Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Lind—Lind, J.
1196
tande kräkrotsextrakt, sockersirap,
gummi-slem och vatten. C. G. S.
Lind, bot., se L i n d s 1 ä k t e t.
Lind, Gustaf, trädgårdsman (f. 1869
14/4). Genomgick 1889—91 Lantbruksakad :s
trädgårdsskola vid Experimentalfältet, där
han 1891 blev trädgårdsmästare och 1900
föreståndare. L. har där reorganiserat
undervisningen och bedrivit försöksverksamhet.
Genom specialkurser, föreläsningar, utställningar
o. s. v. har han verkat för att höja
fruktodlingen och införa ändamålsenliga metoder för
fruktens och skogsbärens tillvaratagande.
Under de senaste åren har L. i synnerhet ägnat
sitt arbete åt elektrisk uppvärmning av
drivbänkar och växthus. Inom Sveriges
pomo-logiska förening har han (sekr. 1900—08)
utvecklat energisk verksamhet. Utom en mängd
tidnings- och tidskriftsuppsatser har L.
författat bl. a. »Egnahemsträdgården» (1909),
»Köksväxtodling» (1908; tills, m. E.
Lilje-wall) och »Konserveringsbok» (1911; tills, m.
J. Gréen), »Våra frukter och bär» (1912),
»Blomsterodling under glas» (1910; tills, m.
R. Abrahamsson), »Moderna växthus» (1916;
tills, m. R. Abrahamsson), »Svensk frukt»
(1920—24), »Folkskolans trädgårdsbok» (1920),
»Kyrkogården» (s. å.; tills, m. E. Nohlgård)
och »Den elektriska trädgården» (1927; tills,
m. A. Palmgård). C. G. D.
Lind, Jenny Maria, sångerska (1820
®/io—87 2/n); kallade sig efter sitt giftermål
Lind-Goldschmidt. Föddes i
Stockholm och sattes sept. 1830 i Operaskolan.
Hennes förste sånglärare var C. M. Crælius, sedan
I. Berg. Sedan hon försökt sig i smärre
tal-och sångroller, fick hon 1838 sin första stora
roll, Agatha i »Friskytten», och skördade
genast en utomordentlig framgång. Efter att de
följ, åren ha uppburit en del krävande
partier och sjungit på en mängd konserter (bl. a.
i Uppsala) reste hon 1841 till Paris, där hon
under ett års tid åtnjöt M. Garcias
undervisning. Till 1844 sjöng hon ånyo på svenska
scenen och vann där anseende som Sveriges
yppersta sångerska. På kontinental scen
uppträdde hon först som Norma i Berlin 15
dec. 1844. Intill 1849 var hon sin samtids
ryktbaraste operasångerska och sjöng med
lika stor framgång i Tyskland och
Österrike som i England. Stockholm gästade hon
1845 och 1848 och mottogs där med
hänförelse. Jämte sina operauppträdanden
ägnade hon även konsertsången stor
uppmärksamhet; särskilt oratoriesången blev henne
med åren allt kärare. Mitt i sina triumfer
lämnade hon plötsligt scenen 1849 och
framträdde sedan blott på konserter. 1850 reste
hon till Amerika, där hon i Barnum under
första tiden hade en ypperlig impressario.
Hon kvarstannade där i två år, gifte sig 1852
med pianisten och tonsättaren Otto
Gold-schmidt (se d. o.) samt var 1853—56 bosatt i
Dresden. Sin konsertverksamhet fortsatte
hon med stor framgång i Tyskland och
England. 1856 slog hon sig definitivt ned i
London och sjöng sedan mindre ofta. Ännu på
1860-talet lät hon dock ej sällan höra sig i
oratorier. 1883—86 var hon lärarinna i sång
vid Royal college of music.
Jenny L. ägde en mjuk och sällsynt smidig
sopranröst, vilken visserligen i höjdlägena var
tunn och något beslöjad men i mellanregistret
så mycket mera utmärkte sig för en
betagande charm. Koloratursången var under
glanstiden på 1840-talet hennes främsta fält, där
hon som ingen behärskade de snabba
löpningarna och framför allt drillen. I teknisk
fulländning stod hennes röst på höjden av sin
samtid. Ingen överträffade henne. Hennes
främsta styrka var dock ej den yttre
tekniken, så bländande och överväldigande den än
kunde synas, utan det själfulla föredraget, där
hennes geniala personlighet kunde utveckla
sig fritt. Som dramatisk sångerska gav hon
sig helt åt sin roll men kom därigenom ofta
att överdriva. Särskilt ville hon gärna
idealisera sina hjältinnor. Hennes framförande av
sådana roller som Alice i »Robert», Donna
Anna i »Don Juan», Sömngångerskan och
Norma prisades av några men klandrades av
andra, emedan dessa högpatetiska roller voro
för subjektivt uppfattade. I de komiska
rollerna hänförde hon alla genom sitt friska,
livfulla spel. Regementets dotter ansågs som
hennes främsta roll. Inom konsertsången stod hon
oupphunnen som oratoriesångerska, och ingen
har någonsin överträffat henne i Händeis
»Messias» el. Haydns »Skapelsen». — Hon var
en varmhjärtad, innerligt förstående och
outtröttligt hjälpande person, som med åren
alltmera fängslades av religionens anda. Att
trösta och lindra andras lidanden blev för
henne allt, och hennes sång ställdes därför
alltmera i de sjukas och nödlidandes tjänst.
Stora och omfattande äro de donationer hon
gjorde för välgörande ändamål. Hon glömde
ej heller konsten och dess utövare. Mest
kända i Sverige äro hennes båda donationer till
Mus. akad. och Konstakad., som möjliggöra
resestipendier på 3,000 kr. åt konstnärer och
musiker. — Jenny L. utnämndes 1840 till
svensk hovsångerska. 1894 uppsattes en
min-nesmedaljong över henne i Westminster
ab-bey. 1924 avtäcktes en staty över henne (av
E. Rafael-Rådberg) på Djurgården. Hennes
porträtt återges på vidst. plansch.
Biogr. av H. S. Holland och W. S. Rockstro
(2 bd, 1891; sv. uppl. av J. R. Spilhammar
s. å.; går till 1851), T. Norlind (1919), S.
Elm-blad (1920), M. Holmström (1913) och S. Dorph
(1918 och 1919; tiden efter 1850). Jenny L:s
dotter Jenny Maude utgav 1926 en
engelsk biogr. (sv. uppl. 1927). L. Dahlgren
utgav 1928 »J. L. utom scenen» (en samling
brev). Se även T. Norlind, »Allmänt
musiklexikon» (2:a uppl. 1929; med bibliogr.). T. N.
Lind, John, amerikansk politiker av
svensk börd (f. 1854 25/3 i Kånna, Småland).
Medföljde 1869 sina föräldrar till U. S. A.,
förlorade där ett par
månader efter
framkomsten genom
olyckshändelse ena armen
och kunde därför ej
bli farmare. I stället
blev han 1876
advokat, var 1887—93 led.
av kongressens
representanthus, 1899—1901
guvernör i Minnesota
samt 1903—05 ånyo
kongressled. Han
sändes aug. 1913 av pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
