Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappar - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappar (Litteraturanvisningar)
769
cillen till 1751 års gränstraktat, vilken
kodi-cill icke någotdera riket skall göra anspråk
på att ensidigt uppsäga. 1883 års lag
utsträcktes att gälla intill utgången av 1917,
dock med den inskränkningen, att
rättigheten till överflyttning skulle gälla endast för
Norrbottens och Västerbottens län och Tromsö
och Nordlands amt och ej avse renar,
tillhörande bofasta el. aktiebolag, samt, vad
viktigast var, att svenska 1. icke, utan
vederbörande jordägares el. brukares samtycke,
finge med sina renar flytta över till Norge
före 15 juni, om ej ovanliga
väderleksförhållanden nödvändiggjorde tidigare inflyttning.
Sverige förbehöll sig dock rätt att till
skiljedomstol hänskjuta frågan om och i vilken
utsträckning det må vara nödvändigt för de
svenska 1. att oberoende av ovanliga
väderleksförhållanden flytta till Norge före 15 juni;
i intet fall skulle dock flyttning få ske före
1 maj. Bestämmelsen om tiden för
överflyttningen till Norge visade sig emellertid
komma att leda till ruin för de flesta av de
överflyttande Tornelapparna, vilka sakna
vårbetesmarker på svensk sida. 1907 tillsattes
därför en svensk-norsk kommission för vidare
undersökning av frågan, varjämte genom
norsk lag Tornelapparna fortfarande tillätos
inflytta till Tromsö amt före 15 juni t. o. m.
1911. Av kommissionen tillsattes bl. a. en
subkommitté för undersökningar i terrängen
i Torne lappmark, men då dennas arbete icke
ledde till enhetligt och användbart resultat,
hänsköt Sverige 1909 frågan till skiljedom.
Sakens behandling inför skiljedomstolen
resulterade närmast i tillsättandet s. å. av en
kommission (tre finländska, en svensk och en
norsk led.) för undersökning av de för
renskötseln av betydelse varande
naturförhållandena samt renbetet under tiden 1 maj—15
juni m. m. i Torne lappmark och vissa delar
av Pajala och Muonionalusta.
Kommissionens berättelse avgavs 1912, men innan
domstolen åter sammanträdde, avslöts 8 april
1913 en konvention mellan de båda rikena
rörande direkta förhandlingar om ny,
fullständig reglering av den svensk-norska
ren-betesfrågan. En ny kommission av svenska,
norska och finländska sakkunniga tillsattes
s. å. för undersökning av renbetesförhållandena
inom Tromsö amt. Dess utlåtande avgavs
1917, varefter de delegerades förhandlingar
resulterade i ett förslag till konvention
mellan de båda rikena ang. flyttlapparnas rätt
till renbetning, vilket antogs av riksdagen
och stortinget. Konventionen, undertecknad
5 febr. 1919, skall, med vissa, undantag,
till-lämpas fr. o. m. 1923 t. o. m. utgången av
1952; uppsäges den icke att vid denna tid
upphöra, gäller den ytterligare vissa år.
Genom 1919 års konvention har antalet av de
svenska renar, som över huvud må inkomma
i Troms fylke (Tromsö amt), bestämts till
39,000, av vilka 16,000 få inkomma redan fr.
o. m. 1 maj och de övriga fr. o. m. 15 juni;
betningstiden på norskt område utgår 30 sept.
öarna i Troms fylke ävensom vissa halvöar
i v. och s. v. delarna av fylkets fastland
(samt dess n. ö. del, som tidigare endast
undantagsvis besökts av svenska flyttlappar) ha
helt undantagits från betning av svenska
re
770
nar, men i stället har i de inre delarna av
fylket ett vidsträckt, sammanhängande
landområde avsatts, inom vilket av renarna gjord
skada, med vissa inskränkningar, ej behöver
av 1. ersättas. Betesområdet har indelats i
ett stort antal vår- och
sommarrenbetesdi-strikt och för vart och ett av dessa ett visst
maximiantal betande renar bestämts. I
Nordland fylke får betning av svenska renar äga
rum endast under juli och aug. och i vissa
trakter i fylkets sydligaste del endast under
tiden 5 juli—16 aug. Betesområdet har i
detta fylke i stort sett förblivit det gamla;
det har likaledes indelats i renbetesdistrikt,
vart och ett med sitt maximiantal renar.
I ännu sydligare fylken får, med undantag
för ett litet område längst i n. ö. i
Nord-Tröndelag fylke, betning av svenska renar
icke äga rum; alla 1. i Jämtlands län utom
de till Frostvikens n. lappby hörande ha
därigenom utestängts från renbetning i Norge.
Slutligen innehåller konventionen
detaljerade bestämmelser ang. flyttningsvägar,
skadeersättningar, renarnas bevakning, l:s rätt
till skogsfångst o. s. v., varjämte norska l:s
reciproka rätt till vinterrenbete inom
Sverige blivit lagfäst och till sitt omfång i
detalj bestämd. Den betydande nedsättningen
av antalet svenska renar, som fr. o. m. 1923
får inkomma i Troms fylke, har
nödvändiggjort överflyttning av ett stort antal
Torne-lappar till sydligare trakter, huvudsaki.
Jokkmokk och Arjeplog, varifrån sommarflyttning
till Norge icke i så stor utsträckning behöver
ske. Genom lag av 6 juni 1925 samt
bestämmelser i 1928 års lapplag har dessutom en
stark nedskärning av renantalet i vissa
lappbyar ägt rum. Finlands gränsspärrning mot
svenska l:s renar nar i vissa avseenden
mildrats genom en konvention mellan Sverige och
Finland 9 maj 1925. För reglering av
renskötseln inom Finland är 1930 en lag under
förberedelse (Komiteanmietintö n:r 8, 1929).
Litt.: Allmän: K. B. Wiklund, art.
»Finno-Ugrier» i M. Eberts »Reallexikon der
Vorge-schichte», III (1925); T. I. Itkonen i »Suomen
suku», II’ (1928); I. Manninen i
»Suomensu-kuiset kansat» (1929); J. E. Rosberg,
»Lapplynne» (1922). — Svenska l.: J. Schefferus,
»Lapponia» (1673); manuskript från 1600-och
1700-talet av Rheen, Graan, Tornæus m. fl.
(i Sv. Landsmål, XVII, 1897 ff.); C. von Linné,
»Iter lapponicum» (2:a uppl. 1913); P.
Högström, »Beskrifning öfver de til Sveriges
krona lydande Lapmarker» (1747); P. Læstadius,
»Journal» (1831; med forts. 1833; senaste
uppl. 1928); G. von Düben, »Om Lappland och
lapparna» (1873); O. Bergqvist och Fr.
Sve-nonius, »Lappland» (1906—08); K. B.
Wiklund, »Om lapparna i Sverige» (Verdandis
Småskr., 82; 2:a uppl. 1910); J. Turi,
»Muit-talus samid birra. En bog om lappernes liv»
(utg. med da. övers, av E. Demant 1910;
re-vid. sv. övers. 1917); S. Drake,
»Västerbot-tenslapparna under förra hälften av
1800-ta-let» (1918); O. Elgström,
»Karesuandolappar-na» (1922); H. Westeson, »ödemarksprofetens
lärjungar» (s. å.); E. Bergström, »Karta över
renskötselns utbredning i Sverige» (1923). —
Norska l.: K. Leem, »Beskrivelse over
Finmarkens lapper» (1767); A. Helland i »Be-
XII. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
