Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lieblein, Jens Daniel Carolus - LIebmann, Otto - Liechtenstein - Liechtenstein, ätt - Lied
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1131
Liebmann—Lied
1132
arbete, »Egyptisehe Chronologie» (1863),
lämnade liksom fortsättningen, »Recherches sur
la chronologie égyptienne» (1873), för sin tid
värdefulla bidrag till klarläggandet av den
egyptiska kronologien. I de i övrigt
fullständigt (föråldrade verken
»Gammelegyp-tisk religion» (1883—85) och »Egyptian
religion» (1884) framhöll L. tvärt emot då
rådande föreställningar med rätta, att den
egyptiska religionen icke förblev
oföränderligt densamma under tidernas lopp utan
genomgick en fortlöpande utveckling. Av L:s
övriga arbeten må nämnas de ännu i bruk
varande »Dictionnaire de noms
hiéroglyphi-ques» (1871) och »Hieroglyphisches
Namen-wörterbuch» (1891); vidare »Katalog öfver
egyptiska fornlemningar i Nationalmuseum»
(1868) och »Die ägyptischen Denkmäler in S:t
Petersburg, Helsingfors, Upsala und Kopen->
hagen» (1873). För egyptologiens
popularise-ring verkade L. bl. a. genom skrifterna »Det
gamla Egypten i dess skrift» och »Egypten
i dess minnesmärken» (n:r 18 och 19 i serien
»Ur vår tids forskning», 1877). P. L-n.
Liebmann [li’p-], Otto, tysk filosof (1840
—1912), prof, i Jena 1882. Skr.: »Kant und
die Epigonen» (1865; ny uppl. 1912), »Zur
Analysis der Wirklichkeit» (1876), »Die
Klimax der Theorien» (1884), »Gedanken und
Thatsachen» (1882—1904) m. fl. — L.
företrädde en metafysisk riktning av nykantia
nismen men ansåg endast en kritisk meta
fysik möjlig i form av hypotetiska satser över
tingens väsen. Han ansåg den Kantska
filosofiens huvudtes vara, att vi endast fatta
objektet sådant det är givet för det mänskliga
subjektet. Tinget i sig är enl. L. ett med Kants
grundtankar oförenligt begrepp. G. O-a.
Liechtenstein [listan Jtäin], suveränt
fur-stendöme i Mellaneuropa, på högra stranden
av övre Rhen mellan Schweiz (kantonen S:t
Gallen) och Österrike (Vorarlberg), en av
Europas minsta stater; 159 kvkm, 11,500
inv. (1921); huvudstad: Vaduz (1,405 inv.).
L. uppfylles av alpkedjan Rätikon (högsta
punkt inom L. Naafkopf 2,573 m ö. h.) och
dess utlöpare samt avvattnas av Rhen och
tillflöden till dess biflod Ill. Invånarna äro
Det furstliga slottet vid Vaduz i Liechtenstein.
tysktalande och katoliker samt livnära sig
av boskapsskötsel med mejerihantering och
jordbruk. Turisttrafiken har utvecklats efter
öppnandet av den österrikiska statsbanan
Feldkirch—Buchs.
— Enligt
gällande författning av
den 5 okt. 1921
är L. en
konstitutionell monarki,
ärftlig på
mans-sidan inom huset
L. Fursten utövar
jämte lantdagen
(15 medl., valda
på 4 år genom
allmänna val) den
lagstiftande
makten. Verkställande makten utövas
av regeringen,
bestående av en
avlönad regeringschef, utsedd på 6
år av fursten på
lantdagens
förslag, och två
regeringsråd, valda
på 4 år av lantdagen. L:s högsta domstol är
Oberstes Landgericht i Vaduz. L. tillhör
Schweiz’ tullområde och har antagit dess
myntsystem, varjämte post och telegraf äro
under schweizisk administration. L:s
utrikes-intressen bevakas av Schweiz. Nationalfärger
äro blått och rött. S. F.
Historia. Det 1719 bildade furstendömet L.
(se släktart. Liechtenstein) tillhörde
Tyska riket till dettas upplösning 1806,
därefter Rhenförbundet och 1815—66 Tyska
förbundet. Under Johan I I : s (se d. o., sp.
1096) regering (1858—1929) knöts L. först
nära till Österrike, fick efter Österrikes
sammanbrott en konstitutionell författning (1921)
och trädde 1923 i närmare förening med
Schweiz. Nuv. furste är F r a n s I (f. 1853),
son till Alfred L. (se släktart.). — Litt.: F.
Krätzl, »Das Fürstentum L.» etc. (1913); P.
Kaiser, »Geschichte des Fürstentums L.» (2:a
uppl., av J. B. Büchel, 1923). A. A-t.
Liechtenstein [listan Jtåln], tysk ätt, känd
sedan 1100-talet. Till ätten hörde trol.
minnesångaren U 1 r i c h von L. (d. omkr. 1276).
— Karl von L. (1560—1627) blev 1608
furste och ökade ättens godsrikedom genom
förvärv av gods i Böhmen, förut tillhörande
protestanter. — De 1699 och 1712 inköpta
riksomedelbara herrskapen Vaduz och
Schel-lenberg upphöjdes -1719 till ett furstendöme
Liechtenstein (se vidare d. o.). —
Fältmarskalken furst Johann Joseph L. (1760
—1836) var en skicklig kavallerigeneral och
utmärkte sig särskilt vid Aspern och Wagram
(1809). Biogr. av O. Criste (1905). Hans
sonsöner bröderna Alfred (1842—1907) och
Alois (1846—1920), kusiner till furst Johan
II, spelade i Österrikes riksdag framträdande
roller som klerikala politiker; den senare
var en av det kristligt sociala partiets
grundare och 1910—18 dess ledare. — Litt.: J.
von Falke, »Geschichte des fürstlichen Hauses
L.» (3 bd, 1868—83). A. A-t.
Lied [lit], ty., lyrisk dikt, visa, konstdikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
