Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek - Lek (zoologi) - Lek (flod) - Leka - Lekain (Caïn), Henri Louis - Lekamen - Lekar - Lekarblock - Lekare - Lekaryd - Lekatt - Lekeryd - Lekman - Lekmannadop - Lekmannaombud - Lekmannaskola, Svenska kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Lek—Lekmannaskola
972
livet, som 1. utgör, mer el. mindre inriktad
på de särskilda förhållandena i den miljö, i
vilken barnet växer upp och i vars arbete
det skall ingripa, och barnet lär sig härunder
mer och mer att förstå de vuxnas liv.
Leken har alltid utgjort ett viktigt led i
ungdomens utbildning, och i folklivet har den
i olika former spelat en stor roll (folklekar,
kämpalekar och idrott, danslekar och
sånglekar m. m.). Under den tidiga barnaåldern
är det framför allt genom 1., som barnets
kännedom om den yttre världen och dess
förmåga att finna sig till rätta däri utvecklas,
på samma gång som 1. ger näring åt
fantasien, övar minnet och tanken, ger viljan mål
och, genom de av leken väckta intressena,
riktar känslolivet. Samtidigt övar den
kroppens organ, i den mån de bli mer och mer
funktionsdugliga. Icke minst har 1. betydelse
för barnets sociala utveckling genom de
tillfällen till ett självverksamt samhällsliv i
smått, som samlivet med lekkamraterna ger.
Även under skolåldern bibehåller 1. sin
betydelse för främjandet av barnets utveckling.
För den kroppsliga utbildningen äro*
rörelselekarna, särskilt friluftslekar el. fria
lekar (d. v. s. planmässigt ordnade, icke
sportsmässiga rörelse- och idrottslekar, som av
ungdomen’ idkas samfällt ute i fria luften),
säkerligen lika värdefulla som gymnastiken,
vilken de komplettera genom övningen i fri,
om också genom humana lekregler bunden
självverksamhet — häri ligger även deras
socialt bildande värde, då de uppfostra till
fri disciplin och laglydnad. Av denna
anledning har också skolan i allt större
utsträckning upptagit 1. bland sina
uppfostringsmedel. I Englands skolliv spela 1. och idrott av
ålder en mycket stor roll. Till Sverige kom
det nyväckta intresset för skollekarna från
Tyskland, där l:s stora uppfostrande
betydelse framför allt gjorts gällande av F r
ö-b e 1 och rörelsen för friluftslekarnas
utveckling under v. Schenckendorffs ledning
togs om hand av det 1891 stiftade
Zentral-ausschuss für Volks- und Jugendspiele. I
Sverige har, på initiativ av
läroverksadjunkten Åkermark, August Abrahamsons
stiftelse N ä ä s blivit medelpunkten för en
liknande rörelse och genom de lekledarkurser,
som sedan 1895 årl. anordnas där, utgjort
centralhärden för studiet och övandet av
såväl friluftslekar och idrottslekar som
danslekar. Sällskap för främjande av
skolungdomens fria lekar ha grundats i Göteborg
(1894), i Stockholm (1896) och efter hand i
ett stort antal städer och större samhällen.
Genom folkskolestadgan 1921 och
läroverks-stadgan 1928 har 1. fått en med gymnastik och
idrott jämställd plats i de svenska skolorna.
Litt.: M. Lazarus, Ȇber die Reize des
Spiels» (1883); K. Groos, »Die Spiele der
Tiere» (2:a uppl. 1907), »Die Spiele der
Men-schen» (1899) och »Das Seelenleben des
Kin-des» (1904; 6:e uppl. 1923); E. Claparède,
»Psychologie de 1’enfant» (4:e uppl. 1911);
A. Lilius, »Skolålderns själsliv» (3:e uppl.
1928); L. M. Törngren, »Fria lekar» (1870; 2:a
uppl. 1880); »Stockholms folkskolors lekserie»
(3 bd, 1901—03); O. H. Waldén, »Friluftslekar
från Nääs» (1912); »Sånglekar från Nääs»,
utg. av O. Hellgren (2 dir, 1922—25). R. H.
