Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, Hjalmar Fredrik - Ling, Per Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Ling, P. H. ’
1256
nastiska gärning, med uppoffrande av egen
bekvämlighet och med sådan pietet för
fadern, att han i regel ej utsatte något
författarnamn på sina skrifter. Han har
räddat P. H. L:s verk
från förvanskning och
glömska. Outtröttligt
arbetsam, gjorde han
grundliga
naturvetenskapliga studier, bl. a.
utomlands, och var en
kunnig anatom. —
Flera år biträdde han
vid prof. Brantings
sjukgymnastik men
ägnade sitt intresse
framför allt åt den
pedagogiska
gymnastiken, om vilken han
inlagt odödlig förtjänst. Genom hans järnflit
utvecklades svensk gymnastik till den gedigna
skapelse den visat sig vara (se
Gymnastik, sp. 104). Grunden var lagd av P. H. L.,
men äran av det rika rörelsematerialets
samlande och ordnande tillkommer Hj. L. Han
utvecklade även i hög grad såväl
rörelseförrådet som dess systematiska indelning i
släkter, efter ålder, kön, utveckling m. m. Skr.:
»Pedagogiska föreningens discussion öfver
skolgymnastiken . . . 1856» (med 8 bihang,
1857—64); läroböckerna »Tabeller för
Gymnastiska centralinstitutets pedagogiska
lärokurs» (1866; med tillägg 1869) och »Första
begreppen af rörelseläran» (1866) samt »Om
friskgymnastiken vid G. C. I. 1843—1873»
(i Tidskrift i Gymnastik 1874—80), varjämte
L. utgav delar av L. G. Brantings
efterlämnade handskrifter (3 bd, 1882). L.
kämpade oförtrutet i skrift för faderns verk
med den vederhäftighet, som djupt och
mångsidigt vetande möjliggör. — Vi ha honom att
tacka för sådan inredning av gymnastiksalar,
att många kunna övas samtidigt. — Vid 53 år
lärde han sig teckna för att kunna utarbeta
de 2,000—3,000 teckningar, varmed han ville
ge en åskådlig framställning av särskilt
gymnastikens korrektiva sida. Samlingen tillhör
Gymnastiska centralinstitutet. L. M. T.*
Ling, Per Henrik, den svenska
gymnastikens skapare, skald (1776 15/n—1839 3/s);
jfr släktartikeln. Gick i Växjö skola och
gymnasium, vart student i Lund 1793 men lämnade
staden s. å., då han begav sig till Uppsala
och Stockholm, i vars grannskap han torde
varit informator 1794—95. L. vart 1796 e. o.
tjänsteman i Stockholms revisionskontor och
vistades trol. i Stockholm 1797—99 samt
därpå i Köpenhamn till 1804. Där sysslade
han med litterär verksamhet, utbildade sig
till skicklig fäktare och tog kännedom om
Fr. Nachtegalls gymnastik. 1805 vart L.
fäkt-mästare vid Lunds univ., flyttade 1813 till
Stockholm och inrättade där s. å. på
offentligt uppdrag Gymnastiska centralinstitutet.
1813 vart L. även gymnastiklärare och 1818
fäktmästare vid Karlberg men lämnade dessa
tjänster 1825, då han fick professors n. h. o. v.
1833 fick han utom tävlan stora
guldmedaljen av Sv. akad. och vart 1835 led. av denna.
L. började sin litterära verksamhet med
sentimentala och förromantiska verk, av vilka
må nämnas lustspelet »Den misundelige» (tr.
1804, på danska) och sorgespelet »Eylif» (tr.
1814), med fornnordiskt ämne, på
alexandri-ner. 1810 publicerades herdedikten
»Kärleken» och »Gylfe», en fornnordisk allegori över
Finlands förlust; den senares originalitet och
kraft väckte allmän beundran. Oerhört
utvidgad men ofullbordad, trycktes »Gylfe»
ånyo 1812 och 1814. Ännu vidlyftigare är
»Asarne» (1816—33; i 30 sånger), vari
berättas om Odens invandring från Asien jämte en
mängd myter och sägner från Eddorna, Saxo
o. s. v. Bristen på komposition och
indivi-dualisering av de många uppträdande samt
den svaga berättarförmågan göra detta
gigantiska, fantastiska epos dött trots vackra
poetiska enskildheter. 1814—16 föreläste L. i
Stockholm om de nordiska myterna och utgav
1819 »Eddornas sinnebildslära», där han
tolkade den nordiska mytologien i väsentligen
schellingiansk riktning. Även i vissa senare
diktverk, t. ex. skådespelen »Agne» (1812)
och »Den heliga Birgitta» (1818), är han starkt
nyromantiskt påverkad. Liksom hans övriga
dramer (»Engelbrekt Engelbrektson», 1819,
»Visburs söner», »Ivar Vidfadme»,
»Blot-Sven», 1824. m. fl.) ha de blott undantagsvis
blivit uppförda; även i dem är det enskilda
lyriska partier, som framträda. — 1813 hade
L. invalts i Götiska förbundet men fick inga
dikter införda i Iduna (endast en liten
uppsats) och utgick 1817, sedan Geijer där
framhållit de nordiska myternas olämplighet
för behandling i skön konst. Lidelsefull,
nervös, känslig för anmärkningar,
»kraftgenialisk» och full av hänförelse, var L. en
oegennyttig och initiativrik natur, som dock icke
kunde ge sin lågande ingivelse fullhaltigt
uttryck och merendels isolerade sig. R-n B.
Med små medel men okuvlig energi
utvecklade L. sin originella gymnastiska skapelse
(jfr Gymnastik, sp. 103, och
Sjukgymnastik). Vid Gymnastiska
centralinstitutet var han i början ensam lärare. På
grunderna av mekanik, anatomi och fysiologi
utvecklade han i enkla drag de allmänna
lagarna för ett rationellt gymnastiksystem med
rörelser för såväl sjuka som friska ävensom
för vissa handvapens användning. En
harmonisk utbildning av kroppen ansåg han böra
utgöra en viktig beståndsdel i folkuppfostran.
Hans ständigt ledande grundsats var att söka
ett urval av nyttigt verksamma
rörelseformer, ett principiellt kännemärke för hans
gymnastik. Med avseende på den då föga
utvecklade fysiologien äro hans genom
ihärdigt och försiktigt arbete vunna empiriska
rön så mycket märkligare, som de i många
väsentliga fall först av senare tiders
vetenskapsmän kunnat bekräftas. L. antog en
förut använd allmän indelning: i aktiva
och passiva rörelser samt s. k.
blandade former. Enkelhet, »korrektion» och
bestämdhet äro utmärkande fordringar. Det
väsentligaste medlet att vinna precision fann
han i att skarpt skilja mellan ställning
och därur gående rörelse. I fråga om
rörelseurvalet antog L. blott sådana former,
som han på empirisk väg funnit överlägsna
med hänsyn till »den mekaniska agentens»
(gymnastikens) ändamål. Dessa rörelser
ordnade han efter hand i grupper (speciell
indelning) alltefter deras inre verkan på resp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
