Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lee of Fareham, Arthur Hamilton Lee - Leer in Ostfriesland - Leeuwarden - Leeuwenhoek, Antony van - Leeward islands - Lefébure, Eugène - Lefebure, Johan Henrik (Jean Henry) - Lefebvre, François Joseph - Lefebvre, Hippolyte Jules - Lefebvre, Jules Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Lee of Fareham—Lefebvre
924
Lee of Fareham [li’ ov fä’orom], Arthur
Hamilton Lee, 1 :e viscount (f. 1868).
Blev 1888 artilleriofficer, var 1893—1900
lärare i strategi vid Kanadas krigshögskola
samt var 1900-—18 (konservativ) led. av
underhuset. 1918 blev han pär (baron Lee of
Fareham), 1922 viscount. Han deltog i
världskriget som stabsöverste, var 1917—18 dir. för
livsmedelstillförseln, blev 1919
jordbruksminister, tillhörde den brittiska delegationen
vid Washingtonkonferensen nov. 1921—febr.
1922 samt var febr.—nov. 1922 sjöminister.
L. skänkte 1921 nationen godset Chequers
att användas som week-end-bostad åt
premiärministern. V. S-g.
Leer [lèr] in O 8 t f r ie B 1 and, stad i
preuss. prov. Hannover, på östfrisiska
marsklandet, vid Leda, nära floden Ems; 12,153
inv. (1925). Skeppsfart. Navigationsskola.
Leeuwarden [lè’vardon], huvudstad i nederl.
prov. Friesland, inne i landet; 47,969 inv.
(1930). I L. sammanlöpa kanaler från alla
håll; järnvägsknut. L:s boskapsmarknad står
tillbaka endast för Rotterdams. Under
1500-och 1600-talet var L. berömt för sina
guldsmedsarbeten. Slott, 1587—1747 residens för
frisiska ståthållarna, nu för överpresidenten
över Friesland; kanslihus från mitten av
1500-talet och iflera gamla kyrkor. Frisiskt
museum. — L. låg urspr. vid havsviken
Mid-delzee, som igensandats.
Leeuwenhoek [lè’vønhök], Antony van,
holländsk naturforskare (1632—1723). Stod
en tid i klädeshandel och fick sedan en
kommunaltjänst i sin hemstad, Delft. Olärd, utan
kunskap i
lärdoms-språket latin,
arbetade han sig fram till
anseende som en av
tidens främsta
forskare. Utgångspunkten var det då nya
mikroskopet: L. lärde
sig slipa glas bättre
än någon i samtiden
och utförde en massa
förstoringsapparater,
som han alla behöll
själv. Med dem
undersökte han allehanda
naturföremål och sände notiser därom till
Royal society i London, där han blev
medlem. Bland hans många rön må nämnas
blodkropparna och spermierna, vilkas natur han
klarlade, musklernas tvärstrimmighet och
tandbenets struktur, infusorierna i vatten, en
upptäckt, som väckte största uppseende,
myrornas, loppornas och bladlössens utveckling,
skillnaden i stambyggnad mellan en- och
två-hjärtbladsväxter. I teoretiska frågor yttrade
han sig sällan men förnekade bestämt den
gängse tron på uralstring av lägre djur. L:s
»Opera omnia» utgåvos 1722. E-k N-d.
Leeward islands [ljo’od el. ll’cood äPlendz],
»öarna under vinden», se Antillerna.
Lefébure [lofeby’r], Eugène, fransk
egyp-tolog (1838—1908). Var elev till Chabas, blev
1882 lärare i egyptologi vid univ. i Lyon, var
därpå en kortare tid dir. vid Mission
archéo-logique i Kairo och flyttade 1887 till
högskolan i Alger. L. ägnade sig med förkärlek
åt studiet av den egyptiska religionen och
utgav inom detta fack betydande arbeten,
bl. a. »Le mythe osirien» (1874—75) och
»Rites égyptiens» (1890). Han var även
verksam som textutgivare. E. P-s.
Lefebure [lofaby’r], Johan Henrik
(Jean Henry), köpman av fransk släkt
(1708—67); farfadern inflyttad till Sverige.
L. anlade i Stockholm ett sockerbruk m. fl.
fabriker och inköpte i Norrköping ett
mässingsbruk, vid vilket han anlade ett
konst-gjuteri. Han beklädde talrika förtroendeupp’
drag inom den ekonomiska
statsverksamheten, industrien och handeln (bl. a. dir. vid
Ostindiska kompaniet) samt deltog som led. av
borgarståndet i riksdagarna 1751—52 och
1760—62. Han adlades 1762. L:s namn är
främst knutet till de finanskonsortier, s. k.
växelkontor, som under hattväldet genom
statsunderstödda myntväxeloperationer sökte
höja den svenska valutan. Mössornas
hänsynslösa räfst vid riksdagen 1765—66 med de
icke fullt oegennyttiga växelherrarna
drabbade hårdast L. Bl. a. ålades han att svara
för inemot 30 tunnor guld eller nära hälften
av det ådömda ersättningsbeloppet. Det
ned-sattes betydligt genom successiva jämkningar
men var likväl ruinerande stort. T. S-g.
Lefebvre [løfä’vr], Frangois Joseph,
hertig av Danzig, marskalk av Frankrike
(1755—1820). Var mjölnarson från Elsass och
vid franska revolutionens utbrott 1789
sergeant. 1793 blev han
kapten och s. å.
brigadgeneral samt 1794
divisionsgeneral. Han
deltog i fälttågen i
Nederländerna och
Tyskland men sårades
1799 och blev då chef
för militärdivisionen
i Paris. Han gjorde
Bonaparte tjänster vid
brumairekuppen s. å.
och blev 1804
marskalk. Under 1806—
07 års fälttåg förde L.
gardesinfanteriet, belägrade och intog Danzig
samt fick därför 1807 sin hertigtitel. L.
kämpade 1808 i Spanien, 1809 i Tyskland och blev
1812 chef för kejserliga gardet. 1814 slöt han
sig till restaurationen. L. var tapper och
osjälvisk men vulgär i uppträdande och
uttryckssätt. Han gifte sig som sergeant med
sitt kompanis tvätterska, Cathérine,
hjältinnan i V. Sardous och E. Moreaus komedi
»Madame Sans Gène» (1893). Hon behöll
flickans av folket enkla sätt och språk samt
var en utmärkt hustru. Fr. biogr. över L.
av J. Wirth (1904). C. O. N.*
Lefebvre [lafå’vr], Hippolyte J u 1 e s,
fransk skulptör (f. 1863). Studerade i Paris
och Rom. Bland L:s verk märkas
marmorgruppen »De unga blinda»
(Luxembourgmu-seet), en niobidgrupp (1896), »Vinter» (en
gammal dam i päls och muff), »Sången» (en
frackklädd herre) samt från de senaste åren
»Edith Cavell» (marmor, 1920, i
Tuileriesträd-gården) och »Ludvig den helige», på
Sacré-Coeurs fasad (1924). G-g N.
Lefebvre [lofä’vr], Jules Joseph, fransk
målare (1836—1912). Målade porträtt
(»Kej-sarprinsen», 1874, Versailles), italienska
mo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
