Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Liebknecht—Lieblein
1130
dock måste falla för upptäckten av att
jäsningen betingas av levande mikroorganismer
men i modifierad form upptagits i nyare
teorier över dessa processer. — L. var en flitig
skriftställare; från 1832 utgav han tills, m.
Wöhler Annalen der Chemie und Pharmacie,
vari han offentliggjorde sina flesta
undersökningar. Med Wöhler och Poggendorff
grundade och utgav han »Handwörterbuch der
reinen und angewandten Chemie»; efter
Ber-zelius’ död (1848) utgav han Jahresbericht
über die Fortschritte der Chemie. Populära
arbeten äro »Chemische Briefe» (1844; 6:e
uppl. 1878; »Kemiska bref», 1853),
»Natur-wissenschaftliche Briefe über die möderne
Landwirtschaft» (1859; »Naturvetenskapliga
bref öfver vår tids landtbruk», 1861). — Med
andra forskare stod L. i livlig korrespondens,
framför allt med Wöhler men även med
Ber-zelius (brevväxlingen, 1831—45, utg. av J.
Carrière 1893); olikhet i åsikter samt L:s
starkt polemiska natur och osminkade språk
fjärmade dock snart de båda forskarna. — L.
anses med rätta som en av de främsta
forskare, som kemiens historia känner; hans
inflytande på kemiens utveckling kan knappast
överskattas, och särskilt den tyska kemiska
forskningen har för sin snabba och rika
utveckling att tacka L:s dominerande
forskar-gärning och hans starka och väckande per
sonlighet. — Biogr. av J. Volhard (1909) och
(svensk) av H. Ramsay (1918). — L:s porträtt
återges på vidstående plansch. G. S-ck.
Liebknecht [li’p-], Karl, tysk
revolutionär socialist (1871 13/8—1919 15/i), son till W.
L. Blev 1899 advokat i Berlin, 1908 led. av
preussiska lantdagen och 1912 led. av tyska
riksdagen. L. gjorde
betydande insatser i
organiserandet av den
socialdemokratiska
ungdomsrörelsen, var
starkt påverkad av
ryska radikala
socialisters idéer och
ägnade sig med
förkärlek åt
antimilitaris-tisk propaganda. För
sin skrift
»Militaris-mus und
Antimilita-rismus» (1907; sv.
övers. 1908) ådömdes
han P/2 års fästningsstraff 1907. Under
världskriget uppträdde L. i tal och skrift
lidelsefullt mot kriget, yrkade redan i dec. 1914
avslag på krigskrediterna och agiterade för
en proletariatets revolution, bl. a. i de 1915—
16 utg. »Spartakusbreven» (se Spartakus).
L. blev 1 maj 1916 arresterad, dömdes (juni)
till 2^2 års tukthus för agitation mot kriget,
frigavs okt. 1918 och tog livligt del i
revo-lutionsförberedelserna. Vid revolutionens
utbrott i Berlin 9 nov. hissade han personligen
den röda flaggan på slottet. Tills, m. bl. a.
Rosa Luxemburg (se d. o.) organiserade han
»Spartakusrörelsen», som åsyftade att med
våld genomföra proletariatets diktatur. Han
häktades 15 jan. 1919 och blev under
transporten till fängelset skjuten från
bevakningstruppen. L. var en ärlig, under sina sista år
nervöst uppjagad fanatiker. Kommunisterna
ha hyllat hans minne som en martyrs. —
Bland L:s skrifter märkas även de postumt
utg. »Briefe aus dem Felde» (1920), »Reden
und Aufsätze» (1921) och »Politische
Auf-zeichnungen» (s. å.). — Litt.: H. Schumann,
»Karl L. Ein unpolitisches Bild seiner
Per-sönlichkeit» (1919; många uppl.); K.
Kaut-sky, »Rosa Luxemburg, Karl L.» etc. (1921);
E. Bernstein, »Die deutsche Revolution»
(1921). V. S-g. (R. L-dm.)
Liebknecht [h’p], Wilhelm, tysk
socialdemokratisk partiledare (1826 2B/3—1900 7/8).
Studerade filosofi och filologi vid tyska
universitet, deltog i sept. 1848 i
upprorsför-söken i Baden, satt
i fängelse till maj
1849, då han flydde
till Schweiz. Utvisad
därifrån, umgicks han
i London nära med
Marx och inträdde i
kommunistiska
förbundet. L. återkom
till Tyskland 1861,
förenade sig i Leipzig
med Lassalles
allmänna tyska
arbetarförening. 1867 invaldes
han i nordtyska
riks
dagen. I Eisenach 1869 bildades
Socialdemokratiska arbetarpartiet. Dess organ blev
Volksstaat, som sedan uppgick i Vorwärts;
för båda var L. red. 1872 dömdes L., jämte
Bebel, för förberedelse till högförräderi till
två års fästningsstraff. Ilan var från 1874
(med ett kortvarigt avbrott) led. av tyska
riksdagen samt 1879—85 och 1889—92
medlem av sachsiska lantdagen. 1891 blev L. i
Berlin huvudred, för den 1878 indragna
Vorwärts, partiets centralorgan. 1895 ådömdes
han fyra månaders fängelse för
majestätsbrott. — Det var väsentligen L:s förtjänst,
att »Eisenachare» och »Lassalleaner» på
Gothakongressen 1875 förenade sig till
Tysklands socialistiska arbetarparti, liksom han
kraftigt medverkade till att kongressen i
Erfurt 1891 antog ett nytt program. L.
var huvudorganisatören av tyska
socialdemokratien. Under en följd av år hade han också
stort inflytande inom den internationella
socialdemokratien. Som socialistisk teoretiker
förblev L. i huvudsak ortodox marxist. Inom
det parlamentariska livet gav han dock vika
för realpolitiska hänsyn och deltog i
praktiskt socialreformatoriskt arbete. Mot den
anarkiserande strömningen inom partiet i
början av 1890-talet uppträdde han skarpt
bestraffande men bekämpade likaledes de
revisionistiska riktningarna, företrädda av
Vollmar och Bernstein. Bland L:s många
skrifter märkas »Robert Blum und seine
Zeit» (1888), »Geschichte der französischen
Revolution» (1890), »Robert Owen» (1892) och
»Karl Marx zum Gedächtnis» (1896). — Litt.:
K. Eisner, »W. L.» (2:a uppl. 1906); Fr.
Meh-ring, »Geschichte der deutschen
Socialdemo-kratie» (4 bd, 1906). (R. L-dm.)
Lieblein [11’bleln], Jens Daniel
Ca-r o 1 u s, norsk egyptolog (1827—1911). Efter
avlagd cand. mag.-examen i Oslo 1861 bedrev
L. egyptologiska studier vid univ. i Berlin,
Paris och Turin, senare även i London och
Leiden. 1876 blev han prof, i Oslo. L:s första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
