Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindmark, Tore Gustaf Emanuel - Lindmätare - Lindner, Theodor - Lindome - Lindorm - Lindorm, Erik - Lindos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Lindmark, T. G. E.—Lindos
1240
Lindmark, Tore Gustaf Emanuel,
ingenjör, högskolelärare (f. 18 7 2 26/io), brorson
till K. S. L. Utexaminerades 1894 från
Tekniska högskolan, vann omedelbart anställning
hos G. De Laval, var 1897—1915 ingenjör vid
a.-b. De Lavals ängturbin samt 1915—17
överingenjör vid a.-b. Vaporackumulator. L.
kallades 1917 till prof, i ångteknik vid
Tekniska högskolan. Sedan 1927 är han
högskolans rektor. G. H-r.
Lindmätare, Hibe’rnia (Hybe’rnia)
defoli-äria, en mätarfjäril, som periodiskt, ofta
samtidigt med frostfjärilarna, uppträder med
stora härjningar och därvid avlövar såväl
fruktträd som andra lövträd. Hanen är
gulaktig med två rödbruna tvärband på
fram-vingarna och en vingbredd av 30—44 mm.
Honan är vinglös, vitgul och svartfläckig,
12 mm lång. Larven är på ryggen rödbrun
och har en rad gula fläckar längs sidorna.
L. bekämpas i trädgårdar på samma sätt som
frostfjärilen. I. T-dh.
Lindner, T h e o d o r, tysk historiker (1843
—1919). Var e. o. prof, i Breslau 1874—76,
ord. prof, i Münster 1876—88 och i Halle
1888—1913. L:s specialområde var den
tyska medeltidshisto-rien, som han
behandlade i bl. a. »Das
Urkundenwesen Karls
IV. und seiner
Nach-folger» (1882) och
»Ge-schichte des deutschen
Reiches unter König
Wenzel» (2 bd, 1875
’—80). Sedan övergick
L. till mer populärt
författarskap. Hans
»Geschichte des
deutschen Volkes» (2 bd,
1894) är en livligt
skriven och väl genomförd översikt. Den
»Geschichtsphilosophie» han utgav (1901; 3:e
uppl. 1912; sv. övers., med särskilt företal av
förf., 1908) når inte djupt och inlåter sig
föga på de historiefilosofiska principfrågorna.
Sina empiriska iakttagelser om massor och
individer, beständighet och föränderlighet,
nationalitet och ras, materiella och andliga
faktorer i det historiska skeendet m. m. sökte
L. tillämpa i sin »Weltgeschichte seit der
Völkerwanderung» (9 bd, 1901—16; 2:a uppl.
i 10 bd 1920—21). Jämte påtagliga brister
i fråga om komposition och noggrannhet har
den flera förtjänster, främst en konsekvent
strävan att låta utvecklingens olika sidor
(politiska, ekonomiska, religiösa o. a.)
framstå i sitt inbördes sammanhang. G. J-n.
Lindome, socken i Hallands län, Fjäre
härad, vid västgötagränsen, s. om Göteborg;
81,78 kvkm, 2,661 inv. (1930). Omfattar
Kungsbackaåns övre, tättbebyggda dal och
omgivande bergplatåer, i ö. beklädda med
skog. 1,648 har åker, 1,357 har skogs- och
hagmark. Ingår i Tölö, L. och Älvsåkers
pastorat i Göteborgs stift, Fjäre och Viske
kontrakt. Gammal välkänd hemslöjd med
betydande tillv. av möbler.
Lindorm (fnty. lint, isl. linnr, orm).
1. (Myt.) Mystisk djurskepnad, även kallad
v i t o r m, som omtalas i medeltidens
hjältedikter (Nibelungenlied), folkvisor, sagor och
riddarromaner. Den skildras oftast som ett
mot människan välsinnat väsen. Sådana 1.
äro vanl. förtrollade prinsar, som genom
kärleken åter framstå i sin mänskliga gestalt
(jfr visan om Lindormen i Geijer-Afzelius’
»Svenska folk-visor»). Föreställningen, att 1.
helst hölle till under lindar, uppkom genom
folketymologiens oriktiga tolkning av ordet.
Att möta 1. troddes vara en lika lycklig som
sällsynt händelse. Då gällde det att med
handen fatta om honom, varvid han lämnade sitt
skinn i sticket. Man behövde endast slicka
på detta för att genast få ögonen öppna för
naturens förborgade läkedomskrafter. Jfr
O r m k u 11. N. E. H.
2. (Tler.) En heraldisk figur i skepnad av
en drake (se Drake 1).
Lindorm, Erik, författare (f. 1889 20/7).
Debuterade 1908 med några polemiska
broschyrer (»Den nye guden. En vidräkning med
fosterlandsskojet» m. fl. under pseud. Erik
Väderhatt) och
med ett dikthäfte,
»Bubblor från
botten». Han blev 1915
red. för
skämttidningen Naggen (1913—21)
och har efter dess
upphörande varit
kåsör i
Social-Demokra-ten 1922—23 och från
1924 i Svenska
Dagbladet samt
teateranmälare i Bonniers
Veckotidning 1924—
29. L. har utgivit två
samlingar kåserier, »På villovägar» (1922) och
»Mellan himmel och jord» (1924), utmärkta
av en sund satir. En utveckling av det
kåserande författarskapet äro L:s sede- och
sam-hällskomedier: »Moloch» (1926), »Rötmånad»
(1928) och den roliga, med framgång spelade
»Röda dagen» (1929). Högre står dock L:s
lyrik. Han har utgivit diktsamlingarna »Tal
till mitt hjärta» (1912; 3:e uppl. 1927), »Min
värld» (1918), »Domedagar» (1920),
»Bekännelser» (1922); ett urval, »Valda dikter»,
utkom 1925. L. har givit nya bidrag till den
lyriska Stockholmsdikten: han har skildrat
arbetarkvarterets miljö med stark realism
och djup medkänsla; han har besjungit de
ringas hjältemod i livets släp (den gripande
dikten »En död arbetarhustru») och tolkat det
obrutna familjelivets rika känslor i den
äktenskapliga kärleken och barnkärleken. L.
har även utgivit en antologi, »Svenska
kärleksdikter» (1926). J. L-t.
Li’ndos, stad mitt på ön Rhodos’ ö. kust;
omkr. 1,000 inv. L. var (jämte lalysos och
Kamiros) en av de tre ursprungliga
grekiska städerna på ön, vilka 407 f. Kr. förenade
sig om att grunda huvudstaden Rhodos på
öns nordligaste udde. Framför allt på borgen
i L. verkställdes 1902—05 av
Carlsbergfon-den i Köpenhamn utgrävningar, som blottat
resterna av Athena Lindias tempel med dess
propyléer och en ståtlig dorisk stoa.
Därjämte har man funnit en mängd
inskrifter. Johanniterna, som 1309—1522 innehade
Rhodos, försågo borgen med starka, till största
delen ännu kvarstående befästningar. Se Chr.
Blinkenberg och K. F. Kinch, »Exploration ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
