Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Lindberg, W.—Lindblad, A. F.
1204
Skrev bl. a. »Utkast till en naturlig
gruppering af Europas bladmossor» etc. (1878).
Hans herbarium, kanske hans främsta verk,
inlöstes av Helsingfors univ. Botanikens
studium i Finland främjade han mycket. Led.
av sv. Vet.-akad. 1886. Biogr. av J. P.
Norrlin i Finska vet.-soc:s Acta 1891. E-k N-d.
Lindberg, William, industriidkare (1818
—77). Genomgick Teknologiska institutet och
fick sin praktiska
utbildning under O. E.
Carlsunds ledning,
anställdes 1845 på
skeppsvarvet vid
Tegelviken i Stockholm
(det s. k. Södra
varvet), övertog detta
1853 och anlade där
en mek. verkstad, som
han uppdrev till en
omfattande
varvsrörelse. Denna hade på
sin tid stor betydelse
för den svenska kust-
och skärgårdsflottans övergång till ångdrivet
järnfartygstonnage. G. H-r.
Lindbergh, Charles, amerikansk flygare
(f. 1902 4/2), son till Ch. A. L. Studerade
mekanik vid Wisconsins univ. men ägnade sig
från 1922 åt flygning, genomgick 1924 arméns
flygskola, blev
därefter kapten i
flygkårens reserv och 1926
luftpostflygare. Med
ett enmotorigt
flygplan (se Flygplan,
bild 8), med vilket L.
kort förut med en
kort mellanlandning i
S:t Louis flugit från
Kalifornien, flög han
20—21 maj 1927
ensam New York—Paris
på omkr. 331/2 tim.
Bragden hälsades med
översvallande jubel i Europa och U. S. A.,
utmärkelserna regnade över L. — bl. a.
utnämndes han till överste i reserven —, men
framgången fördärvade icke hans hurtiga,
vinnande karaktär. Han har senare bl. a.
verkat för lufttrafikens utveckling i Förenta
staterna och bidragit att från luften
arkeologiskt utforska Centralamerika. L:s
flyktiga självbiogr., 1927, utkom s. å. i sv. övers.,
»Vi. Min maskin och jag».
Lindbergh, Charles Augustus,
svensk-amerikansk politiker (1860—1924). Var son
till led. av bondeståndet Ola Månsson och
kom 1860 med sina föräldrar till U. S. A. Han
var advokat i Minnesota samt 1907—-17 led.
av kongressens representanthus. Om hans son
Ch. L. se ovan.
Lindblad Adolf Fredrik, tonsättare
(1801 x/2—78 28/b). Föddes i Skänninge,
uppfostrades av fosterföräldrar, vilkas namn han
antog, och fick sin första musikaliska
utbildning i Vadstena av stadens organist. Med
fosterfadern flyttade han till Norrköping och
ägnade sig sedan mera direkt åt musiken.
1817—20 vistades L. i Hamburg för att
utbilda sig till handelsman, sysslade i stället
mest med tonkonsten och återkallades därför.
Han kom i förbindelse med P. U. Kernell
och P. D. A. Atterbom, vilka utverkade, att
han fick studera i Uppsala, där han i Geijer
och Malla Silfverstolpe fick beskyddande
vänner. L. och Geijer
ut-gåvo 1824 tills, ett
sånghäfte, »Musik för
sång och pianoforte»,
där tonsättningar till
Atterboms dikter
upp-togos. 1825 fick han
tills, m. Geijer och M.
Silfverstolpe företaga
en resa till Tyskland.
I Berlin stannade han
för att (tills, m.
Men-delssohn) studera
musik under Zelter.
Efter en kortare vistelse
i Paris (studier under Logier) återkom han
1827 och slog sig då ned i Stockholm, där
han grundade ett mycket berömt
musikinstitut. Vid 1850-talets slut flyttade han
till sin lantegendom Löfvingsborg nära
Linköping.
L:s viktigaste produktion tillhör 1830- och
1840-talet. Under Berlintiden hade han
utgivit en samling svenska folkvisor (»Der
Nor-densaal»), och omedelbart efter hemkomsten
utkommo de första häftena solosånger. De
60 första sångerna tillhöra tiden före 1840;
ett 40-tal utkom sedan på 1840-talet; de sista
30—50 publicerades företrädesvis på
1850-talet. Därjämte komponerade han på
1820-och 1830-talet även större instrumentala verk.
1831 gavs första satsen av en symfoni i C dur
på konsert, och 1832 uppfördes hela
symfonien. Ehuru Geijer i en recension varmt
förordade den, vann den dock föga beaktande
(1839 uppf. i Leipzig). En annan symfoni i
D dur blev ouppförd. Av kammarmusik
trycktes bl. a. två violinsonater och en pianotrio.
Efter L:s död utkommo några stråkkvartetter
och en kvintett. Ehuru alla dessa verk visa
ett gediget utarbetande och äro i god
klassisk anda, ha de dock ej fått någon
genomgripande betydelse. De ansluta sig närmast
till Beethovens instrumentala stil. Vad som
fattas dem är den friska poetiska ingivelsen
och den breda tematiska bearbetningen.
Operan »Frondörerna» (Kungl. teatern 1835)
kunde ej heller hålla sig uppe. Det fattades
dramatiskt liv. Bättre lyckades L. i körverken
»Om vinterkväll» och »Drömmarne», där hans
fina utarbetning av detaljerna och goda
me-lodik väl kommo till sin rätt. Hans största
betydelse ligger dock inom solosången, där
han är en av den svenska romantiska skolans
allra främsta. Sångerna vunno från början
allmänt beaktande och blevo goda föredömen
för alla de yngre tonsättarna. Med undantag
av en liten pressfejd 1845 mottogos de alla
med förtjusning. Bäst har han väl lyckats
i de små genrebilderna »En vårdag», »En
sommardag», »Skjutsgossen», »Mån tro, jo,
jo». Men även i den korta dramatiska
skildringen, ss. i »Den skeppsbrutne», träffar han
den rätta stämningen. Folkvisans ton
upptog han gärna och vann den stora publiken
genom sådana sånger som »Får gå». Den
innerliga, mera allvarliga stämningen fick ett
ädelt uttryck i »Se konvaljerna små». Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
