Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappland, 2. Finska el. Finska lappmarken - Lappland, 3. Ryska - Lappljung, Fjälljung - Lappmark - Lappmarkens andra kontrakt - Lappmark(en)s ecklesiastikverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappljung—Lappmark(en)s ecklesiastikverk
781
viken. Vattendelaren markeras närmast
ryska gränsen av Saariselkäs höjder och fjäll
(intill 719 m ö. h.); vid svenska gränsen nå
Pallastunturi 858 m och i Enontekis
fjällkedjans högsta toppar över 1,000 m, högst
Halditstjokko, 1,324 m. Kring Enare träsk
utbreder sig ett lågland av sydfinländsk typ;
närmare Ishavet resa sig Petsamo höjder (559
m). Ishavskusten och höjdpartierna ha
fjäll-och tundravegetation, övriga delar mest
barrskog, vari tallmyrar och skogskärr uppta
stora arealer. Av inv. i Lappmarkens härad
voro 1921 14,285 finsk- och omkr. 1,600
lapsktalande. Om bebyggelse, näringsliv m. m. se
Uleåborgs län. — Som landskap är L.
av ungt datum och består av delar av f. d.
Torne och Kemi lappmarker. Vid Finlands
avträdande 1809 tillhörde L. Västerbottens län.
3. Ryska L. omfattar Kolahalvön och
trakterna v. därom fram till finländska
gränsen. Om L:s naturförhållanden m. m. se
Kolahalvön.
Lappljung, Fjälljung, Phyllo’doce
coe-rülea, ljungväxt, en nedliggande, liten buske
med barrlika blad. Blommorna sitta på långa
skaft i grenspetsarna och äro lutande, med
urnelik, blåviolett krona. Allmän på
fjällhedar ned till n. Dalarna. G. M-e.
Lappmark, urspr. den av lappar bebodda
trakt, som utgjorde exploateringsområde för
birkarlarna (se d. o.) vid mynningarna av
resp. Kemi, Torne, Lule och Pite älvar. Pite
1., som urspr. sträckte sig ända ned till
Ströms vattudal, uppdelades efter hand i Pite,
Ume (nu Lycksele) och Äsele 1. Man har
stundom även talat om Föllinge 1. i n.
Jämtland, Undersåkers 1. i s. Jämtland och
Härjedalens 1. F. n. är det svenska Lappland delat
i Torne, Lule och Pite 1. i Norrbottens län
och Lycksele och Åsele 1. i Västerbottens län.
Lappmarken är dessutom det egentliga gamla
namnet på hela Lappland. K. B. W.
Lappmarkens andra kontrakt i Luleå stift
omfattar 6 pastorat: Arvidsjaur; Malå;
Arjeplog; Stensele; Tärna; Sorsele.
Lappmark(en)s ecklesiastikverk, en titel i
riksstaten, avseende arbetet för spridande av
kristen odling och upplysning i Lappmarken.
Om äldre tiders hithörande verksamhet se
Lappar, sp. 764. Frihetstidens livliga
intresse för den lapska missionen gav upphov
till en k. f. av 3 okt. 1723 »om
lappländar-nes flitigare undervisande i kristendomen
och skolors inrättande där i orten», vari
föreskrevos upprättande av en skola vid varje
huvudkyrka, tryckande av lapska böcker och
kunnighet i lapska språket hos alla
lapp-markspräster. Ledningen handhades 1739—
1801 av en särskild direktion, och betydande
medel anskaffades genom kollekter och
särskild bevillning. Internatskolor inrättades, i
vilka lärjungarna, vanl. sex till antalet,
un-derhöllos på offentlig bekostnad och
undervisades av prästvigda skollärare. Dessutom
utsändes lappfödda kateketer till kåtorna
samt kringresande missionärer. Bland de
främsta arbetarna från denna tid må nämnas
Per Fjellström (se d. o.), Per Högström (se
d. o.) och lektorn i Härnösand Petrus
Holm-bom (1705—63), som bl. a. meddelade
undervisning i lapska vid Härnösands gymnasium.
