Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Lagus—Laharpe, F. C.
622
kontrakt. Omfattar 1930 7 pastorat:
Baling-sta, Hagby o. Ramsta; Järlåsa, Skogs-Tibble
o. Åland; Biskopskulla o. Fröslunda; Giresta
o. Gryta; Långtora o. Härkeberga;
Hjälsta-bolm (se d. o.); Nysätra. Framdeles skola
Biskopskulla, Nysätra, Långtora och
Härkeberga bilda ett pastorat samt Giresta, Gryta
och Fröslunda ett pastorat.
Lagus, finländsk släkt och adlig ätt,
härstammande från Georgius Martini L
e-p u s, kyrkoherde i Tammela 1584—1615, vars
namn uppges härleda sig från Harlaks invid
Åbo, vilket i övers, till grek, blev Lagus. Flera
generationer verkade som präster och
akademiker. En ättling till Lepus var prof. W. G.
L. d. ä. (se nedan), vars söner voro prof. J.
J. W. L. (adlad 1880) och lektor W. G. L. d. y.
(om dem se nedan). Den förres son Ernst
Wilhelm L. (1859—1923), sedan 1892 rektor
vid Nya svenska flickskolan i Helsingfors,
utgav »Bref från H. G. Porthan till samtida»
(2 bd, 1898—1912), »Mikael Choræi valda
dikter med en lefnadsteckning» (1901) och var
ivrigt verksam som föreståndare för Svenska
litteratursällskapets i Finland
Runebergsbib-liotek samt som grundare och ledare av dess
folkloristiska insamlings- och
publikations-verksamhet. H. E. P.
Lagus, Jakob Johan Wilhelm,
finländsk orientalist, numismatiker och
personhistoriker (1821—1909); se släktartikeln. Blev
1846 docent i grekisk och 1857 prof, i
orientalisk litteratur samt var 1866—86 prof, i
grekisk litteratur vid Helsingfors univ., vars
rektor han var 1878—84. L. utgav en
förtjänstfull och fortfarande använd »Lärokurs
i arabiska språket» (4 bd, 1869—78) och en
historik över univ:s mynt- och
mejaljkabi-nett (2 bd, 1886—88), vars prefekt han var.
Bland hans personhistoriska skrifter märkas
en biografi över Erik Laxman (1880; på ry.
1890), »Skalden J. H. Kellgrens finska
lef-nadsminnen» (1884) och »Åbo akademis
studentmatrikel 1640—1827» (1889—1906). Han
utgav H. G. Porthans brevväxling med M.
Ca-lonius (1886, 1902) samt sina egna hågkomster,
»Från pojkåren och gymnasiet» (1904). H.E.P.
Lagus, Wilhelm Gabriel, d. ä.,
finländsk jurist och historiker (1786—1859); se
släktartikeln. Blev 1813 adjunkt och 1823
prof, i allmän lagfarenhet (senare
civillag-farenhet och romersk rätt) vid Åbo akad.
(senare Helsingfors univ.). Han var univ:s
rektor 1845—48. L. intresserade sig med åren
främst för arkivforskning och publicerade
»Åbo hovrätts historia», 1 (1834), »Handlingar
till upplysning i Finlands kyrkohistoria» (4 h.,
1836—39), »Handlingar och uppsatser rörande
Finlands kyrkohistoria» (5 h., 1845—50) samt
utgav Ljungo Thomassons finska
lagöversättningar (1852) och Jesper Mattsson Krus’
förteckning över Finlands frälse 1618 med
kommentarer under titeln »Undersökningar om
Finska adelns gods och ätter» (1860; postumt;
med företal av sonen J. J. W. L.). H.E.P.
Lagus, Wilhelm Gabriel, d. y.,
finländsk skald och skriftställare (1837—96); se
släktartikeln. Disputerade 1860 med avh.
»Gustaf III och hans tidehvarf uppfattade af
poesin» och var 1874—91 lektor vid Viborgs
lyceum. Förutom episka och lyriska dikter
samt skådespel utgav L. »Den finsk-svenska
litteraturens utveckling» (2 h., 1866—67;
omfattande tiden från 1640 till Runebergs
framträdande) samt det ofullbordade arbetet »Ur
Viborgs historia» (2 dir, 1893—95). Biogr. av
O. Homén, bd 1 (1919). H. E. P.
Lagutskotten, två riksdagens ständiga
utskott, första lagutskottet och a
n-dra lagutskottet, vilka enl. R. O. § 42
skola granska justitie- och
militieombuds-männens förvaltning samt meddela
utlåtanden och avge förslag i anledning av från
kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring el. upphävande av civil-,
kriminal- och kyrkolag samt av andra lagar och
författningar, som stiftas av konung och
riksdag samfällt. Den nu gällande bestämmelsen
infördes 1918; förut fanns endast ett
lagutskott. Utskotten fördela ärendena
sinsemellan på gemensamma sammanträden. Praxis är,
att första lagutskottet granskar
ombudsmännens förvaltning och behandlar ämnen inom
den allmänna civil- och strafflagstiftningen
m. m., andra lagutskottet sociala
lagstiftningsfrågor m. m. Utskotten bestå av 16 led.
vartdera, 8 från vardera kammaren. H. T-n.
Lagvadd sak, nu mindre brukligt uttryck
för v a d e m å 1 hos hovrätt, d. v. s. tvistemål,
som genom vad (se d. o.) från underrätt
bragts under hovrättens prövning. C. G. Bj.
Lagvrängning, en lagtillämpning, som
söker hålla sig till lagens bokstav men
åsidosätter dess rätta mening. Jfr Advokatyr.
Laharpe [la-a’rp], Frédéric C é s a r,
schweizisk politiker (1754—1838). Blev 1782,
fast ivrig anhängare av upplysningstidens
frihetsidéer, lärare för Katarina II:s av
Ryssland sonsöner
Alexander (I) och
Konstantin. L. övade stort
inflytande på
Alexanders utveckling men
avlägsnades 1793, enär
han sökt närma
prinsarna till deras fader,
Paul (I). Han
flyttade då till Schweiz,
där han lyckades göra
sitt hemland, Pays de
Vaud, oberoende av
Bern, visserligen
genom fransk inbland-
ning i Schweiz’ angelägenheter. L. var 1798
—1800 led. av Helvetiska republikens
direk-torium, därefter till 1816 bosatt i Paris. Ty.
monogr. av A. Boehtlingk (2 bd, 1925). A. A-t.
LAGUN DA HBI
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
