Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehár, Franz - Lehautcourt, Perre - Le Havre - Lehe, Bremerlehe - Lehesten - Lehmann, Alfred Georg Ludvig - Lehmann, Carl Peter - Lehmann, Else - Lehmann, Johannes Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Lehautcourt—Lehmann, J. E.
942
»Paganini» (1925; Sthlm och
Göteborg 1926) m. fl. L:s
operettstil är närmast en
utveckling av J. Strauss’
wie-neroperett med en del nya
folkliga inslag. T. N.
Lehautcourt [loåkö’r],
Pierre, pseud. för B. E.
Palat (se d. o.).
Le Havre [la ä’vr], se
Havre, Le.
Lehe [lc’ho], förr B r
e-m e r 1 e he, se W e s e
r-mü n d e.
Lèhesten, stad i ö.
Thü-ringen, i Thüringerwald, 20
km s. s. ö. om Saalfeld;
1,821 inv. (1925). Har
Tysklands största skifferbrott.
Lehmann, Alfred
Georg Ludvig, dansk
psykolog (1858—1921), brorson till
Orla L. Prof, i Köpenhamn
1919. L:s speciella
arbetsfält var den experimentella psykologien, där
han var en betydande forskare. Han var
även starkt intresserad för psykotekniken,
psykologiens användning i det praktiska
livet. I sitt stora arbete »Övertro og
trold-dom» (4 bd, 1893—96; 2:a, helt omarb. uppl.
1920) ställer han sig avvisande till de ockulta
fenomenen. Bland hans många övriga
arbeten må nämnas »Farvernes elementære
æstetik» (1884), »Hypnosen» (1890),
»Grund-züge der Psychophysiologie» (1912) och »Störst
udbytte af legemligt og aandeligt arbejde»
(2 bd, 1919). G. Ö-a.
Lehmann, Carl Peter, danskfödd
målare (1794—1876), verksam huvudsakl. i
Sverige (även i Norge, Finland och Ryssland),
från 1850-talets slut bosatt i Sigtuna. L.
uppgav sig ha utfört omkr. 4,800 porträtt;
de äldre och bästa utmärkas av stor likhet.
Han målade även landskap och mytologiska
motiv. Självporträtt i Nord, museet. -rn.*
Lehmann, E 1 s e, tysk skådespelerska (f.
1866). Var kring sekelskiftet naturalismens
stora tyska skådespelerska och skapade på
Deutsches Theater i Berlin och därefter på
Lessingteatern ett sällsamt skiftande galleri
av fullblodiga Hauptmann- och
Ibsengestal-ter. G. K-g.
Lehmann, Johannes Edvard,
religionshistoriker (1862—1930), kusin till Alfred
L. Var född i Köpenhamn, blev student 1880
och bedrev omfattande
filosofiska och
teologiska studier, en tid
(1886) även i Lund.
1892—97 vistades han
vid olika utländska
univ., sysselsatt med
grundliga
språkstudier som basis för
re-ligionshistorisk forskning. 1896 blev han
fil. dr på en avh. »Om
forholdet mellem
religion og kultur i
Avesta», 1900 docent
i religionshistoria vid Köpenhamns univ.
1010—13 var han prof, i samma ämne vid
Utsikt över Leh.
Berlins univ. och 1913—27 prof, i teol.
ency-klopedi och teol. prenotioner vid Lunds univ.
Genom sin glänsande stil, sin humanistiska
grundsyn och sin fina förståelse för det
religiösa livets särart hade L. de största
förutsättningar att göra den religionshistoriska
forskningen känd i vida kretsar. Han
redigerade 4:e uppl. av det hittills största
religionshistoriska samlingsverket, Chantepie de
la Saussaye, »Lehrbuch der
Religionsge-schichte», där han själv skrev inledningarna
och framställningen av den persiska
religionen. Likaledes var han medarbetare i
de religionshistoriska encyklopedierna
»Religion in Geschichte und Gegenwart» samt
Hastings’ »Encyclopedia of religion and
ethics». — L:s förnämsta arbete är
»Zara-thustra, en bog om persernes gamle tro» (2
bd, 1899—1902). Han är där den förnäme
specialforskaren, som genom årslånga studier
av de persiska källskrifterna satts i stånd att
med mästarhand skildra den persiska
profetreligionens uppkomst, dess utgestaltning i
teologi och praktiskt fromhetsliv samt dess
förfall i dogmatisk förbening. Eljest var L.
till sin vetenskapliga läggning mindre
detaljforskaren än syntetikern, som påvisade de
stora utvecklingslinjerna, systematikern, som
i den förvirrande mångfalden såg de inre
sammanhangen. — L. var humanist i detta
ords vidaste mening. Med iver deltog han i
dagens strider, särskilt inom pedagogikens
och kvinnofrågans områden. Han kämpade
mot nivelleringen av gränserna könen
emellan. Han motarbetade mångläseriet i
skolorna och ville, att ungdomen skulle
uppfostras till självarbete. Han var den borne
journalisten, som i sina av kvickhet
sprudlande artiklar använde sig av språkets alla
hjälpmedel. Hans verksamhet som
populärföreläsare sträckte sig över Nordens
samtliga länder.
L:s produktion är synnerligen rik och
omfattande. Utom huvudarbetet, »Zarathustra»,
äro hans viktigaste arbeten följ.: »Mystik i
hedenskab og kristendom» (1904; på sv. 1915),
»Buddha» (1907; sv. övers. 1928), »Uppfostran
till arbete» (1909), »Romantik o g kristendom»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
