Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Liebert—Liebig
1128
lade mestadels holländska motiv, arbeterskor,
verkstadsinteriörer, skördefolk på åkern etc.
— allt till en början betydligt mörkt — men
arbetade sig likväl fram till fast studium av
färgernas valörer, till
luftverkan och bred,
summarisk
behandling. 1878 bosatte han
sig i München, 1884 i
Berlin. Där har han
blivit en huvudman
och en medelpunkt i
den över hela
Tyskland spridda
oppositionsrörelsen (se S
e-cession). Han blev
likväl 1898 prof, och
led. av konstakad. i
Berlin samt 1920 dess
dir. L:s alstringskraft har varit
oförtröttad och intensiv, hans motivkrets rik och
växlande, det måleriska föredraget alltjämt
livfullt och kraftfullt. Jämte landskap och
genre har han målat kärnfulla porträtt
(ett av hans tecknade porträtt
avbildat på pl. till art. K o c h, Robert).
Han är även mästare i pastellmålning och
etsning. L. är mycket rikt representerad
i museer runt om i Tyskland; målningar
av hans hand finnas även i
Luxembourg-museet i Paris, i Venezia, i Stockholm
(»Ryttare på havsstranden», 1911). — Som
författare har L. behandlat målarna Degas
(1899) och Israels (1901) samt bl. a. utgivit
»Über die Phantasie in der Malerei» (1904).
Hans »Gesammelte Schriften» utkommo 1922
ff. Se monogr. av E. Hancke (1914), J. Elias
(1917), G. Friedländer (1924), A. Rosenhagen
(1927). Se även K. Scheffler, »Die grafischen
Werke von M. L.» (1907); »Klassiker der
Kunst», XIX (1921). G-gN.
Liebert [li’b-], Arthur, tysk filosof (f.
1878), prof, i Berlin. L:s filosofi
överensstämmer väsentligen med Marburgskolans (se
d. o.), men han söker förbinda denna
åskådning med en metafysik. Enl. L. är denna
senare visserligen omöjlig som vetenskap men
måste på grund av sin kulturella betydelse
tillerkännas giltighet vid sidan av
vetenskapen. Skr.: »Das Problem der Geltung» (1914),
»Der Geltungswert der Metaphysik» (1915),
»Wie ist kritische Philosophie überhaupt
möglich?» (1919), »August Strindberg. Seine
Weltanschauung und seine Kunst» (1920; 3:e
uppl. 1923; sv. övers. 1925) m. fl. G. O-a.
Liebesgaben [li’b-], ty., kärleksgåvor,
särskilt till krigsfångar under världskriget.
Liebfraumilch [lip-], ett lätt Rhenvin från
trakten av Worms, uppkallat efter
Liebfrau-enstifts gamla kloster där. G. H-r.
Liebhaber [H’p-], ty., älskare av något,
förtjust i. — Libhaberi, förkärlek, vurm.
Liebig [li’bi^], Justus von, frih., tysk
kemist (1803 12/B—73 18/«). Var son till en
färg- och droghandlare i Darmstadt,
studerade i Bonn och Erlangen; hans anlag nådde
sin fulla utveckling i Paris, där han till
lärare bl. a. hade Gay-Lussac. L:s där utförda
berömda undersökning över knallsyran och
dess salter förskaffade honom en professur i
Giessen (1824), som han beklädde till 1852,
då han antog kallelse till Münchens univ.
»Jodenstraat i Amsterdam.» Målning av Max
Lieber-mann.
1845 fick han ärftlig hessisk
friherrevärdighet. Led. av sv. Vet.-akad. (1837).
Tyngdpunkten i L:s tidigare verksamhet
ligger på den organiska kemiens område. Här
har han först och främst utarbetat den metod
för de organiska föreningarnas analys, som i
stort sett ännu användes. Hans första
undersökning, över knallsyra, visade, att denna
förening har samma sammansättning som
cyansyran, det tidigast upptäckta exemplet
på isomeri (se d. o.). Banbrytande för den
organiska radikalteorien blev L:s med F.
Wöh-ler utförda undersökning över bensoesyrans
radikal (1832); bland av L. upptäckta el.
utforskade ämnen må f. ö. nämnas acetaldehyd,
acetal, kloral, natriumetylat, merkaptan,
amygdalin, bensaldehyd och närstående
ämnen. Ett stort antal av L:s viktigaste
undersökningar utfördes i samarbete med hans
vän Wöhler. Även inom den oorganiska
kemien har L. gjort betydelsefulla insatser.
L. var den förste verklige
universitetsläraren i kemi; till hans
experimentalföre-läsningar och laboratorium strömmade
elever från alla länder. Hans impulser
kvarleva ännu i våra dagars
naturvetenskapliga undervisning. — 1840 vände sig L.
till lantbrukskemien, vars nyskapare han
blev. Metoden att genom konstgödsel ersätta
markens förluster av oorganiska salter
grundar sig direkt på L:s undersökningar
över åkerjordens sammansättning och
förändringar. Den fysiologiska kemien har L.
i sitt stora arbete »Die Thierchemie oder die
organische Chemie in ihrer Anwendung auf
Physiologie und Pathologie» (1842) givit en
rationell grundval. I samband med hans
värdeundersökningar över olika näringsämnen
står införandet av det efter honom benämnda
»köttextraktet». För jäsningsreaktionerna
uppställde L. en mekanisk-kemisk teori, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
