Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1201
Lindberg, J. E.—Lindberg, S. O.
1202
teatern (Operan) och från 1906 anställd vid
Dramatiska teatern.
Bland L:s roller märkas Hamlet, Kung
Lear, Macbeth, Leontes i »En vintersaga»,
Richard II, Egmont, Daniel Hjort, Gringoire,
Brand, Per Gynt, Guldstad i »Kärlekens
komedi», Stensgård i »De ungas förbund»,
Bernick i »Samhällets pelare», Osvald i
»Gengångare», Hjalmar Ekdal i »Vildanden»,
Ros-mer och Kroll i »Rosmersholm», Byggmästar
Solness, J. G. Borkman, Olaus Petri i »Gustav
Vasa» och Levin d. ä. i »Innanför murarna».
L. var en av de originellaste och
intressantaste skådespelare Sverige någonsin ägt,
besynnerlig, bisarr, affekterad och med
stötande egendomligheter i röst och deklamation
men fascinerande och i sina bästa stunder
djupt mänsklig, en orolig, sökande ande, som
någon gång kunde väcka löje men som aldrig
lämnade åskådaren likgiltig. Fr. o. m. J. G.
Borkman (1897) nådde han den harmoni, som
höjde framställningen till storhet. L. förde
som teaterledare en utmärkt repertoar och
kämpade bl. a. med entusiasm för en rätt
uppskattning av Ibsen. Som regissör lade han
huvudvikten på samspelet och övade som
instruktör ett betydande och medryckande
inflytande på ungdomen. L. utgav
»Barndoms-och ungdomsminnen» (1915) och »De första
teaterminnena» (1916). Han var sedan 1884
g. m. skådespelerskan Augusta Blomstedt (se
Lindberg, Augusta). G. K-g.
Lindberg, Johan Erik, mynt- och
me-daljgravör, professor (f. 1873 31/i2), son till
Johan Adolf L. Efter utbildning dels vid
Konstakad. (1893—97), dels på faderns ateljé
studerade L. i
utlandet (1899—1902); en
tid var han elev hos
J. C. Chaplain i
Paris. 1916 blev han
myntgravör vid
Mynt-och justeringsverket i
Stockholm, 1920 t. f.
och 1922 ord. sekr. i
Konstakad. och fick
1930 professors namn.
L. har utfört ett stort
antal
porträttmedaljer, som utmärkas av
träffande
karakteris
tik och fint utförande. Hans stil är
mjukare än faderns. Till de bästa och mest
kända av L:s arbeten höra Nobelmedaljerna
(se Nobelstiftelsen), medaljerna till
Svenska läkaresällskapet 1908, olympiska
spelen 1912, världspostkongressen 1924 m. fl.,
porträttmedaljer och -plaketter över H.
Hil-debrand 1912, O. Montelius 1913, H. Hjärne
1919 o. a. samt minnesmyntet över Gustav
Vasa 1921. L. har även utfört en byst över
Alfred Nobel (ett ex. i Karol. inst.,
Stockholm; 1910) samt större figurreliefer. Litt.:
Uppsats av E. Lundmark i Hvar 8 Dag 1926.
— Jfr Medaljkonst. E. L-k.
Lindberg, Karl Ludvig, biskop (1860
—1928). Blev teol. kand, i Uppsala 1890,
kyrkoherde 1891 i Karbenning, 1893 i Sala
och 1904 i Stora Tuna, s. å. kontraktsprost
och 1917 biskop i Växjö. S. å. blev L. teol.
dr i Uppsala. L:s största insats ligger på
det kyrkligt administrativa området, där han
visade stor praktisk duglighet. Som ordf,
(från 1907) i Allmänna svenska
prästföreningens centralstyrelse utövade han ett ej
ringa inflytande på svenskt kyrkoliv. Från
1910 var han led. av Svenska kyrkans
diakonistyrelse. 1910—17 sysslade han som en
av prästlöneregleringssakkunniga med att
uppgöra preliminära förslag till nya
löneregleringar för rikets pastorat. E. M. R.
Lindberg, Oskar Fredrik, tonsättare
(f. 1887 23/2), utbildad i Stockholm och
Son-dershausen. Blev musiklärare vid Högre
realläroverket å Norrmalm 1921, dirigent för
Akad. orkesterföreningen 1922. L. har som
kompositör i modern anda utvecklat en
stor verksamhet. Av orkesterverk märkas
en symfoni, orkestersviten »Tre
dalmålningar», de symfoniska dikterna »Vildmark»,
»Från de stora skogarna», »Flores och
Blan-zeflor» och körverket »Sömnens slott».
Därjämte har L. komponerat festkantater,
solosånger m. m. T. N.
Lindberg, Otto Emil, semitist,
religions-historisk författare (1850—1920). Var urspr.
arbetare, började 1868 studera, blev 1894 fil.
dr i Uppsala samt 1898 prof, i semitiska språk
vid Göteborgs högskola. L. utgav bl. a.
»Ver-gleichende Grammatik der semitischen
Spra-chen», I, A (Göteborgs Högskolas Årsskr.,
III, 6, 1897), »Mohammed och Qoranen» (1897),
»Härün Arraschfd och hans närmaste
samtida» (1900), »Jobsboken» (1908), »Religiösa
meditationer och stämningar» (3 bd, 1900—03)
och »Gudsordets utvecklingsgång i världen»
(3 bd, 1909—13). K. V. Z.*
Lindberg, Per, regissör och teaterledare (f.
1890 5/3), son till J. Aug. L. Blev 1917 fil. lic.
i Stockholm, studerade 1917—18 teater i
Tyskland, var 1918—19 regissör vid
Lorensbergs-teatern i Göteborg,
ledde 1919—23 denna
scen, var 1925—26
regissör vid
Komedi-och Konserthusteatrarna och 1927—30
vid Dramatiska
teatern samt är från 1929
ledare av a.-b.
Radiotjänsts teateravd. L.
är en originell och
fantasifull regissör av
modern skola och
utpräglat litterär och
spekulativ läggning,
med rötter i tysk expressionism och med en
viss svaghet för symbolism, experimentlysten,
ofta intressant, ibland förbluffande och någon
gång förbryllande. Han lägger huvudvikten
vid den yttre bilden och på
totalframställningens enhetliga stil och rytm. Bland L:s
iscensättningar märkas »Hamlet», »Kung
Lear», »Antonius och Kleopatra», »Livet en
dröm», »Per Gynt», »Mäster Olof», »Till
Damaskus», »En skugga», »Porten», »Hoppla, vi
lever» och »Diktatorn». L. har utgivit
»Tillkomsten av Strindbergs ’Mäster Olof’» (1915)
och »Regiproblem» (1927). G. K-g.
Lindberg, Sextus Otto, botanist (1835
—89), med. dr i Uppsala 1864, prof, i botanik
i Helsingfors 1865. Ägnade sig främst åt
studiet av mossornas systematik, inom vilken
han med tiden blev internationell auktoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
