Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leist, Burkard Wilhelm - Leistikow, Walter - Leith - Leitha - Leitmeritz - Leitrim - Leiturgi - Leix (Queens county) - Leixões - Lejd - Lejdare - Lejdebrev - Lejdström, Carl Victor - Lejdström, Johan Oscar - Lejon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leistikow—Lejon
965
beten i romersk rätt och jämförande
rättsvetenskap (»Altarisches jus civile», 2 bd, 1892
—96, m. m.). Rid.*
Leistikow [läPstikä], Walter, tysk
konstnär (1865—1908). Var 1885—87 elev hos Gude
i Berlin. L. stiävade i sina landskap
(nordtysk natur, även motiv från Sverige och
Norge) efter summarisk, förenklad
formgivning och färghållning. Han nådde högst i
sina motiv från Grunewald, lugna sjöar och
frodiga skogar. Hans strävan förde honom
följdriktigt till dekorativa uppgifter, tapeter,
bonader, bokutsmyckning etc. Dessutom
graverade han, påverkad av det japanska
träsnittet. L. var en av den tyska
secessio-nens grundläggare. Monogr. av L. Corinth
(1910). G-gN.
Leith [lip], hamn till Edinburgh (se d. o.).
Leitha [lal’ta], högerbiflod till Donau.
Upprinner på österrik. Alperna med källfloderna
Schwarza (70 km) och Ritten (54 km), följes
längs högra stranden av Leithabergen
(i Sonnenberg 480 m ö. h.), utlöpare från N.
Kalkalperna, och utmynnar inom ung.
område. 178 km lång. Jfr Cisleithanien.
Leitmeritz [laRtmerits], tjeck. Litomèrice,
stad i Böhmen, vid Elbe, 55 km n. n. v. om
Prag; 16,988 inv. (1921; 67 % tyskar);
biskopssäte. Frukthandelscentrum;
konservfabriker, bryggerier.
Leitrim [11’trim], ir. Liathdruim, östligaste
grevskapet i prov. Connaught, Irländska
fristaten; 1,525 kvkm, 55,907 inv. (1926).
Huvudstad är Carrick-on-Shannon (ir. Cara
Droma Rüisg); 1,026 inv.
Léiturgl, en prestation åt det allmänna, ett
slags dels i förmögenhets-, dels i
arbetsprestation bestående skatt. Till 1. hörde i Aten
under dess blomstringstid särskilt t r i e r a
r-k i e n, skyldighet att utrusta och föra befäl
över ett krigsfartyg, koregien, utrustning
och inövning av en kör, anordnandet av
idrottstävlingar vid vissa fester o. s. v.
Under den senare kejsartiden blev 1. under den
ekonomiska nedgångstiden ett viktigt medel
för bestridande av statens behov men också
ett förkrossande tryck för de mindre
bemedlade klasserna. Uppgifter i statens och
kommunens tjänst, som nu utföras av avlönade
tjänstemän, så t. ex. skatteuppbörd och
skolväsen, ålades då i viss ordning privatpersoner
såsom 1. M. Pn N-n.
Leix [lélks el. liks], ir. Laoighise, förr
Q u e e n’s c o u n t y, grevsk. i Irländska
fristaten, prov. Leinster; 1,720 kvkm, 51,540
inv. (1926). Huvudstad är Portlaoighise, förr
Maryborough; 3,374 inv.
Leixoes [leijå^j], uthamn till Oporto.
Lejd. 1. (Jur.) Fordom medgiven rättighet
för en person, som rymt ur riket med
anledning av begången förbrytelse el. för gäld, att
utan fara för häktning kunna till riket
återkomma för att utföra sin sak samt att fritt
få åter förfoga sig utom riket. Lejdebrev
kallades den handling, vari K. m:t medgav 1.
För nutida sv. rätt är 1. okänd. C. G. Bj.
