Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Landskapsmåleri—Landskrona
678
v. Friesen, »Upplandslagen efter
Ängsöhand-skriften» (1902); K. H. Karlsson,
»Söderman-nalagen efter Cod. Havn.» (1904), båda i Sami,
utg. av Sv. Fornskriftsällsk.; O. F. Hultman,
»Upplandslagen. Handupplaga» (i Skr. utg.
av Sv. Litt.-sällsk. i Finland, CXXV1I, 1910);
J. Bröndum-Nielsen m. fl., »Skånske lov» (i
»Danmarks gamle landskabslove», 1, 1920 ff.);
R. Tengberg, »Om den äldsta territoriala
indelningen och förvaltningen i Sverige» (1875);
K. v. Amira, »Grundriss des germanischen
Rechts» (i Pauls »Grundriss der
germanischen Philologie», III, 3:e uppl. 1913); O. v.
Friesen, »Vår äldsta handskrift på
fornsven-ska» (1904; i Skrifter utg. av Kungl. Hum.
Vet.-samf. i Uppsala); K. II. Karlsson, Ȁldre
Vestmannalag eller Dalalag?» (i Hist. Tidskr.
1889); H. Schück, »Bidrag till frågan om
Dalalagen» (i Uppsala Univ:s Årsskrift 1890);
P. Girgensohn, »Om förhållandet mellan
de s. k. Västmannalagarna» (i »Hist.
studier, tillägnade H. Hjärne», 1908); K. G.
Westman, »Södertnannalagens avfattning» (i
»Nordiska studier tillägnade A. Noreen», 1904)
och »De svenska rättskällornas historia»
(1912); P. J. Jörgensen, »Udsigt over den
danske retshistorie» (1926 ff.). — Se även
J. Rudbeck, »Svensk lagbibliografi för tiden
före 1734 års lag» (1915). K. G. Wn.
Landskapsmålen, sammanfattande
benämning för det konstnärliga måleri, som hämtar
motiv ur naturen och framställer landskapet
med berg, slätter, sjöar, växtvärld etc., med
el. utan spår av mänsklig verksamhet, ss.
byggnader, broar o. dyl. Då djur och
människor förekomma i L, ha de en mera
underordnad betydelse i motivet och kunna
närmast betraktas som staffagefigurer. Ang. 1.
i konstens historia och mera betydande
mäs-tarnamn se Målarkonst samt art. om olika
länders konst. E. L-k.
Landskapsmöten, se
Prov i nsialmöten.
Landskapsvapen, se
Vapen och art. om
de svenska
landskapen. Jfr H.
Hilde-brand i Antiqvarisk
Tidskr., bd 9, 1887,
samt L. Fr. Läffler
i Personhist. Tidskr.
1909 och 1912.
Landsknektar (ty.
Landsknechte), det
tyska värvade fotfolket
under 1400- och
1500-talet. L. voro till en
början ett av goda
beståndsdelar
sammansatt och pålitligt
krigsfolk, men
vinningslystnaden och det
av ständiga krig
uppehållna självsvåldet
gjorde dem
småningom till svårhanterliga
massor, vilka på egen
hand plundrade och
icke sällan gjorde
öppet uppror, om solden
någon gång uteblev.
De blevo därigenom en
Landsknekt. Träsnitt av
Lucas Cranach d. ä.
Bild 3. Landskrona
stads vapen.
Fyrdelad sköld; 1 i blått
fält en konungakrona av
guld, 2 i silverfält ett
upprätt rött lejon med
svärd av samma färg i
den högra ramen och en
grön palmkvist i den
vänstra, 3 i silverfält ett
rött fartyg mellan två
fyrpelare över blått
vatten, 4 i blått fält ett
ym-nighetshorn av guld.
landsplåga för de länder de genomtågade.
Med 1600-talet försvann benämningen, ehuru
institutionen länge fortlevde. Litt.: W.
Erben, »Beiträge zur Geschichte der
Lands-knechte» (1905), och M. Nell, »Die
Lands-knechte» (1914). (Wdt.)
Landskontor, den avd. av en länsstyrelse
(se d. o.), för vilken landskamreraren är chef.
Landskontorist, se Länsstyrelse.
Landskrona, stapelstad i Malmöhus län, vid
Öresund, närmast n. om Lundåkrabukten;
1,095 har, därav 1,081 har land
(stadsplane-lagt område 235 har, hamnområde 85 har,
citadellområdet och kronans del av ön Gråen
85 har o. s. v.), 18,533 inv. (1930).
Trots sina gamla anor har L. få äldre hus.
Den gamla staden och därmed den ståtliga
Johanneskyrkan raserades näml, i mitten av
1700-talet i samband med fästningsbygget,
och stadens äldsta hus
är ett korsvirkeshus
från 1628 vid St.
Nor-regatan. Av gamla
stadsplanen återstår
knappt mer än
Torget, där rådhuset haft
sin plats från 1580
(nu ersatt av ett nytt
från 1885). De första
husen i den nya
staden byggdes efter
ritningar av
Fortifikationen, likaledes den
vackra f. d.
husarkasernen vid Torget,
numera förhyrd av
stadens myndigheter. Nya
kyrkan, Sofia
Albertina, byggdes
1754—-88 efter ritningar av
C. Hårleman. Under
1900-talet ha uppförts
flera monumentala
byggnader, bl. a.
vattentornet, högre allm.
läroverket och
varmbadhuset samt silos-
tornet vid hamnen. Till 1860-talet omgavs
L. av gravar och vallar, vilka nu
raserats (en rest utgör fågeldammarna, numera
verkliga sevärdheter). Citadellet (nu
tvångs-arbetsanstalt för kvinnor) består av en
storartad, till största delen bevarad
bastionsfästning (se flygfotografien bild 1) från 1600- och
1700-talet kring det på 1540-talet anlagda
slottet (se nedan). Befästningarna på ön
Gråen fullbordades aldrig; vattensamlingarna
innanför dess murar fridlystes 1928 som
tillflyktsort för simfåglar. På vallarna ligga
L:s (och Sveriges) äldsta koloniträdgårdar;
tills, finnas omkr. 2,000 kolonier, vilket
torde vara det mesta i riket i förhållande
till inv.-antalet. På gamla fästningsområdet
ligga också Slottsparken och Stadsparken.
I en park intill järnvägsstationen ligger
teatern och invid den till park omdanade
Dammhagen högre allm. läroverket (fullständigt
hösten 1932); i dess närhet kommunala
flickläroverket (inrättat 1929). Vidare finnas
folkskollärarinneseminarium, yrkes- och
lär-lingsskola m. m. L. har länslasarett och
nytt epidemisjukhus, gas- och
elektricitets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
