Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenin (Vladimir Iljitj Uljanov) - Leninakan - Leningrad (guvernement)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Leninakan—Leningrad
992
Nadezjda Konstantinovna
Krupskaia.
marxism bragte honom snart i konflikt med
redaktionskamraterna, och L. hade betydande
andel i det ryska socialdemokratiska partiets
sprängning på kongressen i London i två
grupper, bolsjeviker
och mensjeviker (se
Bols jevism). Iskra
blev under Plechanovs
ledning mensjevikisk,
och L. utgav en egen
tidning,
Vpered(Frajn-åt). Revolutionsåret
1905 begav sig L. till
Ryssland, var där den
hemlige ledaren av
upproret i Moskva
och räddade sig efter
dess undertryckande
över Finland till
Västeuropa. 1906 deltog
han i den för
bolsje
viker och mensjeviker gemensamma
partikongressen i Stockholm. Han återvände 1907 till
Genève och utgav där bolsjevikorganet
Proletären, häftigt polemiserande mot andra
socialistiska partigrupper. På en kongress i
Prag 1912 bildade han ett fullt självständigt
bolsjevikiskt parti. 1912—14 var L.
mestadels bosatt i Krakau och insmugglade till
Ryssland artiklar för Petersburgtidningen
Pravda (Sanning). Vid världskrigets utbrott
blev L. först som misstänkt ryss häktad,
frigavs snart och slog sig ned i Zürich. Kriget
bedömde han uteslutande från synpunkten av
de möjligheter det erbjöd för förverkligande
av bolsjevikernas syfte, den proletära
diktaturen som medel för en kommunistisk
omdaning av samhället. Han deltog i
kongresserna i Zimmerwald 1915 och Kiental 1916,
bekämpade alla »socialpatrioter» och
förkunnade proletärernas plikt att arbeta för den
egna regeringens nederlag och världskrigets
utmynnande i gemensam proletärkamp mot
kapitalistsamhällena i alla länder.
Efter den ryska marsrevolutionen 1917 sökte
L., då väg genom ententeländer till Ryssland
var spärrad för honom, att komma hem
genom Tyskland, förhandlade därom genom den
schweiziske socialisten F. Platten med tyska
myndigheter och fick till sist tillstånd till
genomresa mot löfte att i Ryssland verka för
frigivande av tyska och österrikiska
civilfångar. Resan fortsattes över Sverige och
Finland, och 16 april välkomnades L. med
jubel av massorna i Petersburg, där han
genast började agitera för arbetar- och
soldatrådens övertagande av hela statsmakten,
krigets upphörande, rysk proletärdiktatur och
försök att åstadkomma en »världsrevolution».
Ett mot Kerenskijregimen och dess
entente-vänliga krigspolitik riktat
omstörtningsför-sök 15—17 juli undertrycktes, L. måste hålla
sig dold (än i Petersburgs förstäder, än i ö.
Finland) men förberedde nästa anstormning
under parollen »makt åt råden, jord åt
bönderna, fred åt folken, bröd åt de hungriga».
Med L. D. Trotzkij (se d. o.) som närmaste
medhjälpare planerade L. bolsjevikkuppen,
och 7 nov. vanns segern: L. övertog som
president i ett »folkkommissariernas råd»
regeringen i Ryssland (se vidare Ryssland,
bistoria).
Den nya regimens första år voro fyllda av
oerhörda svårigheter, och L:s förmåga att
sammanhålla det hela sattes på hårda prov.
Med centralmakterna ingicks 3 mars 1918
fred på de stränga villkor dessa föreskrevo.
Regeringens säte flyttades till Moskva, och
den skaffade sig militärt underlag för sin
makt genom upprättande av »den röda
armén» och övervakade alla motståndare
genom en om tsartidens ochrana erinrande
polisorganisation. Propagandan för
»världsrevo-lutionen» organiserades genom den 1920
bildade Tredje internationalen. De »vita»
generalerna besegrades, och en hänsynslös
terrorism, särskilt månaderna efter ett
socialrevo-lutionärt attentat mot L. (30 aug. 1918),
nedbröt allt ordnat motstånd mot den nya
regimen. Då förhastade försök till den
kommunistiska samhällsordningens genomförande
strandade på böndernas motstånd, tvekade
den fordom så doktrinärt halsstarrige L. ej
att opportunistiskt anpassa sig efter
sakförhållandena och 1921 genomföra den »nya
ekonomiska politiken» (Nep; se d. o.) med rätt
för bönderna att (mot skatteplikt) sälja sin
spannmål och med den privata handelns
reg-lementerade frigivning som konsekvens av
denna eftergift.
L. sparade ej sina krafter under dessa
omvälvningsår. Han var ingen bländande talare,
men hans skarpblick för rysk folkpsykologi
satte honom i stånd att behärska de
församlingar, i vilka han uppträdde, och bland sina
medhjälpare åtnjöt han en obestridd
auktoritet. överansträngning påskyndade
emellertid förvärrandet av den sjukdom, som börjat
framträda i slutet av 1921; våren 1922 visade
sig allt tydligare symtom av förkalkning och
sjukliga förändringar i hjärnan. Efter en tids
vila kunde han nov. 1922 för en kort tid
återupptaga sin verksamhet, men redan dec. s. å.
följde ett svårt recidiv, i maj 1923 flyttades
L. till Gorkij utanför Moskva, och omsider
gjorde en stark blodutgjutning i hjärnan slut
på hans liv. Utanför Kreml har ett
monument över L. rests, och hans minne har firats
genom omdöpning av flera städer, däribland
av Petersburg (Petrograd) till Leningrad. Även
har förmärkts en tendens att göra L. till
föremål för ett slags helgondyrkan. Hans änka
är f. n. chef för undervisningsverkets
politiska upplysningsavdelning.
L:s samlade skrifter utgåvos i 25 bd 1926
ff. (ty. uppl. 1927 ff.). På sv. ha flera av
hans småskrifter utgivits 1924. Bland hans
större arbeten märkas Kapitalismens
utveckling i Ryssland (1899), Socialism och krig
(1915) samt Stat och revolution (1918).
Litt.: K. Wiedenfeld, »L. und sein Werk»
(1923); E. Drahn, »VI. I. Uljanov. Eine
Bio-Bibliographie» (1924); M. Gorkij, »Lénine et
le paysan russe» (1925); V. Marcu, »Lenin»
(1927). Jfr även litt. vid art. Ryssland,
historia. — L:s porträtt återges på plansch
vid sp. 988. V. S-g.
Leninaka’n [Ije-], nu namn på
Aleksandro-pol.
Leningra’d [Ije-], guvernement i n. v.
Ryssland, mellan Peipus, Finska viken, Ladoga
och Onega; 66,315 kvkm, 2,792,100 inv. (1926).
Huvudstad är Leningrad (se följ. art.). Om
L:s • geologiska uppbyggnad se kartan vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
