Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindman, Salomon Arvid Achates - Lindmansson, Johan August Wilhelm - Lindmark, Carl Otto - Lindmark, Knut Seve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1237
Lindmansson—Lindmark, K. S.
1238
tionsministär, gjorde därvid allt för att fä
flottan stridsberedd och dirigerade en stor
styrka till västkusten under
Karlstadsför-handlingarna. Efter Staaffska ministärens
avgång trädde L. 29 maj 1906 som
statsminister (utan portfölj) i spetsen för en ny
regering, bildad på programmet allmän
rösträtt med proportionella val till båda
kamrarna. Regeringen rekonstruerades flera ggr,
bl. a. mars 1909, då E. Trolle, A. Petersson
i Påboda och G. V. A. Roos utträdde.
Den avgick 7 okt. 1911 efter vänstersegern
vid valen sept. s. å. Som statsminister
präglade L. i stor utsträckning hela ministärens
verksamhet och ingrep med personligt arbete
i åtskilliga betydelsefulla frågor, särskilt i
rösträttsreformen och frågan om de
norrländska malmfälten. I den förra accepterade
han 1907 samman jämkningsförslaget och bröt
motståndet mot detta i Första kammaren.
1900—01 hade L. varit verkst. dir. för
Luos-savaara-Kiirunavaara a.-b. och 1902 som
statens ombud avslutat köp av såväl
Kiiruna-vaarabolagets som Gällivarebolagets gruvor i
samband med utarrendering på längre tid,
vilka köp godtagits av bolagen men ej
framlagts för riksdagen av dåv. regering. L.
uppgjorde den proposition i saken, som antogs
1907 och som hindrade malmtillgångarnas
övergång i utländsk ägo. I frågorna om
Gris-bådarna (se d. o.), Ålands-, Nord- och
öster-sjötraktaterna tog L. livlig del och
intresserade sig mycket för den s. k.
Norrlandslag-stiftningen samt för trafikfrågor, bl. a. om
Inlandsbanan (se d. o.) och Sassnitzrouten.
L. bestämde under storstrejken 1909
regeringens uppträdande, vilket framför allt gick
ut på att upprätthålla ordningen och med
uppmärksamhet följa händelsernas utveckling.
Under denna L:s ministär avgåvos omkr. 1,100
propositioner, tillsattes nära 200 kommittéer,
bl. a. försvarskommittén (1907—10), och
inrättades civilkommissionen (se d. o.). L.
genomdrev 1910 i Första kammaren en ny
aktiebolagslag och intresserade sig bl. a. även
för prästlöneregleringen (1908—10),
prästvals-lagen (1909), arbetsavtalslagarna (1910—11)
o. s. v. och genomdrev 1911 beslut om
byggande av ett större pansarfartyg (»F-båten»).
Efter avgången från statsministerposten
övergick L. till enskild verksamhet men
ägnade samtidigt stort intresse åt politiken.
1912 blev han ordf, i högerns
riksorganisation, Allmänna valmansförbundet (se d. o.),
och har varit outtröttligt verksam att genom
politiska tal i olika delar av landet främja
högerns sak. I riksdagen har L. varit led.
av betydelsefulla utskott, bl. a. för
försvarsfrågan (1914, 1924, 1925),
olycksfallsförsäkringen (1917) och skogslagstiftningen (1923
ordf.; L. hade betydande andel i tillkomsten
av de nya skogslagarna s. å.), och har från
1914 tillhört hemliga utskottet och dess
fortsättning, utrikesnämnden, med undantag av
de tider, då han varit statsråd. Som
högerpartiets ledare i Andra kammaren har L.
med kraft och stridbarhet bekämpat förslag,
som synts honom skadliga, och verkat för
högerns strävanden, särskilt i fråga om
försvarets vidmakthållande och hjälp till
näringslivet, bl. a. genom tullar.
L. blev 30 mars 1917 utrikesminister i
mi
nistären Swartz och lyckades då åstadkomma
ett avtal med Storbritannien, varigenom
Sverige tillfördes nära 100.000 ton brödsäd
m. m. L:s roll i Luxburgaffären (se d. o.)
klandrades häftigt av motståndarna;
ministären avgick 19 okt. 1917 efter
vänsterpartiernas valseger hösten s. å. Sedan efter
de borgerligas framgångar vid valen 1928
försöken att åstadkomma en borgerlig
koali-tionsministär misslyckats, bildade L. 2 okt.
s. å. en högerregering, vilken framträdde med
ett borgerligt samförståndsprogram,
upptagande bl. a. åtgärder för näringslivets
främjande, den produktiva verksamhetens
underlättande och stärkande av
samhörighetskänslan mellan arbetsgivare och arbetare. I
sistnämnda syfte sammankallade regeringen
nov. 1928 en konferens i Stockholm mellan
representanter för parterna på
arbetsmarknaden, den s. k. arbetsfredskonferensen, vars
arbete sedermera fullföljdes av en särskild
delegation. Det under hösten 1929 starkt
framträdande prisfallet på
jordbruksprodukter och därav vållade ekonomiska
svårigheter föranledde regeringen att för 1930 års
riksdag framlägga omfattande förslag till
stödåtgärder för jordbruket, avseende bl. a.
inmalning av svensk spannmål till viss
myckenhet samt höjda tullar på spannmål och
produkter därav. Regeringsförslagen om
tullhöjningar förkastades emellertid av riksdagen
31 maj s. å., varpå ministären inlämnade sin
avskedsansökan 2 juni.
L:s offentliga verksamhet bar präglats av
stor energi, rask beslutsamhet, fyndighet i
replikerna och den praktiske affärsmannens
blick för aktuella realiteter. Hans personliga
insatser och goda stridshumör ha tillvunnit
honom även motståndarnas aktning. Utom
politiken har han under senare år främst
verkat för skogsvården, är ordf, i styrelsen för
Skogshögskolan och Statens
skogsförsöksan-stalt (sedan 1915), Svenska
skogsvårdsför-eningen (sedan 1917) och i »skogsveckorna»
sedan 1918. — L. har utgivit politiska tal, bl. a.
»Mot socialisering och klassvälde» (1920),
»Ekonomi och politik» (1921), »Yttre trygghet
och inre styrka» (1924) och »Samverkan för
produktiva uppgifter» (1928). Litt.: E.
Time-lin, »Ministären Lindman och
representationsreformen 1907—1908» (1928). B. P.
Lindmansson, Johan August
Wilhelm, bokbindare, donator (1840—1909).
Skänkte 1907 Stockholms stad 105,000 kr. till
ett industrimonument och testamenterade över
1 mill. kr. till välgörenhetsinrättningar.
Lindmark, Carl Otto, skådespelare (1830
—1901). Var 1849—63 anställd vid sällskap
i landsorten, bl. a. P. Delands, och ledde
1863—88 eget sällskap, som uppbar Delands
traditioner i den högre komedien, där L. själv
hade sitt rätta fält. Bland hans roller
märkas Poirier i »Klädeshandlaren och hans måg»
och Advokaten Knifving. G. K-g.
Lindmark, Knut Seve, väg- och
vattenbyggnadsingenjör (1838—92). Blev 1863
löjtnant och 1874 kapten i Väg- och
vattenbyggnadskåren samt vistades 1867—76 i
Argentina såsom ingenjörofficer i argentinska
regeringens tjänst. L. byggde efter
hemkomsten Katarinahissen (1881—83) och
Brunke-bergstunneln (1884—86) i Stockholm. G. H-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
