Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt, Carl - Lewenhaupt, Carl Harald Eugène - Lewenhaupt, Charles Emil, d. ä. - Lewenhaupt, Charles Emil, d. y. - Lewenhaupt, Clas Axel - Lewenhaupt, Claës Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Lewenhaupt, C. H. E.—Lewenhaupt, C. M.
1066
envoyé och t. f. generalkonsul i Washington,
1884—89 envoyé i Paris och blev 12 okt. 1889
utrikesminister. Mot norska yrkanden på
upphävande av den diplomatiska och
konsulära gemenskapen
framhöll L. i
sammansatt statsråd 13
jan. 1892
nödvändigheten av
gemensamma beskickningar och
14 jan. 1893, att
frågan om konsulär
skilsmässa enl. Riksakten
måste göras till
föremål för unionell
behandling. Samtidigt
uttalade emellertid L.,
med instämmande av
övriga svenska stats-
rådsledamöter, att en tillfredsställande
lösning nog kunde vinnas på likställighetens
grund med gemensam utrikesminister, svensk
el. norrman, och ett i samband med
utrikes-styrelsen stående konsulatväsen (jfr
Sverige-Norge). L. ersattes 1 juni 1895 av
greve L. Douglas (se d. o.) samt var okt.
1896-—okt. 1902 envoyé i London.
Lewenhaupt, Carl Harald Eugène,
greve, biblioteksman (1849—1927), syssling
till Carl L. Blev fil. kand, i Uppsala 1876,
fil. hedersdr 1893, var 1876—97 anställd vid
Uppsala univ.-bibl., där han särskilt ägnade
sig åt förtecknandet av brevsamlingarna, och
fick vid avskedet bibliotekaries n. h. o. v. L.
redigerade 1883—1900 Samlaren, där han
bl. a. publicerade »Bref från Leopold till J.
A. Lindblom 1774—1815» (1885—89). Han
utgav i Sv. litt.-sällsk :s skrifter »Bref
rörande teatern under Gustaf III 1788—1792»
(1891—94) samt »Ur Hans Järtas literära
brefväxling» (1899—1900). H. B-n.
Lewenhaupt, Charles Emil, d. ä., greve,
militär, politiker (1691—1743); jfr släktart.
L. var först i utländsk militärtjänst,
inträdde 1710 i svenska hären, deltog i stora
nordiska krigets
senare skede och blev
1722 generalmajor. I
riksdagspolitiken tog
L. från frihetstidens
början livlig del. Han
fick hastigt en
framskjuten position på
riddarhuset, och
såsom en konciliant
anhängare till den
Hornska regimen
valdes han 1734 till
lantmarskalk. Efter
att vid detta års
riksdag ha vacklat mellan det nu
framträdande hattpartiet och rådsmajoritetens
anhängare slöt han sig 1738 obetingat till
hattarna, blev en av ledarna för deras
krigiska aktivism och valdes vid riksdagen
1740—41 ånyo till lantmarskalk. Designerad
till överbefälhavare i det tilltänkta kriget
mot Ryssland, ledde han med entusiasm
sekreta utskottets djärva spelöppning och
begav sig hösten 1741 till Finland för att
övertaga överbefälet. På denna post skulle det
emellertid än mer än i riksdagslivet visa sig,
att L:s handlingskraft och verklighetssinne
icke stodo i proportion till hans främst av
lyckliga yttre egenskaper i förening med en
framskjuten samhällsställning betingade
karriär. L:s stridsledning kännetecknades av
tveksamhet och återtåg, långt mer än vad
den militära underlägsenheten i och för sig
påkallade, med resultat att inom kort allt
var förlorat. L. hemkallades då i juli 1742
och ställdes till ansvar inför ständerna. Deras
forne gunstling blev nu syndabock för den
ödesdigra svindeln. Han dömdes av en
stän-derkommission till döden för sin
reträttstrategi och blev efter ett misslyckat flyktförsök
avrättad (4 aug. 1743). T. S-g.
Lewenhaupt, Charles Emil, d. y., greve,
militär (1721—96), son till Ch. E. L. d. ä.
Var faderns överadjutant under finska kriget
och nådde 1773 generalmajorsgraden.
Huvudman för grevliga ätten n:r 2, utnämndes
han 1778 till en av rikets herrar och var på
flera riksdagar i förste grevens frånvaro
vikarierande lantmarskalk. Likväl hade han
föga gjort sig gällande i politiken, då han
av Gustav III utsågs till lantmarskalk på
1789 års riksdag. Vid den stormiga
sammandrabbningen mellan konung och adel kunde
L. icke bemästra situationen utan lät sig av
konungens anhängare ledas till steg, som voro
lika formvidriga som oskickliga och som
ådrogo honom ståndets förbittring. L:s läge
blev snart så ohållbart, att han höll sig borta
från riddarhuset under förevändning av
sjukdom och ej återvände till politiken. T. S-g.
Lewenhaupt, Clas Axel, greve, politiker
(1757—1808); jfr släktöversikten. Var urspr.
militär men lämnade under 1789 års riksdag
krigstjänsten. Trots sin nära släktskap med
lantmarskalken hade
näml. L. intagit en
ytterst aggressiv
hållning mot denne och
stod själv i
oppositionens främsta led.
Han talade ivrigt mot
Förenings- och
säkerhetsakten och för
be-villningens fastställande för endast tre
år. L., som därefter
drog sig tillbaka till
sitt fideikommiss
Claestorp i
Söderman
land, bevistade även riksdagen i Gävle 1792,
där han emellertid blott i ringa
utsträckning gjorde sig gällande. Vid riksdagen i
Norrköping 1800 var hans politiska hållning
helt förändrad. I likhet med flera av
meningsfränderna från 1789 slöt sig L. här,
närmast av motvilja mot franska revolutionens
idéer, till hovpartiet och spelade där en
betydande roll genom sitt inflytande på sin
svåger lantmarskalken M. F. Brahe. B. E-r.
Lewenhaupt, Claes Magnus, greve,
lanthushållare (1816—82); jfr släktöversikten.
Va’- 1834—44 husarofficer, övertog 1848
faderns egendom Claestorp, där han verkade för
hemslöjd och tillvaratagande av skogsbrukets
biprodukter. L. var 1859—76 ordf, i Svenska
jägarförbundet, blev 1875 överhovjägmästare,’
deltog i ståndsriksdagarna från 1844 och satt
från 1875 i Första kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
