Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Lavignac—Lawn-tennis
882
ändamål en orden av missionärer, de »vita
fäderna». Mot slutet av sitt liv förde han
en energisk kamp mot slaveriet. 1890
förklarade han sig öppet för republiken i Frankrike.
Fr. monogr. av bl. a. J. Tournier (1913) och
G. Goyau (1925). (A. A-t.)
Lavignac [lavinja’k], Alexandre Jean
Albert, fransk musikskriftställare (1846—
1916), prof, vid konservatoriet i Paris. Utgav
bl. a. en »Cours de dictée musicale» (1882),
som gav upphov till införandet av ämnet
»musikdiktat» vid konservatorier. Hans
främsta verk är redigeringen av det stora (ännu
ej fullbordade) verket »Encyclopédie de la
musique», omfattande musikhistoria,
musiklexikon och musikteori. T. N.
Lavin, snöskred. Uppstår i allm. endast då
snön är »kram» därigenom att högt uppe på
en bergssida ett mindre parti snö lossnar och
rullar ned samt under vägen nedåt medtager
stora massor av snö, så att snöskredet
slutligen uppnår mäktiga dimensioner. K. A. G.
Lavliiiuin, stad i n. Latium, nära havet, enl.
sagan grundlagd av Aeneas och räknad som
moderstad till Rom.
Lavinsnöre (ty. Lawinenschnur), ett omkr.
15 m långt, grällt färgat snöre, avsett att
släpa efter skidlöpare vid åkning över
lavinfarlig terräng. Genom denna anordning,
vilken först under de senaste åren kommit i
bruk, underlättas sökandet efter personer,
vilka begravts under en snölavin och som efter
timmar kunna vara vid liv och t. o. m.
oskadade, ehuru de icke själva kunna gräva sig
fram ur den hårt packade lavinsnön. E. Dr.
Lavisse [lavi’s], E r n e s t, fransk
historiker (1842—1922), prof, vid Sorbonne i
medeltidshistoria 1882, i modern historia 1888,
medlem av Franska akad. (1892), av sv. Vet.-akad.
(1900). L. utgav
allmänt spridda
läroböcker i historia, en
samling historiska
berättelser och under
världskriget en rad
politiska småskrifter.
I sin historiska
uppfattning stod han
under intryck av
händelserna 1870—71 och
lät sitt bedömande
påtagligt influeras av
nationella antipatier,
särskilt i de arbeten,
vari han behandlade tysk, speciellt preussisk
historia: »Trois empereurs d’Allemagne»
(1889), »La jeunesse du grand Frédéric»
(1891), »Le grand Frédéric avant
1’avène-ment» (1893) m. fl. Tills, m. A. Rambaud
redigerade L. det stora samlingsverket
»His-toire générale du lV:e siècle ä nos jours» (12
bd, 1893—1901), vari L:s andel dock var
ojämförligt mindre än medutgivarens. Under
direktion av L. ensam utkom »Histoire de
France depuis 1’origine jusqu’ä la
révolu-tion» (9 duibbelbd, 1900—11). Hans skildring
här av så gott som hela Ludvig XIV:s
regering utgör den första moderna
framställningen av denna epok och på samma gång
L:s eget huvudarbete. Hans forskning är
grundlig, framställningen klar och elegant,
uppfattningen av Ludvig XIV och dennes
regeringsresultat utpräglat kritisk. L. ledde
utgivningen av samlingsverket »Histoire de
France contemporaine depuis la révolution
jusqu’å la paix de 1919» (1920—22), vari han
själv behandlade världskriget och
fredskonfe-rensen (1922). G. J-n.
Bild 9. Plan för tvåhands- och fyrhandsspel.
Lawn-tennis [lån-], numera oftast kallat
endast Tennis, är ett bollspel, som leder
sitt ursprung från det gamla tennisspelet,
vilket efter mycket invecklade regler spelades
i bollhus i Frankrike redan under medeltiden
under namn av jeu de paume och vars urtyp
förekom i det antika Rom. På 1300-talet kom
spelet till England och idkades under 1500—
1700-talet ganska allmänt på kontinenten.
Ännu i dag finnes en kvarleva därav i
England under namnet tennis. Det nuv. lawn-
Bild 10. Nät för fyrhandsspel.
tennisspelet är däremot endast några och 50
år gammalt och har till upphovsman den
engelske majoren W. Wingfield, som med
det gamla tennisspelet som förebild 1874 i
England lät patentera ett nytt spel, avsett
att spelas på lawn (jämn gräsplan). Vid slutet
av 1880-talet fingo spelet och spelplanen sin
nuv. gestaltning.
Spelet utövas av två el. fyra pers, och
kallas då tvåhandsspel el.
fyrhandsspel. Planen skall vara en rektangel, 23,77
m lång, 8,23 m bred för tvåhandsspel och 10,97
m bred för fyrhandsspel. Den skall delas på
Bild 11. Nät för tvåhandsspel.
mitten av ett nät, som hålles uppe av en lina
el. metalltråd och vars ändar skola löpa över
och vara fastsatta i två stolpar av 1,06 m
längd. Nätets höjd på mitten skall vara 0,915
m. De linjer, som begränsa planen baktill
och på sidorna, benämnas résp. baslinjer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
