Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lawsonia - Lavstärkelse, Lavsyror - Lax (slapp) - Lax (zoologi) - Laxantia - Laxarby - Laxativ - Laxdœlasaga - Laxenburg - Laxera - Laxestörjen - Laxfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Lawsonia—Laxfiskar
890
Lawsönia, bot., se Alkanna.
Lavstärkelse, Lavsyror, se Lavar.
Lax (lat. la’xus), slapp, lös.
Lax, zool., se Laxfiskar.
Laxa’ntia, dets. som avföringsmedel (se d. o.).
Laxarby, socken i n. Dalsland, Vedbo
härad, Älvsborgs län, mellan Laxsjön i s. och
Värmlandsgränsen i n.; 212,13 kvkm, 2,096
inv. (1930). Sjörik och naturskön skogs- och
bergsbygd. 1,114 har åker, 15,243 har
skogs-och hagmark. I L. Skåpafors och delvis
Bil-lingsfors (se d. o.) pappersbruk. Pastorat i
Karlstads stift, N. Dals kontrakt.
Laxatlv, dets. som avföringsmedel (se d. o.).
Laxdælasaga [-döla-], sagan om
Laxdalsät-ten, en av de största isländska ättesagorna,
trol. avfattad omkr. 1200. Sagans
huvudperson är den sköna Gudrun Osvifsdotter, som
älskades av de båda fosterbröderna Kjartan
Olafsson och Bolie Thorleiksson. Hon älskade
Kjartan, men på grund av ett falskt rykte
om dennes förhållande till Olof Tryggvessons
syster gav hon sin hand åt Bolie. Mellan
fosterbröderna utbröto stridigheter, som
slutade med Kjartans död för Bolies hand och
Bolies för Kjartans fränders. Få isländska
sagor kunna i litterärt värde tävla med L.,
men dess trovärdighet är bristfällig. Sedd
som historisk roman, står emellertid L.
mycket högt. Utg. av K. Kålund (kritisk uppl.
1889—91 samt 1896 i »Altnordische
Sagabib-liothek»; sv. övers, av A. U. Bååth,
»Sagan om Gudrun», 1900). R. N-g.*
La’xenburg [-bork], köping i Nedre
Österrike, 17 km s. om Wien; 1,228 inv. (1923).
F. d. kejserligt lustslott med praktfull park.
Laxera, intaga laxativ.
Laxestörjen, zool., se Glansfisken.
Laxfiskar, Salmonidae, en fam. av ordn.
benfiskar, utmärkt av en bakom ryggfenan
belägen kort fettfena utan strålar. Äggledare
saknas, varför rommen utföres genom en
öppning i bukväggen intill analöppningen. L.
förekomma nästan uteslutande på n.
halvklotet, där de vistas såväl i salt och bräckt
som i sött vatten. Alla, i havet levande 1. stiga
upp i sötvatten för att fortplanta sig och
trol. till samma strömdrag el. flodsystem, där
de själva utvecklats. L. kunna indelas i två
grupper, den ena omfattande former med
stora fjäll och snart bortfallande, små
tänder, den andra med mindre fjäll och
kraftiga tänder. De förra, t. ex. sik, livnära sig
av maskar, snäckor och även växtämnen, de
senare, som utgöra flertalet, äro utpräglade
rovfiskar. De flesta 1. äro på grund av sitt
läckra kött värdefulla för människan och
därför föremål för ivrig fångst. Detta har
mångenstädes framtvingat speciella
åtgärder, särskilt fiskodling (se d. o.), för
fiskstammens förnyelse.
