Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappar - Levnadssätt - Renantal - Bostäder och byggnader - Husgeråd och redskap - Klädedräkt och utsirningskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappar (Renantal—Klädedräkt och utsirningskonst)
759
ejö; de utgöra i Sverige icke någon särskild
avd. av det lapska folket. Snarare kan detta
sägas om de sockenlappar, som fordom
voro spridda över hela Norrland och livnärde
sig med tillfälligt arbete, korgflätning,
vallgång, att flå hundar och hästar o. s. v. el.
med tiggeri. I Norge är nomadernas antal
täml. litet (se sp. 757); de äro alla fjällappar
och träffas huvudsaki. i Finmark fylke samt
på spridda ställen i fjällen ända ned till
Rörostrakten. De flesta norska 1. äro
havs-fiskare, s. k. s j ö 1 a p p a r, el. nybyggare.
Finlands fåtaliga 1. äro dels fjällappar el. i
Petsamo skogslappar, dels fiskare, så särskilt
i Enare, och nybyggare; de flesta renar ägas
och skötas här av finska bönder, och dylik
skogsrenskötsel bedrives i stor utsträckning
ned till omkr. 65° n. br. På Kolahalvön leva
1. av fiske i havet och insjöarna samt av en
primitiv skogsrenskötsel; med helt annan
energi och framgång bedrives renskötsel här
av fr. o. m. 1887 inflyttade syrjäner med
sa-mojediskt tjänstefolk.
Renantal. Äldre tiders uppgifter om
antalet av l:s renar äro synnerligen otillförlitliga;
de nutida, på verklig räkning av renarna
grundade uppgifterna äro bättre men variera dock
ytterligt från år till år på grund av
renantalets starka fluktuationer. 1921 års renräkning
i Sverige gav ett antal av 161,577, därav
116,979 i Norrbottens län, 28,509 i
Västerbottens län och 16,089 i Jämtlands län med Idre
samt omkr. 5/e fjällrenar och 1/B skogsrenar.
1925 var antalet minst 235,000, tills, värda
minst 7 mill. kr. I Norge uppskattades
renarnas antal 1916 till minst 150,000, i
Finland 1927 till 66,000.
Bostäder och byggnader. Kåtan (kåte,
norsklapska goatte) är av många olika typer, av
vilka den egendomliga, högt utvecklade
tältkåtan är den för nomaderna mest
karakteristiska. Den består av en stark men lätt
träställning i form av en stympad kon och en
över denna lagd tältduk av säckväv el. (längst
i n.) vävda täcken, vilken upptill lämnar ett
stort rökhål öppet; mellan två dörrstänger
bildas en smal, triangulär dörröppning, som
täckes av en löst hängande, med träspjälor
utspänd dörr. Tältkåtan är ung. manshög och
mäter vid basen 4—5 m i diam. På marken i
dess mitt ligger eldstaden, en av flata stenar
lagd, oval ring av 1—1,5 m längd. På bägge
sidor om eldstaden är människornas avd., där
marken är täckt av gran- el. björkris med
några renhudar på; bakom elden är den
fordom heliga pässjo, kökskärlens och
matvarornas plats. De fasta torvkåtorna av
trädstammar, täckta av näver och därutanpå torv, ha
i grunden samma konstruktion som tälten;
de begagnas särskilt i s. men även bland t. ex.
Tornelapparna. Bland skogslapparna har den
fasta kåtan nått sin högsta utveckling och
består nedtill av en fyrkantig timring av
stockar, från vilken en pyramid av kluvna
trädstammar reser sig. Om norsklapsk
gam-me se d. o. Invid kåtorna ser man
ställningar av olika slag för förvaring av
matvaror m. m.; enklast är suonger, som består av
hopkopplade björkstammar, på vilkas grenar
kött o. a. hänges upp; luovve är en la ve ett
Ear m över marken, luopte ett tak, under
vil-et allehanda saker kunna hängas, njalla en
760
duvslagsliknande bod på en manshög
trädstam, aite el. i s. bure en visthusbod på fyra
fötter; även källarliknande förrådsrum
begagnas. Runda gärden för mjölkning och
överseende av renarna finnas på många håll; de
uppföras av trädstammar el. i nyaste tid av
ståltråd. Gärden med flera avd. begagnas för
hopblandade renhjordars skiljande efter de
olika ägarna. Stänggärden av ståltråd o. a.,
ibland flera mil långa, ha byggts för reglering
av renarnas vandringar. Vid vissa
kyrkplat-ser (Arvidsjaur, Fatmomakk, Ankarede) ha
små »lappstäder» av fasta kyrkkåtor uppstått.
Ilusgeråd och redskap. I kåtan måste
hus-gerådet för utrymmets och flyttningarnas
skull vara av enklaste och fåtaligaste slag.
Sängar, stolar och bord finnas icke; man
sitter och ligger på renhudarna på marken och
äter ur matskålar, helst av trä; tallrikar,
bordsknivar och gafflar kunna icke gärna
begagnas; de lapska skedarna äro av horn med
brett blad och mycket kort skaft. Ovala,
järn-bandade kistor, ett par grytor, kittlar och
kaffepannor, av grantågor flätade, runda
korgar med lock för kaffekoppar m. m.,
skinn-fällar med fotpåse, kuddar och ett par
skinnsäckar fullborda utrustningen i kåtan. Om
l:s slädar se P u 1 k a. De ursprungliga
seldonen bestå av en runt renens hals lagd loka
av renskinn, förbunden med en dragrem, som
mellan renens ben går till en ögla under
slädens spets; skinnlokan undantränges nu av
mera praktiska trälokor. Om l:s skidor se
Skidlöpning. Vid klövjning begagnas en
för 1. egendomlig, enkel klövsadel, på vilken
hängas ett slags stora askar av en
samman-böjd, bred träspjäla med vidjenät som botten
(kisa). Renarna måste fasttagas med
»kasttöm» (lasso). L:s båtar voro i äldre tider små
och så lätta, att de utan svårighet kunde bäras
från sjö till sjö; sidoborden voro sammansydda
med grantågor. Egendomlig är vaggan, en
med läder överklädd och med en läderkur
över huvudet försedd, urholkad träho, vilken
bäres över axeln i ett band och kan hängas
upp i kåtastängerna.
Klädedräkt och utsirningskonst. Den gamla
lapska dräkten, vilken i många trakter nu
starkt uppblandats med utifrån komna plagg,
bestod av toppmössa, kolt (på sommaren
gärna av läder) el. päls med håret utåt
(»lapp-mudd», muodda) och innerkolt el. innerpäls
med håret inåt, ett med ficka försett
bröstskydd (»barmkläde»), trånga byxor, ofta av
läder, med dragband kring höfterna, på
vintern damasker av bellingar (skinnet på renens
ben), bandskor av läder, bellingar el. härnor
(skinnet på renens huvud) samt tumhandskar
av läder el. bellingar el. vantar. I skorna
begagnas hö av starr i st. f. strumpor. I
vissa trakter användas egendomliga
oväders-kläder av åldrigt snitt. Männens kolt är
försedd med uppstående krage, i många
trakter prydligt utstyrd. Framtill är kolten i de
flesta trakter sammansydd, utom från halsen
till mitt pä bröstet. Den skörtas upp över ett
bälte, och den på så sätt uppkomna påsen
runt livet nyttjas som förvaringsrum för litet
av varje. Längst i n. är bältet av läder och
mycket brett. Kvinnans kolt är mycket
längre än mannens, vilken vanl. räcker till knäet.
Utsirningarna på dräkten äro mycket olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