2. Dets. som lejdare (se d. o.).
Lejdare, repstege med tvärpinnar av trä,
nyttjas som gymnastikredskap för äntring
m. m. På fartyg förekommer bl. a. en för
besättningen avsedd L, upphängd utombords
och kallad stormlejdare. L. kallas där
966
även fasta järnstegar till maskinrum,
lastrum o. s. v.
Lejdebrev, tillförsäkran om lejd (se d. o. 1).
Lejdström, Carl Victor, operasångare
(1872—1922), bror till J. O. L. Var 1894—1902
och 1911—13 anställd vid Kungl. teatern.
1913—14 sjöng L. vid Neue Oper i Hamburg
och 1914—15 vid hovteatern i Stuttgart; från
1916 var han engagerad vid Stora teatern i
Göteborg. Av hans roller märkas Lothario,
Silvio, Leporello, Figaro, Papageno,
Holländaren, Wolfram, Hans Sachs, Klingsor (bl. a. i
Bayreuth). L. ägde en klangfull baryton.
Hans spel var intelligent. — L. var sedan
1914 g. m. operasångerskan Elin Lin n
an-d e r - L. (f. 1888 2S/S), 1910—14 engagerad vid
Kungl. teatern och från 1916 vid Stora
teatern i Göteborg. T. N.
Lejdström, Johan Oscar, operasångare
och sångpedagog (1858—1926), bror till C. V.
L. Sjöng 1888 vid Kungl. teatern; ägnade sig
sedan åt konsertsång och sångpedagogisk
verksamhet. 1898—1923 var L. sånglärare vid
Konservatoriet (prof. 1913). L. var högt
uppburen som oratoriesångare och lärare. T. N.
Lejon. 1. (ZooZ.) Se Lejonet.
2. (Uer.) Lejonet, den vanligaste av
heral-dikens varelser, hör jämte örnen till de äldsta
vapenbilderna. L. framställes i regel upprätt,
stående på vänster bakben med huvudet i
profil. Förekomsten av flera bilder i samma
sköld tvingar dock ofta 1. att intaga gående
ställning. Gående 1. med huvudet en face
kallas leopard. Mellanting mellan 1. och
leopard finnas och ha särskilt i fransk och
tysk heraldik fått speciella benämningar. Så
kallas ett upprätt stående 1. med huvud en
face leopard lionné, gelöwter Leopard och ett
gående 1. med huvudet i profil lion léopardé,
lepardirter Löwe. Urspr. har man säkerligen
ej lagt någon vikt vid dessa varianter. I
såväl Birger jarls som hertig Magnus’
(sedermera Magnus Ladulås) sigill förekommer 1.
upprest i skölden men gående i lansfanan.
Hertig Bengt har i sitt sigill lansfana av
annan form och som följd härav upprest 1.
även i lansfanan. Såväl upprest som gående
1. framställas stundom med tillbakavänt
huvud, »tillbakaseende».
Konung Erik Knutssons sigill 1210—16
visar två mot varandra vända, krönta
leoparder. Erik Erikssons sigill 1224 visar tre
över varandra ställda, krönta leoparder.
Birger jarls gemål Ingeborg, konung Erik
Knutssons dotter, för 1250 sin mans vapen
(folk-ungalejonet) i sitt sigill, konung Valdemar
för 1252 tre över varandra ställda, krönta
leoparder. Även i icke kungliga personers
sigill förekomma i Sverige tidigt och ofta 1.
I Danmark och Norge förekomma 1. däremot
under hela 1200-talet uteslutande i
kunga-vapnet. — Birger jarl för i sina sigill ett
okrönt 1., Magnus Ladulås sätter på l:s huvud
en krona som kungasymbol. Hertigarna Erik
och Valdemar föra 1. först utan, sedan med
krona. Krönta 1. förekomma dock under
medeltiden även i icke furstliga personers
sköldemärken och tvärtom. — L. framställdes oftast
i guld el. rött, även i silver, svart och blått.
L. i två eller flera av dessa färger förekomma
även. Vanl. göras tänder, klor och tunga,
ofta även kronan, av annan färg. H. F-d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
