Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1193
Lincolnshire—Linctus
1194
serligen men hade av L. drivits till
uttalanden, vilka kostade honom
sydstatsdemokraternas förtroende och vållade en för det
demokratiska partiet ödesdiger splittring vid
presidentvalet 18G0. På republikanska
national-konventet i Chicago i maj s. å. utsågs L. till
partiets presidentkandidat med förbigående
av den vida mer kände W. H. Seward, vars
namn ansågs alltför utmanande i några osäkra
stater. Vid själva valet (6 nov. s. å.) segrade
L. till följd av motståndarnas splittring.
Valet blev signalen till sydstaternas beslut
att utträda ur Unionen, och de hade redan
hunnit långt med förberedelserna för
inbördeskriget, då L. 4 mars 1861 tillträdde sitt
ämbete. Om L:s för Unionens bestånd avgörande
verksamhet som Förenta staternas president
se Amerikas förenta stater, sp.
825—826; jfr även Nordamerikanska
inbördeskriget. Hans ställning var
oerhört svår: han hade endast en minoritet av
valmännen att stödja sin auktoritet på, hans
statsmannaegenskaper kritiserades skarpt av
de gamla politikerna i kongressen, t. o. m.
delvis i hans eget kabinett, och från alla håll
bestormades han med välmenta men okloka
råd. Hans försiktiga politik gick bl. a. ut
på att ej stöta de i slaverifrågan delade
gränsstaterna ifrån sig, vilket skulle ha
äventyrat den slutliga segern för den sak L., stödd
på sin ämbetsed, ansåg som sin huvuduppgift,
näml, upprätthållandet (efter krigsutbrottet
återställandet) av Unionen. Hösten 1862
syntes för L. tiden omsider vara inne för ett
avgörande steg i slaverifrågan. 22 sept.
utfärdade han, stödd på de utomordentliga
befogenheter presidenten anses äga i krigstid,
sin förberedande proklamation om slaveriets
avskaffande 1 jan. 1863 i de stater, som då
ännu voro i uppror mot Förenta staterna,
och nyårsdagen 1863 följde den definitiva
frigörelseproklamationen, vari L. »som en
nödvändig åtgärd för upprorets
undertryckande» förklarade slavarna inom det
upproriska sydstatsområdet för all framtid fria.
Under tiden fortsatte L., som urspr. varit
anhängare av slaveriets avskaffande genom
skadestånd till slavägarna, sina bemödanden
att genom författningsändring fullständigt
upphäva allt slaveri inom Förenta staternas
område. Kongressens samtycke härtill vanns
31 jan. 1865, men först 18 dec. s. å. —
efter L:s död — kunde
författningsändringen proklameras som definitivt genomförd.
L. omvaldes 8 nov. 1864 till Förenta
staternas president (med general Mc Clellan som
motkandidat) och emottog 4 mars 1865 med
ett berömt tal sitt andra presidentmandat.
Det långvariga inbördeskriget var då nära
sitt slut, och 4 april 1865 kunde L. hålla
sitt intåg i sydstatshuvudstaden Richmond.
Då L. 14 april 1865 i Washington bevistade
en teaterföreställning, tillfogade en halvgalen
sydstatsfanatiker, skådespelaren J. W. Booth
(se d. o.), honom ett sår i tinningen medelst
ett pistolskott, och L. avled, utan att ha
återfått medvetandet, 15 april på morgonen.
L. prisas med rätta som en av
världshistoriens ädlaste karaktärer och lade under
inbördeskriget i dagen stora
statsmannaegenskaper. Ej minst med hänsyn till
rekonstruktionsarbetet efter inbördeskrigets slut var
hans död i segerns ögonblick en stor
natio-nalolycka. L. var lugn och kallblodig,
långsam i att fatta beslut men orubblig och
energiskt målmedveten vid deras genomförande.
Han var i sitt uppträdande enkel och godlynt
humoristisk mot en bakgrund av
sorgbundenhet, vilken, märkbar redan i hans ungdom,
säkerligen ytterligare närdes av ett omaka
äktenskap och den ensamma ställning han
fick intaga under de ansvarsfulla krisåren.
Som folklig vältalare kunde han både vara
humoristiskt slagfärdig och högstämt
gripande; hans korta tal vid invigningen av
min-neskyrkogården på Gettysburgs slagfält (nov.
1864) tillhör den amerikanska litteraturens
pärlor, över L. ha rests ett ståtligt
monument i Washington och statyer i många
amerikanska städer. Hans porträtt återges på
vidstående plansch.
L:s »Complete works» ha utgivits i 12 bd
1906—07 (en mindre uppl. i 2 bd 1894). Hans
berömda talduell med Douglas 1858 har
utgivits av E. E. Sparks 1908. Förnämst av
de många biografierna är den av L:s
privat-sekr. J. G. Nicolay och J. Hay utgivna »A.
L., a history» (10 bd, 1890; Hay har utgivit
ett sammandrag, »A short life of A. L.»,
1904). Rik på personliga minnen är en biogr.
av W. H. Herndon (3 bd, 1889). Nämnas må
även biogr. av J. T. Morse (2 bd, 1893), Ida
M. Tarbell (2 bd, 1909), J. W. Hill (1921),
W. E. Barton (2 bd, 1924), A. Montgelas
(1925; tysk), C. Sandburg (2 bd, 1926; går till
1861; anekdotrik) och A. Y. Beveridge (2 bd,
1928; går till 1858). Jfr populära biogr. på sv.
av E. Skarstedt (1918) och E. Grip (s. å.). —
En av L:s söner, Robert Todd L. (1843—
1926), advokat, var 1881—85 krigsminister och
1889—93 minister i London. V. S-g.
Lincolnshire [lEnkønJfiJø] el. Lincoln,
grevskap i ö. England, mellan Humber och The
Wash; 6,901 kvkm, 602,202 inv. (1921).
Huvudstad är Lincoln (se d. o.). L. uppdelas
sedan gammalt i distrikten Holland kring The
Wash, Kesteven v. därom och Lindsey n. om
dessa. Längs kusten marskland, som i s.
övergår i Fens (se d. o.), inåt land slätt, avbruten
av två kalkhöjder, Lincoln wolds och de
järnförande Lincoln heights. Största floder: Trent
till Humber och Witham till The Wash. L. är
mycket bördigt och uppföder förträfflig
boskap, särskilt hästar och får. Industrien är
mindre omfattande; betydande sjöfart och
fiske (jfr G r i m s b y).
Lincolnshire [IFijkanpije], Charles
Robert Wynn-Carrington, l:e markis
av, engelsk politiker (1843—1928). Tillhörde
en whigsläkt, var 1865—68 (liberal)
underhusled., ärvde 1868 faderns titel baron C
ar-ring t o n, var 1885—90 guvernör över Nya
Syd-Wales och upphöjdes 1895 till earl
Car-rington. Han var jordbruksminister i
ministärerna Campbell-Bannerman och Asquith
dec. 1905—1911 (som sådan mycket dugande),
därpå sigillbevarare, avgick febr. 1912 och fick
då titeln markis av L. V. S-g.
Li’nctus (av lat. li’ngere, slicka), en starkt
sötad, flytande medikamentform, som
begagnas för att underlätta intagandet av vissa
illasmakande medikament (kräkrot, olja o.
dyl.). Mest bekant är L. pectorälis,
bröstsaft, beredd av Roséns bröstdroppar,
fly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
