- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
883-884

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

883

Lavoar—Lawrence, D. H.

884

sidlinjer. På bägge sidor om nätet, på ett
avstånd av 6,4 m från detsamma och parallellt
med nätet, äro serve- el. uppgivningslinjerna
dragna. För internationell tävlingsplan
fordras ett utrymme bakom varje baslinje till
omgivande inhägnad av minst 6,4 m och på
sidorna av minst 3,65 m.

Till spelet användas filtklädda ihåliga
gummibollar av fastställda dimensioner och vikt
samt ett slagredskap, r a c k e t e n, en
sam-manböjd ribba, vars ändar förenade bilda
ett handtag, medan bågen fylles av ett
flätverk av tarmsträngar. L. spelas dels utomhus
på gräs-, sand- eller cementbanor, dels
inomhus i hallar med trägolv. På senare år ha
för utomhusspelet de av väderleken relativt
oberoende s. k. en-tout-cas-banorna (till färgen
rödbruna, bestående i ytterlagret av
hårdbränd, fint pulveriserad lera; patenterade i
England) börjat uttränga övriga slag av banor.

På tennishallarnas område har Sverige
varit ett föregångsland, då de principer, efter
vilka hallar numera byggas, utarbetats av
arkitekten T. Grut. Stockholm är den stad,
som har de flesta inomhusbanorna i världen,
och bland dessa stå främst a.-b.
Tennisstadions hallar A- och B-hallen, vilka bägge
utgöra det yppersta, som hittills
åstadkommits. A-hallen jämte 8 en-tout-cas-banor av
modernaste typ anlades 1929 av bankir A.
W. Högman, som ensam finansierat denna
millionanläggning. L. kom ganska tidigt till
Sverige, och äran därav tillkommer främst
konung Gustav V, som i England stiftade
bekantskap därmed redan 1879. Med
Svenska lawn-tennisförbundets
bildande 1906 fick sporten en enhetlig ledning.
Samtliga länder äro fr. o. m. 1913
inrangerade under ett internationellt förbund.
Varje land anordnar sina egna mästerskap,
men några världsmästerskapstävlingar
hållas fr. o. m. 1923 icke längre med
undantag för den sedan 1900 årl. återkommande
tävlingen om Davis cup el. Nationernas
världsmästerskap, vari 37 länder spelat. Sverige
deltog häri f. ggn 1925. I programmet för
olympiska spelen har 1. strukits efter spelen
i Paris 1924.

De förnämsta tävlingsplatserna i världen
äro de i Wimbledon (London), New York och
Paris med ett tennisstadion för
utomhus-spel, rymmande sittplatser för 14,000 pers.
U. S. A., Frankrike och England äro även
lawn-tennissportens ledande stater.

Litt.: R. F. och H. L. Doherty, »On
lawn-ten-nis» (1903); A. F. Wilding, »On the court and
off» (1912); W. T. Tilden, »Match play and
the spin of the ball» (1928); R. Lacoste,
»Tennis» (1928); Ayres’ Lawn-tennis Almanack
(1908 ff.); K. Zetterberg, »Idrotternas bok,
IX, Lawn-tennis» (5:e uppl. 1926). K. Z.

Lavoar, tvättställ; dets. som kommod.

Lavoisier [lav<yazie’], An to i ne
Lau-r e n t, fransk kemist (1743—94). L. betraktas
som den moderna kemiens grundläggare; han
har blivit banbrytare inom kemien genom att
i sina experimentella och teoretiska arbeten
konsekvent och med logisk skärpa tillämpa
kvantitativa synpunkter. L:s viktigaste
insats i kemiens historia är den nya
förbrän-ningsteori, varmed han trädde i opposition
mot den härskande flogistonteorien (se F 1 o-

g i s t o n). Ehuru det redan tidigare i enstaka
fall var bekant, att kroppar vid förbränning
erfara en viktökning, var det först L., som
påvisade allmängiltigheten härav och dess
oförenlighet med flogistonteorien. Den
samtidigt gjorda upptäckten av syre genom
Priestley o. a. och av luftens sammansättning
var också avgörande för L:s
förbrännings-teori, utvecklad 1772—77, enl. vilken
förbränningen är en oxidation, d. v. s. bildningen
av en förening av det brinnande ämnet och
syre. Vid metalloidernas förbränning bildas
enl. L:s uppfattning syror, vid metallernas
förbränning baser; detta leder till en klar
uppfattning av salternas natur och
sammansättning. L. har också visat hur de organiska
ämnena äro sammansatta och att andningen
är förenad med en förbränningsprocess. —
L. var även verksam vid lösningen av
praktiska uppgifter, han förbättrade den franska
kruttillverkningen och var led. av
meterkom-missionen. Hans samlade verk utgåvos i 6 bd
1862—68 och 1892—93. Större fristående
arbeten av L. äro »Opuscules physiques et
chy-miques» (1774) och »Traité élémentaire de
chy-mie» (1789). — L., som till sitt borgerliga yrke
var generalförpaktare, ställdes 1794 jämte
sina ämbetsbröder inför nationalkonventets
domstol, anklagad för missbruk av sitt
ämbete. Efter en summarisk rättegång
avrättades han på samma gång som de övriga
generalförpaktarna. Biogr. med bibliogr. av
M. Speter i G. Bugge, »Das Buch der grossen
Chemiker» (1929). — L:s porträtt återges på
vidstående plansch. G. S-ck.

Lavönius, Wilhelm Alexander,
finländsk försäkringsman och politiker (f. 1874
22/e). Var 1898—1903 chef för förlags-a.-b.
Otava, blev 1904 chef för Centrallaget för
handelslagen i Finland och 1906 för
ömsesidiga livförsäkrings-a.-b. Suomi. L. tillhörde
kagalens ledning och var led. av
borgarståndet 1905—06. 1920—24 var han ordf, i
fullmäktige för Finlands bank, med kraft
arbetande på stabiliseringspolitiken och den 1925
antagna nya myntlagen. Ilan har författat
nationalekonomiska uppsatser i valuta-,
tull-och konjunkturfrågor och även medarbetat i
pressen. Av L:s bröder är ingenjören
Magnus Karl L. (f. 1870) chef för Lapinniemi
bomullsspinneri i Tammerfors och var 1920—21
kommunikationsminister samt ingenjören
Robert Johannes L. (f. 1879) chef för
Maskin-oøh brobyggnads-a.-b. i Helsingfors. H. E. P.

La’vra, L a u’r a, grek., gränd, hålväg; i
ortodoxa kyrkan kloster, där munkarna leva i
skilda celler. L. finnas bl. a. på Athos.

Lavreince [lavrå’s], fr., Lafrensen (se d. o.).

Lawrence [lå’rons], stad i Kansas, U. S. A.,
vid Kansas river, 40 km ö. om Topeka; 12,341
inv. (1925). Statsuniv. (4,303 stud. 1927).

Lawrence [lå’rons], stad i Massachusetts,
U. S. A., vid floden Merrimac; 93,527 inv.
(1925). Floden lämnar kraft till stadens
många fabriker för bomulls- och
yllevävnader, trikåvaror, papper, maskiner m. m.

Lawrence, S a i n t [sant lå’rons], se S a i n t
Lawrence.

Lawrence [lå’rons], David Herbert,
engelsk diktare (1885—1930). Gick i skola i
Nottingham och reste senare mycket.
Självbiografiskt stoff finnes i romanen »Sons and

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free