Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Lantbruk
726
skilt i skärgården, då postbefordringen
mellan orten och närmaste postanstalt
verkställes med båt. E. G-e.
Lantbruk el. Lanthushållning, i
vidsträckt bemärkelse lantmannanäringen i sin
helhet, d. v. s. jordbruk, trädgårdsskötsel,
skogsbruk, jakt, fiske och därjämte
husdjurs-skötsel, mejerihantering, sågning, målning
m. m., bedrivna i samband med egentligt 1.
som huvudsak. L. går tillbaka till jordens
första odling. Om dess stora betydelse redan
under förhistorisk tid vittna lämningar av
storartade bevattningsanläggningar i bl. a.
Kina, Mesopotamien och Egypten. Sin högsta
utveckling fick 1. i äldre tid hos romarna,
som även hade en rik jordbrukslitteratur.
Med Romerska rikets förfall följde också l:s,
vilket fortfor under hela medeltiden med
undantag av en vanl. kortvarig
uppblomst-ring i vissa delar av Europa. Först under
nyare tiden blevo förhållandena
gynnsammare för 1. genom böndernas frigörelse från
feodalväsendet, landsfurstarnas ökade omsorg
om sina domäner och de splittrade ägornas
sammanförande genom ägoskifte, vartill från
1700-talet kom vetenskapens inriktning på 1.
1800-talet medförde ytterligare starka
framsteg under naturvetenskapens kraftiga
utveckling (se L a n t b r u k s k e m i och
Marklära). Framstegen ha mycket befordrats
genom konstgödsel, kraftfodermedel,
arbetsbe-sparande maskiner (se
Lantbruksmaskiner) samt de vetenskapliga
forskningsresultatens tillämpande genom
statsunderstödda försöks-, kontroll- och
undervisningsanstalter. — Samtidigt har 1. från
naturahushållning, d. v. s. produktion huvudsaki.
för fyllande av den egna hushållningens
behov, förändrats till övervägande
penninghushållning med produktion för avsalu, till stor
del för export.
I Sverige idkades 1. redan under yngre
stenåldern. Jorden bearbetades med årder för
odling av säd (huvudsaki. korn, något vete
och möjl. hirs), och husdjur höllos
(nötkreatur, får, getter, svin och, om än mindre,
hästar). På vikingatiden hade även råg och
havre börjat odlas, råg företrädesvis på
svedjeland. Under medeltidens början lämnade flera
landsdelar överskott av såväl spannmål som
hästar, slaktdjur, hudar, talg och smör till
utförsel, och endast bergslagerna och
Norrland hade ständigt behov av
spannmålstill-försel. Klostergårdarna blevo sedan
brännpunkter för framåtskridandet, men digerdöden
i mitten av 1300-talet medförde ett svårt
bakslag, och 1. hämmades därefter genom
böndernas undertryckande och de ständiga striderna
mellan stormän och tronkrävare. L.
befordrades i hög grad genom Gustav Vasas
omsorger om förvaltningen av kronans gods
och lanthushållningens höjande hos enskilda.
Från denna tid blev en betydlig utförsel av
såväl spannmål som husdjursprodukter
vanlig. Framgången synes ha avstannat, då
bönderna åter blevo mer beroende av de adliga
godsägarna. Reduktionen under Karl XI
tryggade väl böndernas egendomsrätt till sina
gårdar men drog med sig ruin för många
större jordägare och förlamade därmed de
strävanden till jordbrukets förbättring, för
vilka dessa varit de förnämsta målsmännen.
Efter krigstiden under Karl XII med dess
svåra missväxter ägnades under hela
1700-talet stor omsorg åt 1., men det långt drivna
förmynderskapet gjorde, att framstegen för
näringen voro obetydliga. Odlingen,
spannmålsskörden och kreatursantalet ökades ej i
proportion till den stigande folkmängden, och
den förr vanliga exporten av spannmål hade
avlösts av en starkt tilltagande införsel.
På 1800-talet började åter en kraftig
framgång inom Sveriges 1. Först bestod den
hu-vudsakl. i en omfattande nyodling av åker,
till stor del på ängens bekostnad. 1800—60
ökades åkerarealen från omkr. 850,000 till 2,5
mill. har, medan jordbrukets art och
avkastning på arealenhet föga ändrades. Sedan har
nyodlingen avmattats och på 1900-talet blivit
obetydlig. Man har i stället fått goda
resultat genom förbättrad skötsel av jorden,
bättre tillvaratagande av kreatursspillning
och starkt ökad användning av
konstgödselmedel. Samtidigt har husdjursskötseln
alltmer blivit l:s huvudsak. Det förr rådande
sädesbruket, 1—4 skiften, med uteslutande
sädesodling och obesådd träda, ersattes av
intensivare brukningssätt, sädes-vallbruk och
växelbruk (se Växtföljd). Sädesodlingen,
som ännu på 1860-talet intog omkr. hälften
av åkern, har numera inskränkts till omkr.
40 % därav, medan arealen av fodervallar
och grönfoder ökats från 27 till nära 40 %
och den obesådda trädesarealen minskats från
15 till 8 %, allt i avrundade medeltal för
riket. Inom husdjursskötseln ha
nötkrea-tursaveln, huvudsaki. inriktad på
mjölkproduktion, samt svinaveln ökats under
tillbakagång av får- och getskötsel men framsteg för
hönsaveln. Den tidigare utförseln av
spannmål har efterträtts av en starkt stigande
införsel av säd, mjöl och kraftfoder, medan
utförseln av smör, fläsk och ägg stegrats.
Trots den starka ökningen av produktionen
har l:s ekonomiska resultat under senare tid
alltmer försämrats, och tiden efter
världskriget har inneburit en svår
konjunkturnedgång, förorsakad av prisfall på spannmål
under samtidig stegring av arbetslönerna.
L:s framgång befordrades under 1800-talet
kraftigt genom tidigare påbörjat ägoskifte (se
Skifte). Inskränkningar i rätten att dela
jordegendom ha småningom upphävts (se
Jorddelning), men å andra sidan ha
införts lagstadganden om bolags rätt att
förvärva jordegendom och skyldigheter vid dess
besittning. (Se Arrende,
Norrlandsfrågan och V a n h ä v d.) — Styckningen
av jordegendom till mindre enheter har
befordrats genom statens åtgärder för att
underlätta förvärv av småbruk (se
Egnahemsrörelsen). Egendomsfördelningen
var enl. arealinventering 1919 följ.: Småbruk
med högst 10 har åker voro 328,874, omkr.
77 % av hela antalet jordegendomar, med
1,223,150 har el. 32,3 % av hela åkerarealen,
under det att motsvarande tal voro för
medelstora gårdar (med 10—50 har åker) 91,247
st., omkr. 21 %, och 1,756,951 har åker eller
46,4 %, och stora egendomar med över 50 har
åker 7,906 st. eller omkr. 1,8 % med 807,141
har åker, motsvarande 21,6 %.
Om allmänna anstalter för jordbrukets
främjande se Avdikningsanslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