Lek, zool., hos fåglarna de under
fortplant-ningstiden uppträdande särskilda
verksam-hetsyttringar, varmed hanarna söka vinna
honans ynnest, ofta under inbördes tävlan.
Hos fiskarna förstås med 1.
fortplantnings-bestyren i allm., och den tid, varunder dessa
inträffa, benämnes 1 e k t i d. T. P.
Lek, en arm av Rhen, v. fortsättning av
Neder Rijn, i Nederländerna. Se R h e n.
Leka, sjöv., se Leva.
Lekain [lekfl’] (eg. C a in), Henri Louis,
fransk skådespelare (1728—78). Var elev av
Voltaire och anställdes 1752 på kunglig
befallning vid Théatre frangais. L. var sin tids
store tragiske skådespelare i Frankrike,
tekniskt fulländad och i all sin fantastiska
överdrift naturen närmare än högrokokons sirligt
akademiska stil. Han reformerade också den
tragiska kostymen i samma riktning. Hans
»Mémoires» utgåvos 1801. G. K-g.
Lekamen (da. legeme, ty. Leichnam}, kropp,
kroppshölje; av fsv. likhamber (lik = kropp;
hama[n] — hamn, hölje). Jfr Kristi
lekamens fest.
Lekar, se Folklekar, Jul,
Karusell och Tornerspel. Jfr även Idrott
och Lek.
Lekarblock, genom lekare (se d. o. 2) vid
sin fästpunkt vridbart block (jfr Block 3).
Lekare. 1. Medeltida vandrande
musikanter el. jonglörer (se Jonglör). I
Västgöta-lagen är 1. omnämnd som en föraktad
gycklare; senare (på 1300-talet) voro 1. gärna
sedda gäster vid konungahovet och i
stormännens borgar. Där utövade de musikens
konst och kringförde trol. även den episka
diktningens alster. Se H. Schück i
»Illustrerad svensk litteraturhistoria», I (3 :e uppl.
1926), s. 237 ff. (O. W-n.)
2. L. el. S v i r v e 1, tudelad kättinglänk,
vars delar äro roterbara kring varandra. L.
anbringas på kättingar för att undvika törnar
(knutar). Jfr Ankarkätting. Ax. L.
Lekaryd, socken i Kronobergs län, Allbo
härad, strax n. om Alvesta, kring smärre
biåar till Mörrumsån; 36,47 kvkm, 661 inv.
(1930). Småkuperad skogstrakt; i ö. når
Ha-naslövsberget 267 m ö. h. 667 har åker, 2,213
har skogs- och hagmark. Exercisplatsen
Kro-nobergshed (se d. o.) och hälsobrunnen
Grän-naforsa (se d. o.) ligga i norra L. Egendom:
Gåvetorp. Ingår i Aringsås, L:s och Härlövs
pastorat, Växjö stift, Allbo kontrakt.
Lekatt, zool., se Vesslesläktet.
Lekeryd, socken i Jönköpings län, Tveta
härad, på höglandet ö. om Huskvarna; 69,79
kvkm, 971 inv. (1930). Genomflytes i en djup
dal av Huskvarnaån. 2,145 har åker, 4,130
har skogs- och hagmark. Ingår i Svarttorps
och L:s pastorat i Växjö stift, Tveta
kontrakt. Litt.: E. Karlsson, »En gammal
Små-landskyrka» (1926).
Lekman kallas varje församlingsmedlem,
som ej är präst. Ordet är en försvenskning
av det nylatinska läicus, vilket tidigt i
kyrkospråket användes för en kyrkans medlem, som
icke var cléricus, d. v. s. icke hörde till
prästerskapet (jfr Klerus). J. P.*
Lekmannadop, se Dop, sp. 1169—70.
Lekmannaombud, se Kyrkomöte.
Lekmannaskola, Svenska kyrkans,
upprättades 1922 i Hällesjö i Jämtland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