Gustavianska tiden medförde någon
tillbaka
782
gång i verksamheten, vilken dock vid
sekelskiftet åter började uppblomstra. Ett nytt
regi, av 14 april 1846 återgick på initiativ
av P. Læstadius (se d. o.). Det 1835 stiftade
Svenska missionssällskapet (se d. o.) övertog
en del av den andliga verksamheten i
Lappmarken, och i dess spår gingo
Femöreför-eningen (se d. o.; 1864) och Lappska
missionens vänner (se d. o.; 1880). Bland präster,
som på 1800-talet verkat i Lappmarken, är
Lars Levi Læstadius (se d. o. och L æ
stadi a n e r) den mest bekante. Genom nya regi,
av 31 jan. 1896 (med många senare ändringar)
och 31 dec. 1925 har sedermera det lapska
skolväsendet högst väsentligt reformerats och
utvidgats (jfr Statens Offentliga Utredningar
1923: 52). F. n. undervisas nomadlapparnas
barn i för dem inrättade nomadskolor,
medan andra lappars barn undervisas tills, m.
den övriga befolkningens enl. samma grunder
som i andra delar av riket. Den
grundläggande undervisningen i nomadskolan meddelas
i visteskolan, vilken är i verksamhet under
nomadernas uppehåll i fjälltrakterna (således
ev. även på norska sidan) och är förlagd till
skolkåtor vid deras visten. Undervisningen
fullföljes och avslutas i fasta byskolor i
skogslandet, så belägna, att barnen
lämpligen kunna samlas dit under vintern; de
förläggas därvid om möjligt i särskilda
skolhushåll i fasta kåtor under lapsk husmors
ledning. Läroämnena i visteskolan äro
desamma som i småskolan jämte lappslöjd; i
byskolan undervisas i folkskolans läroämnen
och hushållsgöromål. Undervisningen
meddelas på svenska språket och skall anknyta
sig till den natur och de förhållanden i
övrigt, under vilka nomadlapparna leva. För
skolorna har utgivits en särskild
»Nomadskolans läsebok» av K. B. Wiklund, hittills i
3 dir (1907—29); i övrigt användas i
huvudsak samma böcker som i små- och
folkskolorna. Ärliga lärotiden utgör minst 172/7 och
högst 344/7 veckor enl. domkapitlets beslut
efter nomadskolinspektörens och av lapparna
valda nomadskolfullmäktiges hörande.
Skolåldern räcker i regel från barnets sjunde
t. o. m. dess fjortonde år. Lärarpersonalen
är så långt möjligt av lapsk nationalitet och
utbildas vid seminarierna el. särskilda för
ändamålet inrättade kurser. Inspektionen av
samtliga nomadskolor ombesörjes fr. o. m.
1916 av en särskild
nomadskolinspektör, de första åren K. V. Karnell (se d. o.),
fr. o. m. 1919 fil. dr Erik Bergström (f. 1888
12/0; lappfogde i Västerbottens län 1914),
vilken med enastående kännedom om de svenska
lapparnas alla förhållanden kraftigt främjat
deras andliga och ekonomiska lyftning.
Samtliga, kostnader för nomadskoleväsendet
bestridas av anslaget till L., folkbildningsändamål,
200,000 kr. 1929—30. De av de ovannämnda
missionssällskapen upprättade privata
lappskolorna ha i samband med omordnandet av
nomadskoleväsendet nedlagts. Regi, för
ecklesiastikverket, av 31 jan. 1896, äger
tillämpning inom alla församlingar i lappmarkerna
ävensom Frostviken, Hotagen, Föllinge och
Laxsjö samt Undersåkers och Tännäs’
lappförsamlingar i Jämtlands län. För
behörighet till prästerlig tjänst i dylik församling,
där finska el. lapska språket förekommer till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
