r.
Lagerkrans, se Krans.
Lagerkropp, se Axellager.
Lagerkvist, Pär, författare (f. 1891 23/s),
student 1910. L. utgav 1913 en programskrift,
»Ordkonst och bildkonst», vari han
förordade en litterär expressionism,
överensstämmande med
målarkonstens. Han
praktiserade detta
uttryckssätt i »Motiv» (1914),
en samling
prosastycken, och »Järn och
människor» med ämne
från världskriget. 1916
följde diktsamlingen
»Ängest» och 1917
»Sista mänskan», en
dramatisk fantasi om
en utdöende jord. Med
»Teater» (1918), en
samling enaktare, och
»Kaos» (1919) slog L. igenom. Han har befäst
sin ställning som den originellaste svenske
diktaren inom en ny generation med sin
följande alstring: novellen »Det eviga leendet»
(1920), diktsamlingen »Den lyckliges väg»
(1921), dramat »Den osynlige» (1923; uppf. på
Dramatiska teatern 1924), »Onda sagor» (1924),
»Gäst hos verkligheten» (1925), »Hjärtats
sånger» (1926), »Det besegrade livet» (1927),
en filosofisk kontemplation i ett skönt,
poetiskt språk, dramat »Han som fick leva om
sitt liv» (1926; spelat med framgång på
Dramatiska teatern 1928). L:s symboliska
diktning avhandlar livets mening. Tidigare yppade
de.n i stundom hemska visioner former av
tillvarons brutalitet. Senare har han även
tolkat idylliska och lyckliga stämningar;
slutligen har han höjt sig till ett patos över
män-niskoandens storhet och strävan att besegra
det onda. L. skildrar gärna enkla människor;
han strävar att återge det omedelbara naiva
intrycket; groteska syner av än ohygglig, än
humorfärgad art växla därvid i hans diktning
med känslans okonstlade språk. Litt.: G. M.
Bergman, »P. L:s dramatik» (1928). J. L-t.
Lagerlunda, säteri i Kärna m. fl. socknar,
Östergötland, v. om Linköping; 1,115 har,
därav 450 har åker, tax.-värde 569,200 kr.
(1928). Tillhörde vid 1500-talets slut släkten
Stålhandske och kom på 1640-talet till
presidenten Israel Israelsson, adlad Lagerfelt, vars
ättlingar alltjämt inneha L. Äges av frih. I.
Lagerfelt. Huvudbyggnaden restaureras 1930.
Lagerlöf, svensk släkt från Värmland, där
stamfadern, Peter, var bonde i Skived (Grava
socken) vid 1500-talets slut. Hans sons barn
antogo namnet L., däribland Petrus L. (se
nedan). Dennes brorsons son kyrkoherden i
Arvika Daniel Johan L. (1737—84) var
g. m. Brita Seidelia (om hennes frändskap
med fru Lenngren, Tegnér och Fröding se C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
