Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappar - Litteraturanvisningar - Lapparent, Albert Auguste Cochon de - Lappby - Lappegrund - Lappenberg, Johan Martin - L’appétit vient en mangeant - Lappfjärd - Lappfogde - Lappförsamling - Lappi - Lappland, 1. (landskap i Norrland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Lapparent—Lappland
772
skrivelse over Finmarkens amt» (1905—06);
K. Nissen, »Lapper og ren i Norge» (i Norske
Geografiske Selskabs Aarbok 1914—16); J.
Otterbech, »Kulturværdier hos Norges finner»
(1920). — Finska l.: J. Fellman,
»Anteckningar under min vistelse i Lappmarken» (4 bd,
1906); J. E. Rosberg, »Lappi» (1911); 8.
Pau-laharju, »Lapin muisteluksia» (1922),
»Taka-Lappia» (1927; även om svenska och norska
1.). — Ryska l.: N. Charuzin, »Russkie
lopari» (1890); S. Paulaharju, »Kolttain mailta»
(1921); V. Tanner, »Skolt-lapparna» (1929).—
Antropologi: G. von Düben, »Crania
lappo-nica» (1910); Y. Kajava,
»Rasseneigenschaf-ten der Lappen Finlands» (1925); A.
iSchrei-ner, »Die Nord-Norweger» (1929); D. A.
Zo-lotarjoff, »Koljskie lopari» (1928). —■
Etnografi: U. T. Sirelius, Ȇber die primitiven
Wohnungen der finnischen Völker» (i
Fin-nisch-Ugrische Forschungen, VI—VII); K.
Nielsen, »Spörsmaalet om den lappiske
torv-gammes oprindelse» (i Journal de lä Société
Finno-Ougrienne, XXIII); A. M. Hansen, »De
ældste husformer i Norge» (i Norske
Geografiske Selskabs Aarbog 1905—06); T. I.
Itkonen, »Lappalaisten ruokatalous» (1921;
Mé-moires de la Société Finno-Ougrienne, 51); N.
Keyland, »Om renslakten och beredningen af
renhudar hos Frostvikens lappar» (i Journal
de la Société Finno-Ougrienne, XXX) och
»Sen-trådsspinning, tenndragning och
bältsmyc-kegjutning hos lapparna i norra Jämtland»
(i Fataburen 1920); K. B. Wiklund, »Om
renskötselns uppkomst» (i Ymer 1918); G. Hatt,
»Rendyrnomadismens elementer» (i
Geografisk Tidsskr., XXIV); T. I. Itkonen, »Teorier
om renskötselns uppkomst» (i Finskt
Museum 1919); G. Grotenfelt, »Suomen poronhoito»
(1920). — Arkeologi: O. Solberg,
»Eisenzeit-funde aus Ostfinmarken» (1909); G. Hallström
i »Sverige», VI, och »Norrbotten», I (1921).
— Historia: I. Fellman, »Handlingar och
uppsatser ang. Finska Lappmarken och lapparne»
(4 dir, 1910—15; även om svenska 1.); K. B.
Wiklund och J. Qvigstad, »Dokument ang.
flyttlapparna» (2 bd, 1909; suppl. 1912); K. B.
Wiklund, »De svenska nomadlapparnas
flyttningar till Norge i äldre och nyare tid» (1908),
»Lapparnas forna utbredning i Finland och
Ryssland belyst af ortnamnen» (i Le Monde
Oriental, V) och »Huru länge har det funnits
lappar i Jämtland och Härjedalen?» (i
Forn-vårdaren, II); A. Holmbäck, »Om
lappskatte-landsinstitutet och dess historiska
utveckling» (1922); O. A. Johnsen, »Finmarkens
politiske historie aktmæssig fremstillet» (1922);
K. B. Wiklund, »Om de svenska lapparnas
skolundervisning i äldsta tid» (s. å.); E.
Haller, »Svenska kyrkans mission i Lappmarken
under frihetstiden» (1896); J. Qvigstad,
»Historisk oversigt over oplysningsarbeidet
blandt finnerne i Finmarken» (1907). —
Utförliga bibliogr. hos G. von Düben, »Om
Lappland och lapparne» (1873); K. R. Donner i
Jouko 1910; K. B. Wiklund i art. »Lappar»
i Nord. Familjebok (2:a uppl.; XV 1911 och
XXXVII 1925); T. I. Itkonen i »Suomen
su-ku», II (1928); V. Tanner i »Skolt-lapparna»
(1929). K. B. W.
