Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Laxfiske
892
Karta över laxens uppgång i svenska vattendrag.
1 Kvistrumsälven, 2 Göta älv och Säveån, 3 Rolfsån,
4 Viskan, 5 Ätran, 6 Suseån, 7 Nissan, 8 Fylleån,
9 Genevadsån, 10 Lagan, 11 Rönneån, 12 Helgeån,
13 Mörrumsån, 14 Emmån, 15 Motala ström, 16
Norrström, 17 Dalälven, 18 Testeboån, 19 Ljusnan och
Voxna älv, 20 Ljungan, 21 Indalsälven, 22
Ångermanälven och Faxälven, 23 Gide älv, 24 Lögde älv,
25 Öre älv, 26 Ume älv, 27 Sävarån, 28 Bure älv,
29 Skellefte älv, 30 Byske älv, 31 Åby älv, 32 Pite
älv, 33 Lule älv, 34 Råne älv, 35 Kalix älv, 36 Torne,
Lainio och Muonio älv, 37 Gullspångsälven, 38
Klarälven, 39 Norsälven. — Det är ovisst om laxen går
upp i Norrström.
60 cm och är blågrå till färgen. Den har
införts mångenstädes i Europa. I Sverige har
dock inplanteringen lyckats mindre väl. —
Röding är en laxfisk, som i olika raser
el. underarter förekommer framför allt i
alp-el. bergssjöar i olika delar av Europa.
Fjällen äro mycket små, och fiskarna ha ljusa
fläckar. I Sverige urskiljer man två
huvudformer. S to r r öd ingen, S. (Salvelinus)
salvelinus, som når en längd av 60—75 cm,
finnes i vissa stora sjöar, ss. Storsjön,
Sömmen och Vättern. I Vättern uppträder den
i två former, en mindre, nästan ofläckad
djupform, djuprödingen, som
väsentligen lever av snäckor, och en större,
fiskätande form, med rödaktiga kroppssidor,
grundrödingen. Fjäll- el.
smårö-d i n g e n, S. (Salvelinus) alpinus, finnes dels
i fjällsjöarna, dels i spridda sjöar huvudsaki.
i mellersta Sverige. Den kan nå en längd av
65 cm. Rödingen, vars kött anses t. o. m.
värdefullare än de övriga l:s, fångas på
långrev, med drag, not och nät. Om den även
till Sverige införda amerikanska
bäckrödingen se d. o. En annan av de minsta
1. är loddan, Mallotus villosus, som i
ofantliga massor finnes i Ishavet. Som agn vid
torskfiske spelar loddan en mycket stor roll;
på grund av sin starka lukt ätes den ej gärna
av människor. I Bohuslän fångas på djupt
vatten silverfisken (se Argentina,
sp. 38). Till 1. höra även h a r r, nors och
siksläktet (se dessa ord). T. P.
Laxfiske (jfr L a x f i s k a r). I Europa
och n. ö. Amerika fiskas framför allt den
vanliga el. atlantiska laxen (Salmo salar),
medan i n. v. Amerika 1. baseras på andra,
närstående arter liksom i vissa delar av n.
ö. Asien. Atlantisk lax och Alaskalax fiskas
även på Nya Zeeland, dit de med framgång
inplanterats genom rom, överförd från
Amerika. I Europa bedrives det viktigaste 1. i
Storbritannien och på Irland, där laxfångsten
årl. uppgår till omkr. 6 mill. kg. Därnäst
komma Norge med omkr. 1 mill. kg, Sverige
och Finland med resp. omkr. 500,000 och
300,000 kg. Europas viktigaste laxfloder
äro Täy i England, Namsen och Skiens;
älven i Norge, Torne, Lule och Ume älvar i
Sverige, Kemi och Ule älvar i Finland,
Weichsel och Rhen i Tyskland, Garonne och
Loire i Frankrike. I Kanada uppgår fisket
efter atlantisk lax till 2—3 mill. kg årl. De
värdefullaste laxfiskena finnas vid
Nordamerikas västkust från och med
Sacramento-floden t. o. m. Alaska. Avkastningen har
under de senaste åren uppgått till omkr. 300
mill. kg årl., därav omkr. 200 mill. i
Förenta staterna (inkl. Alaska) och omkr. 100 mill.
i Kanada. L. idkas vidare efter i vissa sjöar
förekommande större laxformer ävensom i
Donau efter Donaulax (Salmo hucho). De
mest givande I. finnas i floderna, där laxen
framför allt fångas vid sin uppvandring
för lek, vanl. under sommaren och hösten.
Laxen fångas därvid i ett flertal fasta
redskap, såsom laxpator, laxtinor,
laxmjär-dar, laxkar etc., vilka redskap samtliga äro
baserade på den principen, att laxen själv
går in i dem (jfr Fiskredskap). Vidare
tages lax med not, nät och håv, med snara,
ljuster (numera dock förbjudet i lag) och
drag samt i många ifloder på mete med fluga
och spinn (sportfiske). L. i havet sker
hu-vudsakl. medelst rev och drivgarn, ställvis
även not, och pågår t. ex. i Östersjön under
vintern och våren. I många floder har 1.
under senare årtionden gått mer el. mindre
tillbaka el. t. o. m. alldeles upphört genom
laxens försvinnande; i Sverige är den t. ex.
nästan försvunnen i Nissan, Helgeån, Motala
ström och förekommer blott sparsamt i
Dalälven och Ljungan. Orsakerna till
nedgången i 1. ligga framför allt i flodernas
överbyggande och förorenande genom industrien.
Härvid hindras laxen att gå upp till sina
lekplatser, och dessa förstöras el. förändras.
Genom anordnande av laxtrappor (se
Fisk-väg) och särskilt genom laxodling sökei
man motverka industriens ogynnsamma
inflytande på laxbeståndet. Vidare söker man
genom förbudstider för 1. trygga behovet av
uppgående leklax och bereda laxen skydd
under leken ävensom genom minimimått spara
den uppväxande unglaxen. Man har
konstaterat, att 1. är underkastat stora periodiska
variationer, sannolikt beroende på klimatiska
förhållanden, särskilt flodernas varierande
vattenstånd, varigenom rikare och fattigare
årsklasser uppkomma. I Sverige var sålunda
1. synnerligen givande under slutet av förra
årh., medan det gick ned under början av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
