Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappland, 1. (landskap i Norrland) - Turistförhållanden - Historia - Litteraturanvisningar - Lappland, 2. Finska el. Finska lappmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Lappland (Historia—Litteraturanvisningar)
780
Viktigare turistanläggningar och färdvägar i norra
Lapplands högfjällsområde.
Sarek och nordligaste L., områden av orörd
vildmarksnatur. I nordligaste L. synes
midnattssolen. Inom fjällområdet ha avskilts
fem nationalparker (se d. o.),
varibland de båda sammanhängande Sareks och
St. Sjöfallets bilda Europas största
naturskyddsområde (3,400 kvkm). O. Sjn.
Historia. Talrika arkeologiska fynd av
dels sydsvensk, dels nordlig karaktär visa,
att människan redan vid stenålderns slut
färdades vida omkring i svenska L. Från
bronsåldern känner man ett par fynd,
tillhörande en östeuropeisk kulturkrets. Den
äldre järnåldern är fyndlös, men under
folkvandrings- och vikingatid börja fynden åter
och visa både mot s. och, säkerligen i
samband med lapparnas invandring (jfr
Lappar, sp. 761), mot ö. Om de närgränsande
folkens småningom skeende
besittningstagande genom kväner och birkarlar se dessa
ord. Till detta handels- och
skattkrävnings-intresse komma, senare missionsintresset och
under 1500-talet striden om Ishavsväldet.
Det första nybygget, Gråträsk, nu i Piteå
socken, anlades omkr. mitten av 1500-talet.
Bergverksrörelsen i Nasafjäll, Kvikkjokk och
Svappavaara medförde fr. o. m. 1630-talet
en stark uppblomstring. I Gällivare började
gruvdriften 1742 och bidrog under den
bekante S. G. Hermelin (se d. o.) vid början
av 1800-talet i hög grad till Lule lappmarks
utveckling. De senaste årtiondenas
järnvägsanläggningar och exploatering av malmfälten
ha till sist i samband med jordbrukets
kraftiga framåtskridande, särskilt i de södra
lappmarkerna, utplånat motsättningen mellan L.
och norrländska kustlandet. L:s gräns mot
Norge fastställdes först 1751 och
lappmarks-gränsen under samma årtionde. K. B. W.
Litteratziranvisningar. De topografiska och
geologiska förhållandena inom L. ha varit
föremål för ett betydande antal arbeten av
bl. a. A. G. Högbom, F. Svenonius, Hj.
Lund-bohm, K. Ahlenius, A. Hamberg, J. P.
Holmquist, A. Gavelin, O. Sjögren, P. Geijer, J.
Frödin m. fl. För övrig litteratur se även
art. Lappar, sp. 770—771.
2. Finska L. el. Finska
lappmarken ligger h. o. h. norr om polcirkeln och
omfattar nordligaste Finland (Lappmarkens och
Petsamo härad av Uleåborgs län); 69,444
kvkm land, 20,752 inv. (1929). Jfr
Finland, för gränser kartan sp. 367, för
höjdförhållanden m. m. huvudkartan, för geologi
sp. 368 och karta vid art.
Fennoskan-d i a. Landet är till största delen platåartat
och avvattnas i n. ö. till Ishavet, främst
genom Pasviks älv från Enare träsk, i n. v. (via
Torne älv) och i s. (via Kemi älv) till Botten-
Landskapsbild från Kuolajärvi i Finska Lappland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