De egentliga laxarna tillhöra släktet
Sal-mo, som utmärkes av täml. små fjäll, stor
mun, spetsiga tänder och täml. korta
rygg-och analfenor. F. ö. växla form och färg
starkt efter kön, ålder, föda och
allmäntillstånd, vilket i hög grad försvårar den
systematiska indelningen. Ynglet kännetecknas
under ett stadium av sin utveckling av
tvärgående fläckar eller band och kallas då
s t i r r. I regel anlägges eh särskild
lekdräkt. Hos äldre hanar bildar underkäkens
spets en krok uppåt, hos blanklaxen
stundom så stor, att den borrar ett hål i
överkäken. Lektiden inträffar alltid på vintern.
Rommen lägges på sandig botten i en fåra,
som honan plöjer upp, och övertäckes sedan
av den tätt bakom henne simmande hanen.
Släktets viktigaste art är laxen el.
blanklaxen, S. salar, som igenkännes på sin
smäckra kroppsform och stjärtfenans
spetsiga hörn (se bild 16 vid art. Fiskar).
Ryggen är blågrå, sidorna silverglänsande
med rödaktigt skimmer, buken vit. Ovanför
sidolinjen finnas glesa, svarta fläckar;
ryggfenan är svartfläckig endast vid basen.
Största längd 140 cm, största vikt 35 kg. Den
förekommer i n. Atlanten och går för att leka
upp i floderna både i Europa och
Nordamerika. Flerstädes finnas i insjöar instängda
laxraser, i Sverige t. ex. i Vänern. Ynglet
tillbringar vanl. tre år, stundom mindre, i
sötvatten och beger sig sedan ned i havet, där dess
oerhörda glupskhet gör, att det tillväxer
mycket raskt (havslax). Efter i regel ytterligare
tre år återvänder laxen på våren och
försommaren till älvarna. Leken inträder dock
ej förrän i okt.—dec. Under vandringen mot
strömmen arbetar sig laxen även uppför
forsar och mindre fall. Man har säkra
uppgifter på att den kunnat hoppa uppför fall
av 5 m lodrät höjd. Då laxen kommit in i
sötvattnet, upphör den att äta och lever
under hela vistelsen i älvarna uteslutande
på den näring, framför allt fett, som
upplagrats under vistelsen i havet. De utlekta
laxarna äro därför, när de under den följ,
försommaren återvända till havet, starkt
av-magrade och beräknas i medeltal ha förlorat
30—35 % av sin vikt. De låta sig nu drivas
med strömmen (»vraklax») ned till havet, där
de flesta snart dö. Laxen fångas dels i havet,
då den närmar sig kusterna, dels i älvarna
på väg upp. Jfr Laxfiske.
Laxöringen el. grålaxen, Ä. trutta,
även kallad bö r t ing (börsting), liknar
blanklaxen men är undersätsigare och har
mer trubbig nos, varjämte stjärtfenans hörn
äro avrundade (se bild 16 vid art. Fiskar).
Färgen är på ryggen blekgrå, på sidorna
och buken silvervit el. gulaktig. De svarta
fläckarna äro talrikare än hos föreg. art,
och hela ryggfenan är svartfläckig.
Längden uppgår för havsöringen högst till
105 cm, vikten till 13—14 kg. Till
levnadssättet påminner laxöringen om laxen,
men den har i större utsträckning utvecklats
till en sötvattensfisk samt trives då bäst i
stora djupa sjöar med klart vatten el. i svala
bäckar och strömmar. En insjövarietet är
den s. k. Vätterlaxen. Som ung benämnes
laxöringen forell. — Bäcköring är ett
namn, som även begagnas i st. f. forell men
i regel betecknar en i mindre vattendrag
levande öring, som ofta når könsmognad
redan vid en längd av 7—8 cm. Laxöringens
kött är liksom blanklaxens rött och
mycket läckert. Laxöringarna stå i regel stilla
i vattnet, om dagen gärna gömda i någon håla
el. dyl., och kasta sig sedan raskt över sitt
byte. Särskilt forellen är på grund av sin
snabbhet omtyckt som sportfisk. I
vattendragen i v. Nordamerika finnes
regnbågs-forellen, S. iridens, som når en längd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
