Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Lastbänk—Lastningssedel
822
Lastbänk, skogsh., underlag av två i
jäm-bredd lagda timmerstockar, varpå timret vid
utdrivningen upplägges för att bekvämt
kunna rullas upp på kälkarna. H. J. Dft.*
Lastdryghet, dets. som lastförmåga (se d. o.).
Jfr Dräktighet 2 och
Skeppsmätning.
Lastförmåga, ett fartygs förmåga att bära
el. rymma last. L., vari oftast inräknas
bränsleförrådet, uttryckes i vikt- el.
rymdmått. Jfr Dräktighet 2 och Död vikt.
Lasting, svart atlasvävt tyg av hård
kamull, brukas till möbeltyg, skodon o. dyl.
Lastkvitto el. S t y r m a n s k v i 11 o (eng.
matUs receipt), av styrmannen utfärdat
inte-rimskvitto på mottagandet av lasten el. del
av denna. I utbyte mot 1. får avlastaren
sedan konossement på godset. K. H. A.
Lastman, Pieter P i e t e r s z., holländsk
historiemålare (1583—1633), verksam i sin
födelsestad, Amsterdam. Omkr. 1603 reste L.
till Italien, där han mottog intryck av
Ra-fael, Tizian, Caravaggio, Rubens o. a., vilket
blev av betydelse för hans konst och indirekt
även för Rembrandt, vars lärare L. var, i
dennes ungdomsarbeten. — Litt.: K. Freise,
»P. L.» (Kunstwissenschaftliche Studien, bd
5, 1911). E. L-k.
Lastmärke, ett midskepps på vardera
fartygssidan anbragt märke (d ö d v i k t s 1 a s
t-märke, fribordsmärke), utvisande till
vilket största djup eller lastlinje fartyget får
för särskilda årstider och hav samt i sött el.
salt vatten nedlastas. Det av 1. angivna
fribordet (se d. o.) fastställes med hänsyn till
fartygets storlek, typ, malldjup,
tonnagekoefficient m. m. enl. nära nog internationellt
antagna fribordsbestämmelser (i Sverige
förordningen av 21 maj 1910).
Det allmänna 1. består av följ, särskilda
märken: den författningsenliga d ä c k s 1 i
n-jen, fribordsringen och de särskilda
fribordsmärkena. Det har följande
utseende:
Den författningsenliga däckslinjen är
uppdragen på bordläggningen i jämnhöjd med
det däck (i regel övre däck), från vilket
fribordet skall mätas. Fribordsringens
medelpunkt är anbragt på halva längden av
lastvattenlinjen, och ringen är skuren av en
genom dess medelpunkt gående horisontal
linje, vars vertikala avstånd till den
författningsenliga däckslinjen utgör
sommarfribor-det i saltvatten samt utgångspunkten för de
övriga särskilda fribordsmärkenas
bestämmande. På fastställt avstånd för om ringens
medelpunkt är uppdragen en vertikal linje,
från vilken utgå på maskindrivna fartyg
högst fem och på segelfartyg högst två
horisontala linjer, utgörande fribordsmärkena för
nedlastningen, av vilka det för sötvattnet är
riktat akter över och de övriga för över.
Bokstäverna vid sistnämnda märken beteckna:
SSV sommarfribordet i sötva,tten, ST
sommar-fribordet i de tropiska haven, S
sommarfribordet i saltvatten, V vinterfribordet i
saltvatten och VNA vinterfribordet i norra
Atlanten. Maskindrivna fartyg, vilka ej befara
norra Atlanten eller de tropiska haven, förses
icke med motsv. märken, och segelfartyg
erhålla i regel endast sommarfribordsmärket i
sötvatten och vinterfribordsmärket för norra
Atlanten, överkanten av fribordsmärkena
anger den maximigräns, till vilken fartyget
får nedlastas. Det svenska 1. utmärkes med
bokstäverna SF, anbragta på var sin sida om
fribordsringen, och meddelas av
Kommerskollegium. Utländska 1. betecknas: BT för
engelska Board of Trade, LR för Lloyd’s Register,
BV för Bureau Veritas, NV för Norska
Veritas och GL för Germanischer Lloyd o. s. v.
Svenskt fartyg skall i fart bortom linjen
Skagen—Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel
till ledning för tillsynen på dess nedlastning
vara försett med 1. Nyttjas sådant fartyg i
nämnda fart utan att vara försett med L,
ådrager sig befälhavaren bötesansvar.
Svenska maskindrivna fartyg kunna,
liksom vissa andra nationers fartyg, även förses
med ett särskilt s. k. t r ä 1 a s t m ä r k e (k. f.
2 juni 1922). Detta särskilda 1. utvisar den
djupare nedlastning, som tillätes för fartyg,
vilka föra last av trä. Trälastmärket
utmärkes på motsv. sätt som dödviktslastmärket
men är på samma avstånd anbragt akter om
fribordsringen. Bokstäverna vid dessa
fri-bordsmärken beteckna: TSS
trälastsommarfri-bordet i sötvatten, TV trälastvinterfribordet i
saltvatten och TV NA trälastvinterfribordet i
norra Atlanten.
Fribordscertifikat utgör bevis över
det för ett fartyg fastställda dödvikts- och
trälastmärket. Certifikatet utfärdas av den
myndighet, som uträknat och fastställt
fribordet, och gäller för viss i certifikatet
angiven tid. Jfr F r i b o r d. Ax. L.
Lastningsanmälan, en av
fartygsbefälha-vare vid utrikestrafik till tullanstalt inom
tulldistriktet före inlastningen gjord
anmälan, att han ämnar inom tullområdet intaga
viss kvantitet gods el. barlast.
Lastningsplats, plats i hamn el. dyl., till
vilken ett fartyg skall förläggas för lastning.
Är ej viss 1. genom avtal bestämd, är enl.
sjölagen fartygsbefälhavaren förpliktigad att
förlägga sitt fartyg till den plats i hamnen,
som anvisas av befraktaren. ö-g.
Lastningssedel, handling, medelst vilken en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
