Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Lie, M. S.—Liebermann
1126
tematiska analysen, som han riktat med en
betydelsefull teori, läran om infinitesimala
transformationer och deras grupper. Inom
geometrien är han skaparen av klotgeometrien,
som av Darboux betecknats som en av de
vackraste
upptäckterna i geometrien under
1800-talet. L:s arbeten
återfinnas i
Forhand-linger i
Videnskabs-Selskabet i
Christia-nia, i Archiv for
Ma-thematik og
Naturvi-denskab samt i
kontinentens facktidskrifter. Hans viktigaste
arbeten utgåvos tills,
m. lärjungarna Fr.
Engel (»Theorie der [-Transformationsgrup-pen»,-]
{+Transformationsgrup-
pen»,+} 3 bd, 1888—93) och H. Scheffer
(»Vor-lesungen über Differentialgleichungen mit
be-kannten infinitesimalen Transformationen»,
1891, »Vorlesungen über continuerliche
Gruppen», 1893, »Geometrie der
Berührungstrans-formationen», 1896, m. m.). L. samarbetade
med F. Klein och hade många lärjungar, som
utgått från École normale. Biogr. av E. Holst
(i Nyt Tidsskr., ser. 2, bd II, 1893) samt L.
Sylow (i Archiv for Mathematik og
Natur-videnskab, bd 21). En saml. uppl. av L:s
skrifter har ombesörjts av Engel och
Hee-gaard. Hm.
Lie [li], Michael Ström, norsk
diplomat (f. 1862), son till Jonas L. Var
militärkonsulent i Stockholm 1902—03 och i Berlin
1904—05 samt därefter chargé d’affaires där
och legationsråd till 1910. L. blev
överstelöjtnant 1916, minister och generalkonsul i
Mexico och Habana 1910, minister i Rom 1921
samt minister och generalkonsul i Spanien
1922. Han avgick 1927. M. H.
Lie [II], Mikael Ström Henriksen,
norsk jurist (1873—1926). Blev konsulent i
statsrätt och internationell rätt vid
Nobel-inst tutet i Oslo 1907, universitetsstipendiat
i rättsvetenskap 1908 och prof, i samma ämne
vid Oslo univ. 1920. L. var norsk delegerad
vid Nationernas förbunds församlingsmöten i
Geneve 1920—24. Bland hans skrifter
märkas »Lensprincipet i Norden» (1907),
»Legitimation ved traktat» (1911; doktorsavh.),
»Stormagterne og de smaa nationer» (1912),
»Forholdsvalg» (1915), »Rets- og
fredsproble-mer» (1917) och »Domstolene og grunnloven»
(1923). M. H.
Lie [II], Sigurd, norsk tonsättare (1871
—1904), utbildad i Leipzig och Berlin.
Verkade som kapellmästare och körledare först i
Bergen, efter 1898 i Oslo. Av L:s många
gedigna verk märkes särskilt den betydande
solosången »Wartburg». Han skrev även
manskörer, kammarmusik- och orkesterverk,
större kantater och körverk. T. N.
Liebe [ll’bo], Carl Christian
Vilhelm, dansk jurist och politiker (1820—
1900). Var 1843—48 fullmäktig (biträde) hos
kammaradvokaten och blev 1851
höjesterets-advokat. L. uppträdde som ministären
Ör-steds försvarare inför riksrätten 1855—56
och blev snart en av Köpenhamns mest
ansedda advokater. 1861—66 var han folke-
tingsman och 1866—95 kungavald medlem
av landstinget, vars skicklige och myndige
talman han var 1869—94. Urspr.
natio-nalliberal, stödde han efter 1875 ministären
Estrup. (P. E-t.)
Liebe [ll’bo], Carl Julius Otto, dansk
jurist (1860—1929), son till C. Chr. V. L.
Blev overretssagförer 1885 och
höjesterets-sagförer 1889. L. var en av landets mest
ansedda advokater. Då Kristian X 29 mars
1920 avskedat ministären Zahle, bildade L. 30
mars en expeditionsministä r (där han själv
var stats- och justitieminister). Han trädde
5 april på konungens önskan tillbaka. Se
Danmark, sp. 477. P. E-t.
Liebenberg [ll’b-], Frederik Ludvig,
dansk utgivare (1810—94), utgav bl. a. Ewald,
Holberg, Oehlenschläger med insikt och
omsorg. Självbiogr. 1894.
Liebenzell [IPbontsäl], Bad L., stad och
kurort i Württemberg, 63 km v. om
Stuttgart; 1,761 inv. (1925). Termalbad.
Lieber [IVbar], Ernst Maria, tysk
politiker (1838—1902), jur. dr. Var son till
den katolske politikern Moritz L.
(1790—-1860) och invaldes 1871 i tyska riksdagen,
där han tillhörde centerns vänstra flygel.
Efter Windhorsts död (1891) blev L. partiets
ledare och begagnade skickligt sin politiska
vågmästarställning för att främja
katolikernas önskemål. Litt.: M. Spahn, »Ernst L. als
Parlamentarier» (1906).
Lieberath [11’berat], Ebbe, militär,
scoutledare (f. 187 1 25/b). Blev underlöjtnant vid
Västgöta reg:te 1894 och kapten där 1906,
övergick 1917 på reservstat samt utnämndes
s. å. till major. Varmt intresserad av
ungdomens fysiska fostran, har L. tagit initia^
tivet till scoutrörelsen (se d. o.) i Sverige;
sedan 1912 är han ordf, i Sveriges
scoutförbund och sedan 1922 led. av
världsscoutunio-nens internationella kommitté. L. bar även
arbetat för den frivilliga gymnastiken, bl. a.
som ledare för Sveriges gymnastiktrupp vid
olympiska spelen 1912 och som ordf, i
Stockholms gymnastikförbund (sedan 1919). Genom
en rad friska pojk- och äventyrsberättelser
har han dessutom propagerat i
scoutrörelsens anda.
Lieberkühnska körtlarna [li’b-] el. L i
e-berkühnska kryptorna,
tarmkörtlar, uppkallade efter Berlinläkaren Johan
Nathanel Lieberkühn (1711—56).
Liebermann [ll’b-], Ernst, tysk målare
(f. 1869). Verksam i München sedan 1897,
prof. 1908, målar landskap och
arkitekturbilder, har utfört etsningar och litografier.
Monogr. av F. Hofmann (1925). G-g N.
Liebermann [ll’b-], Karl, tysk kemist (1842
—1914), prof, vid tekniska högskolan i
Char-lottenburg (Berlin) från 1873. L. var en
synnerligen produktiv forskare inom den
organiska kemien, särskilt bekant för den (1869)
tills, m. C. Graebe genomförda syntetiska
iframställningen av krappfärgämnet alizarin
ur det i stenkolstjära förekommande kolvätet
antracen. (G. S-ck.)
Liebermann [ll’b-], Max, tysk målare och
författare (f. 1847 20/7). Studerade i Berlin
och i Weimar, reste 1872 över Düsseldorf till
Paris, tog där starka intryck av Munkaczy,
Courbet och Millet samt Israels. Han må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
