Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Leo XIII (påve, Gioachino Pecci) - Leo, Friedrich - Leo, Leonardo - Leo Africanus (Hasan ibn Mohammed al-Wassan) - Leoben - Leochares - Leo Diaconus - León (landskap) - León (stad i Spanien) - León, León de las Aldamas - León (stad i Nicaragua) - León, Fray Luis de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Leo, F.—Leon
1010
(3 bd, 2:a uppl. 1907); Hj. Holmquist,
»Påve-dömets historia 1800—1920» (1920); O.
Schil-ling, »Die Staats- und Soziallehre des Papstes
Leo XIII.» (1925); U. Stutz, »Die päpstliche
Diplomatie unter L. XIII.» (1926). Hg Pl.
Leo [le’å], Friedrich, tysk filolog (1851
—1914). Blev prof, i Kiel 1881 samt senare i
Rostock, Strassburg och (från 1889) i
Göttingen. L. var en av sekelskiftets främsta
representanter för den klassiska, särskilt den
latinska, filologien. Bland hans många
skarpsinniga verk märkas textkritiska uppl. av
Se-necas tragedier (1878—79) och Plautus (1895
—96), »Plautinische Forschungen» (1895),
monografierna »Die griechisch-römische
Biogra-phie» (1901), »Der saturnische Vers» (1905)
och »Der Monolog im Drama» (1908). Av en
»Geschichte der römischen Litteratur» utkom
blott bd I (1913). H. Sgn.*
Leo [le’å], Leonard o, italiensk
operakompositör (1694—1744), konservatorielärare
i Neapel. L:s operor tillhöra den
neapolitanska skolans främsta och utmärka sig för stor
melodirikedom och gedigen utarbetning. Han
skrev även kyrkomusik i sträng polyfon stil,
orgelfugor samt konserter för violin och cello.
Biogr. av C. G. Leo (1905). T. N.
Leo Africänus [le’å-], eg. Has an ibn
Mohammed a 1 - W a, s s ä n, morisk
geograf (omkr. 1494—1550), bereste 1508—20
hela n. och n. v. Afrika samt Västasien,
tillfångatogs av sjörövare, som’skänkte honom till
påven Leo X, vilken lät döpa honom och gav
honom sitt namn. L:s huvudverk, en
beskrivning över Afrika, utgavs 1526 på italienska
(fr. uppl. av Ch. Schefer 1896—98; eng. av
Hakluyt society 1896). O. Sjn.
Leoben [leå’bøn], stad i Steiermark,
Österrike, vid Mur; 11,514 inv. (1923).
Bergsakademi, gr. 1894, omkr. 400 stud. 1927.
Medelpunkt för översteiriska brunkolsindustrien.
— IL. slöts 18 april 1797 mellan Österrike
och Franska republiken en preliminär fred,
som ledde till freden i Campo Formio.
Leo’chares (grek. Leocha’res), grekisk
bildhuggare av yngre attiska skolan, verksam
omkr. 350—320 f. Kr., deltog i den
skulpturala utsmyckningen av mausoleet (se M a
u-s o 1 e u m). Med säkerhet är en grupp,
»Ga-nymedes bortförd av Zeus’ örn»
(marmor-kopia i Vatikanen; se bild till G a n y m
e-d e s, sp. 386), ett verk av L. Man har även
tillskrivit L. den berömda statyn av Apollon
i Vatikanens Belvedere (se bild till
Apollon, sp. 1158). Tills, m. Lysippos (se d. o.)
utförde han en grupp, »Alexander på jakt»,
i Delfi. M. Pn N-n.
Leo Diäconus [le’å-], bysantinsk historiker
(f. omkr. 950). Följde kejsar Basileios II på
hans bulgariska fälttåg. L. skrev Bysantinska
rikets historia 959—975, utg. i »Corpus
scrip-torum historicorum byzantinorum» (1828).
Hans kulturhistoriska notiser om bulgarer
och ryssar (ros) äro av stort värde. S. Lm.
Leön [läå’n], landskap och fordom
konungarike i n. v. Spanien, mellan Portugal och
Gamla Kastilien, omfattande de nuv. prov.
Leön, Zamora och Salamanca, tidtals även
Palencia och större delen av Valladolid, vilka
senare stundom räknats till Gamla Kastilien.
Medräknas endast de tre förstnämnda prov.,
38,270 kvkm, 1,069,510 inv. (1921). L. vattnas
Leo XIII. Målning av Fr. von Lenbach.
av Duero med bifloder och, i n. v., Minhos
stora biflod Sil. De båda flodsystemen skiljas
genom Montanas de Leön. N. v. därom
utbreder sig det skogrika området Vierzo (El
Bier-zo), vars dalar frambringa säd, frukt och vin
i överflöd. Mellersta delen av L. har bördig
men i brist på rationell bevattning föga
produktiv mark. Huvudnäringar äro jordbruk,
boskapsskötsel och bergsbruk (järn och
stenkol). — Konungariket L. bildades 910 och
förenades sedan med Galicien och Asturien.
Det försvagades under arabernas anfall, var
åter betydande under Alfonso V (reg. 999—
1027) men erövrades snart av Navarra och
förenades senare med Kastilien.
Leön [läå’n], huvudstad i sp. prov. L. (15,377
kvkm, 436,369 inv. 1921; se Leön, landskap),
vid sammanflödet av Torfo och Bernesga
(Dueros flodsystem); 24,155 inv. (1929).
Biskopssäte. Katedralen (av kalksten;
grundstenen lades 1199) är ett av de skönaste
gotiska byggnadsverken i Spanien; senast
restaurerad 1880—1901. Livlig industri och
handel. — Staden är av romerskt ursprung
och var huvudstad i konungariket Leön.
Leön [läå’n], L. de las A 1 d a m a s, stad
i staten Guanajuato, Mexiko, vid Rio Grande
de Lermas biflod Turbio, 1,835 m ö. h., i ett
av Mexikos rikaste jordbruksområden; 53,639
inv. (1921). Tillverkning av lädervaror,
guld-och silverbroderier, yllevaror, särskilt långa
schalar (rebozos) m. m. Spannmålshandel.
Meteorologiskt observatorium.
Leön [läå’n], stad i Nicaragua; 38,318 inv.
(1920). L. är Nicaraguas största stad och en
av Centralamerikas äldsta spanska städer.
Järnväg till hamnstaden Corinto vid Stilla
havet. Vacker katedral. Universitet.
Leön [läå’n], Fray Luis de, spansk
skald, se P o n c e de Leön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
