Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Larsson, H.—Larsson, J. T.
800
hade han målat Stockholmsmotivet
»Skolungdomens korum på Ladugårdsgärde» i
fresk i Norra latinläroverket, men sina
övriga dekorativa verk utförde han i olja:
plafond och lunetter i Kungl. teaterns
publikfoajé 1897, den skäligen illustrativt hållna
»Ute blåser sommarvind» i Latinläroverket i
Göteborg 1903 samt »Dramats skapelse» —
»ett verk av trots, patos och våldsamt
skapande fantasi» -—, plafond i Dramatiska
teaterns publikfoajé 1907. Hans sista större
målning blev fantasien »Midvinterblot», där han
ville framställa en konungs offerdöd för sitt
folks väl (skiss 1911, utförd i olja 1915). L.
ansåg detta ämne lämpligt till att
utfylla det sista ännu tomma väggfältet i
Nationalmuseums trapphus som motstycke till
»Gustav Vasas intåg». Ämnesvalet väckte
högst delade meningar hos kritiken och hos
bestämmande myndigheter; en hetsig och
sensationell polemik uppstod, som slutade
med att konstnären förnärmad förklarade
sig avstå från sin föresats. Efter hans död
uppsattes likväl målningen 1925 »på prov»
på den avsedda väggen, där den fortfarande
(1930) sitter kvar.
L :s verksamhet var flödande rik och
mångsidig. Hans område sträcker sig från
illustration och improvisation till
monumentalitet. Även hans flyktiga fantasier bottna i
allvarlig kunskap. Han är strängt personlig
i sitt lekande skämtlynne och i sitt allvar.
I etsning utförde L. många verk av hög
kvalitet, porträtt, fantasier och modellstudier.
Främst bland hans illustrationsverk stå
bilderna till Anna Maria Lenngrens dikter
(Paris 1884) och till E. Sehlstedts »Sånger
och visor» (1893). Bilderböcker äro »Ett
hem» (1899), »Larssons» (1902), »De mina»
(1905), »Spadarvet» (1906) och »Åt solsidan»
(1910; även upplagor med ty. text). En
samling barnporträtt, »Andras barn», följde 1913.
Han utförde även några litografier samt
kartonger för gobelängvävnad (»Kräftfångst»,
utförd av Handarbetets vänner, i
konstindustrimuseet i Köpenhamn). I
Nationalmuseum är L. rikt och mångsidigt representerad
av friluftsbilder, porträtt och interiörer,
högst märkliga skisser till museifreskerna,
serien »De mina» i akvarell, en stor samling
mästerligt tecknade studier samt etsningar.
Även i Göteborgs konstmuseum är L. rikt
representerad, bl. a. med ett praktfullt
självporträtt (1901) samt etsningar. L. är
dessutom bra företrädd i prins Eugens samling,
i Thielska galleriet (ett 20-tal porträtt,
interiörer, naket), i Zorns samling i Mora, i
privata saml. (T. Laurin, K. O. Bonnier), i
Konstnärsklubben, i museer flerstädes i
Sverige samt i Köpenhamn, Åbo, Helsingfors,
Berlin, Paris (tre akvareller inköpta av
franska staten), Venezias moderna galleri,
Uffizi-galleriet i Florens (självporträttet
»Självrannsakan»),
L. var en av opponenterna (se d. o.) 1885
men ställde sig senare utanför
partistriderna, avböjde anbud om professur vid
Konst-akad. 1898 men mottog dess Egron
Lundgren smedalj 1903. — L. skrev text till en del
av sina teckningar, skisser m. m. med frisk,
personlig stil. 1930 började i
Vecko-Journalen hans levnadsminnen publiceras. L:s fö-
delsehus vid Prästgatan pryddes 1920 med en
minnestavla i relief, och i stadshusets
kolonnad åt sjösidan avtäcktes 1928 ett
reliefporträtt, utfört av Chr. Eriksson. Litt.: J. Kruse,
»C. L.» (ty. uppl. 1905, sv. 1906); A. Romdahl,
»C. L. som etsare» (1913); E. Malmberg,
»Larsson, Liljefors, Zorn» (1919); G.
Nordensvan, »C. L.» (2 bd, 1920—21). G-g N.
Larsson, Hans, filosof, universitetslärare
(f. 1862 18/2), student i Lund 1881, fil. dr och
docent 1893, prof, i teoretisk filosofi vid Lunds
univ. 1901—27, en av de aderton i Sv. akad.
1925. Som
filosofihistoriker har L. ägnat
särskilt intresse åt
Kants kriticism och
den efterkantska [-transcendentalfilosofi-en-]
{+transcendentalfilosofi-
en+} i Tyskland, bl. a.
i »Kants
transcen-dentala deduktion af
kategorierna» (1893)
och »Den
intellektuella åskådningens
filosofi» (1920). »Platon
och vår tid» (1913)
behandlar särskilt den
grekiske filosofens förhållande till modernt
tankeliv och söker visa, att Platons
problemställningar fortfarande äro levande och
aktuella. L:s filosofiska ståndpunkt är närmast
påverkad av Kants kritiska filosofi och har
beröringspunkter med Fichte. I »Intuition»
(1892) betonar han behovet av intuitiv syntes
i diktning och vetenskap och söker visa, att
intuitionen följer den vanliga logikens lagar,
ehuru den tillämpar dem på ett finare sätt.
Estetiska frågor behandlas i »Poesiens logik»
(1899), där L. vill visa, att de poetiska
begreppen ej blott ge uttryck för känslor utan
även åsyfta ökad klarhet. I
»Intuitionspro-blemet» (1912) konfronterar L. sin ståndpunkt
med den franske filosofen Bergsons.
Som filosofisk essäist har L. med
konstnärligt mästerskap behandlat en mångfald
filosofiska, psykologiska och estetiska problem,
ofta med utgångspunkt i den aktuella
diskussionen. »Studier och meditationer» (1899),
»Reflexioner för dagen» (1911), »Filosofien
och politiken» (1915) och »Filosofiska
uppsatser» (1924) kunna anföras som ex. härpå.
Han har även hämtat motiv från den
skånska landsbygden och tolkat sin livsfilosofi i
diktens form i »Hemmabyarna,
världsbetrak-telser i femton kapitel» (1915), »Idéerna i
Stabberup» (1918) och »Per Ståstdräng och
de andra» (1924). G. A-in.
Larsson, Jacob T i m o t h e u s, politiker
(f. 1851 17/s). Blev v. häradshövding 1879 och
utövade därefter i sin hemtrakt en
omfattande verksamhet, bl. a. som advokat 1879—89,
ombudsman i Skånska hypoteksbanken 1895
—1908 och sekr. i Malmöhus läns landsting.
Han var 1903—08 led. av Andra kammaren
samt led. av Första kammaren 1910—14 och
1917—28. L. slöt sig till Liberala
samlingspartiet och blev okt. 1911 i Staaffs andra
ministär chef för Sjöförsvarsdep., den förste
civile innehavaren av denna post. Ministärens
politiska motståndare bedömde hans
verksamhet mycket omilt, och särskilt genom sin
medverkan till upphävandet dec. 1911 av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