Lapparent [-parä’], Albert Auguste
Cochon de, fransk geolog (1839—1908).
Blev 1875 prof, vid det katolska univ. i Paris
och 1907 franska vet.-akad:s ständige sekr.
Hans läroböcker äro de mest framstående
franska arbetena i allmän geologi. A. Hng.*
Lappby, samfällighet av lappar, vilka inom
av myndigheterna bestämt område driva
renskötsel. För varje 1. skall finnas en av K. B.
efter lapparnas hörande utfärdad byordning,
vilken reglerar fördelningen av betet inom
byn och övriga i samband därmed stående
frågor. I spetsen för 1. står en av lapparna
vald och av K. B. förordnad ordningsman.
Lappbyinstitutionen är av urgammalt lapskt
ursprung (jfr Lappar, sp. 766) och
infördes genom 1886 års lapplag även längst i s.,
där den förut varit obekant. — In. plägar
man även med namnet 1. el. by beteckna
mera tillfälliga, mindre sammanslutningar av
två el. flera lappfamiljer, som sköta sina
renar gemensamt och då också ha sina kåtor
på samma ställe. En by kan då bestå av
blott en kåta eller ock en stor renägare ha
sin hjord fördelad på flera byar. K. B. W.
Lappegrund, danskt fyrskepp med
lotsstation vid sandbanken L., i Öresund, strax n.
om en linje Hälsingborg—Helsingör.
Fyrskeppet av vikt för sundets sjötrafik. L-r.
Lappenberg, Johann Martin, tysk
historiker (1794—1865), senatsarkivarie i
Hamburg 1823—63. Av L:s arbeten märkas bl. a.
»Geschichte von England» (2 bd, 1834—37;
går till 1154, fortsatt i bd 3—10 av R. Pauli
och M. Brosch) och »Hamburgisches
Urkunden-buch» (bd 1, 1842; går till 1300; nytr. 1907).
L. medarbetade även i Monumenta Germaniæ.
Historica. Ty. biogr. av E. H. Meyer (1867).
L’appétit vient en mangeant [lapeti’ viä’t ä
mä^ä’], fr., »aptiten kommer, medan man
äter», citat från Rabelais.
Lappfjärd, socken i Vasa län, Finland; 380
kvkm, 6,812 inv. (1929), övervägande
svensktalande. — Vid L. stod 29 aug. 1808 en strid
mellan svenskar och ryssar, varvid
generalmajor v. Vegesack tillbakaslog ett av ryske
generalen Bibikov lett anfall.
Lappfogde, ämbetsman för övervakande av
renskötseln och lapparnas fattigvårds- och
skatteförhållanden. I Norrbottens län finnas
f. n. förutom biträdande lappfogdar två ord.
sådana, i Västerbottens län en och i
Jämtlands län en; de biträdas av uppsyningsmän,
utsedda bland allmogen i trakten. En
kronans 1. omtalas f. ggn 1424; de hade i äldsta
tid att omhänderhava rättskipningen,
skatte-uppbörden och kronans handel med
lapparna. K. B. W.
Lappförsamling kallas vissa icke
territoriella församlingar i Jämtlands län,
omfattande endast lappbefolkning. F. n. (1930)
finnas 4 sådana: Frostvikens, Hotagens,
Undersåkers och Tännäs’ (förut Hede) med var sin
»pastor lapponum» bland traktens
prästerskap. K. B. W.
La’ppi, finskt ord med (tidigare) betydelse
av både lapp (lappalainen) och Lappland
(La-pinmaa). Ordet ingår i en mängd ortnamn.
Lappland. 1. Landskap, omfattande större
delen av inre Norrland, beläget mellan 63° 52’
och 69° 3’ n. br. samt mellan 3° 43’ v. Igd
och 5° 12’ ö. Igd från Stockholm. Det
gränsar i v. och n. till Norge, i n. ö. till Finland,
i ö. till Västerbotten samt i s. och s. v. till
Ångermanland och Jämtland. 117,984,28 kvkm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
