Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenau, Nikolaus (Nikolaus Niembsch Edler von Strehlenau) - Lenbach, Franz von - Lenclos, Anne de (Ninon de) - Lencqvist, Erik - Lenéru, Marie - Lenevitj, Nikolaj Petrovitj - Lengjum - Lenhardtson, Jean Albin Maurits - Lenhovda - Lenin (Vladimir Iljitj Uljanov)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
989
Lenbach—Lenin
990
Grün (flera senare uppi.). Litt.: E. Castle,
»N. L.» (1902), och G. Montelin, »Lenau i
lif och diktning» (1902; med ett flertal
övers.); H. Bischoff, »N. L:s Lyrik» (2 bd,
1920—21). G. M-in.
Lenbach, Franz von, tysk målare (1836
—1904). L. var elev av Piloty i München.
Han började med studier av målerisk bredd och
realistisk styrka och utarbetade på 1860-talet
en egen stil,
tillkommen genom
inträngande studium av gamla
mästare i Italien och
Spanien. Hans bästa
porträtt äga en
sällsynt karaktärens
skärpa och fördjupning —
ryktbara blevo i
främsta rummet
porträtten av Vilhelm I,
Bis-marck, Moltke och
Leo XIII. Ett par
porträtt av skandinaver
(t. ex. Björnson och
Fr. Nansen) blevo däremot uppstyltade och
konstlade. Kvinnobilder lågo föga för hans
temperament; det gäller såväl porträtt som
sådana figurbilder som »Sakuntala»,
»Salo-me» m. fl. På äldre dagar var L. bofast i
München. Han är där representerad i Nya
pina-koteket, i L:s bostad »Villa Lenbach» och i
Schackgalleriet bl. a. av 16 utmärkta kopior
efter Tizian, Rubens, van Dyck, Velasquez
m. fl. mästare, på beställning av greve Schack
utförda i Italien och Spanien. I Berlins
na-tionalgalleri och flerstädes i Tyskland är L.
likaledes väl företrädd, även av märkliga
skisser. Nationalmuseum i Stockholm äger
av L:s verk två porträtt, Göteborgs museum
ett självporträtt. I reproduktioner ha
utgivits tre samlingar porträtt av L. samt en
»Lenbach-Mappe». L:s »Gespräche und
Erin-nerungen» utgåvos 1904 av W. Wyl. — Litt.:
A. Rosenberg, »L.» (5:e uppi. 1911). G-g N.
Lenclos [läklå’], A n n e de, kallad N
i-n o n de L., historiskt ryktbar fransk hetär
(1615—1705). Knöt en rad kortvariga
kärleksförbindelser med flera av sin tids mest
framstående män. bl.
a. markis d’Estrées,
Condé, La
Rochefou-cauld och
Saint-Évre-mond. En god bild av
henne lämnar
made-moiselle de Scudéry i
sin nyckelroman
»Clé-lie», där L. kallas
Clarisse. L:s
»Corres-pondance authentique»
utgavs 1886. — Litt.:
Helen K. Hayes, »The
real Ninon de
l’En-clos» (1908); Mary C.
Rowsell, »Ninon de L’Enclos and her
cen-tury» (1910). Kj. S-g.
Lencqvist, Erik, finländsk historiker (1719
—1808). Blev 1773 kyrkoherde i Orivesi och
insände till H. G. Porthans Åbo Tidningar
uppsatser och underrättelser i historiska oeh
mytologiska ämnen.
Lenéru [lonery’], Marie, fransk
författarinna (1875—1918). Blev vid 14 års ålder
full
ständigt döv men studerade och arbetade med
fördubblad energi under denna isolering.
Skådespelet »Les affranchis» (1910) hade stor
framgång. Hennes märkliga »Journal»
utgavs 1922 (sv. övers. 1923) i två bd med
förord av Frangois de Curel. Kj. S-g.
LeneMtj [lj-], Niko la j Petrovitj,
rysk general (1838—1908). Befordrad till
generalmajor 1891, användes L. i flera uppdrag
i Fjärran östern. Vid krigsutbrottet 1904
förde han befälet över fältarmén till
Kuro-patkins ankomst, blev okt. 1904 chef för l:a
armén och efterträdde mars 1905 Kuropatkin
i högsta befälet.
Lengjum, se L ä n g j u m.
Lenhardtson, Jean Albin Maurits,
tandläkare (f. 1861 7/ö). Bildade Svenska
nationalföreningen för munhygienens
befrämjande 1910, var 1904—14 föreståndare för
Stockholms stads folkskoletandkliniker och
för den på hans initiativ upprättade första
kliniken för arbetare (Separators) samt har
varit medlem av och sekr. i kommittéer för
skoltandvård. L. är uppfinnare av preparatet
stomatol. Han har skrivit bl. a. »Tänderna
och deras vård» (1906; 2:a uppi. 1909 i
Ver-dandis Småskrifter) och »Skandinaviska
tandläkareföreningens historia» (1916). M. S-dt.*
Lenliovda, socken i ö. delen av Kronobergs
län, Uppvidinge härad, kring Alstern m. fl.
sjöar i Alsteråns källområde; 283,53 kvkm,
2,264 inv. (1930). Huvudsaki. jämn, i n.
små-bergig skogsbygd. 950 har åker, 24,597 har
skogs- och hagmark. I L. Sävsjöströms (se
d. o.) bruk samt Hjärtsjö (100 arb.) och
öster-viks (45 arb.) glasbruk. Pastorat i Växjö
stift, Uppvidinge kontrakt.
Lenin [Ije’-], först pseudonym, till sist off.
efternamn för ryske statsmannen V 1 a d
i-mirlljitj Uljanov (18 7 0 22It—1924 21h
n. st.); själv skrev han sig ibland »Uljanov
(Lenin)». L. föddes i Simbirsk; fadern var
folkskolinspektör där, hörde till den lägre
tjänstemannaadeln och härstammade från en
småborgerlig släkt i Astrachan. L:s äldre
bror, studenten Aleksandr Uljanov,
avrättades 1887 föi- delaktighet i en
sammansvärjning mot Alexander III:s liv. L. inskrevs
s. å som student vid univ. i Kazan,
relegerades av politiska skäl dec. s. å., återkom 1889,
fortsatte sina studier i Petersburg, där han
1891 tog juridisk examen. Efter någon tids
verksamhet som advokat ägnade sig L. från
1894 åt revolutionär propagandaverksamhet,
sökte vid en resa till Genève 1895 kontakt
med G. Plechanov o. a. marxister, grundade
efter återkomsten till Petersburg
»Stridsför-bundet för arbetarklassens frigörelse» och
häktades dec. s. å. som författare till
uppviglande flygblad. Snart frigiven, deltog han
i organiserandet av strejker och förvisades
1897 på tre år till Sibirien. Där förenade sig
med honom N a de z j da Kon stan tin o
v-na Krupskaja (f. 1869), urspr. lärarinna
vid en aftonskola i Petersburg; hon blev hans
hustru och var till L:s död hans flitiga och
praktiskt kloka arbetskamrat. Kort efter
förvisningstidens slut for L. utomlands och
uppsatte dec. 1900 i München tills, m.
Plechanov, Martov, Axelrod m. fl. tidningen
Iskra (Gnistan), vars utgivningsort snart blev
London och därefter Geneve.. L:s doktrinära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
