Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, Per Henrik - Linga - Lingard, John - Lingayat - Lingbo - Lingen, Reinhold Johan von - Lingförbundet i Göteborg - Ling-kiu - Lingon - Lingoner - Lingonris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Linga—Lingonris
1258
kroppsdelars kärl och nerver. Hans
övnings-tabeller äro så sammansatta, att kroppens
alla delar systematiskt bli genomarbetade.
Deras inre sammansättning åsyftar därjämte
hjärtats och lungornas rätta övning och
utveckling. En sådan harmonisk utbildning
anger gränserna för gymnastikens hela
omfattning, det må gälla friska el. sjuka. Jfr
L:s efterlämnade skrifter »Gymnastikens
allmänna grunder» (1834—40; ny saml. i »Sami,
arb.», bd 3, 1866) och ett gymnastikreglemente
(1836) för soldaters övningar utan redskap.
L. hade i allm. föredragit praktisk
undersökning och behandlade alltför litet de teoretiska
gymnastikfrågorna. Många äro de
anmärkningar, som hemma och utomlands riktats mot
L:s system. Erfarenheten har dock bevisat
dess stora värde som hälsomedel. Den
estetiska gymnastiken, som gren betraktad,
utvecklade L. blott fragmentariskt. Men hela
hans gymnastik uppenbarar en ideell
syftning. Intet avvikande utan tydligt skäl från
»det enklaste medlet» är regeln för
rörelsernas formgivning. Målet är »hälsa, skönhet och
kraft». Intet annat gymnastiskt system utom
möjligen det grekiska har som det svenska
eftersträvat enkelhet och linjerenhet.
. L. begrovs på den plats han själv önskat,
en kulle med en bautasten vid Brunnsviken
inom Annelund. — L:s »Samlade arbeten»
ut-kommo 1859—66 i 3 bd. Monogr. av
Atter-bom (i »Minnesteckningar och tal», II, 1869),
Jetta Liedbeck, L:s dotter (1852), och C. A.
Westerblad, »P. H. L.» (1904), »L., hans
betydelse och hans verk» (1907), »L.,
tidshisto-riska studier» (3 bd, 1913—21). T. J. H.*
Linga, skt, »kännetecken»; »manslem»,
»fallos», fallosliknande bild av sten,
metall el. dyl., som anses vara en symbol av
éiva (se d. o.) och såsom sådan ägnas
gudomlig dyrkan. Den är av två slag, sthävara,
»fast», en konisk sten, uppställd antingen i
det inre av ett tempel el. annorstädes, och
jangama, »rörlig», en amulett av dylik form,
som man bär på sig.
Den hinduiska sekt, som särskilt dyrkar
éiva i form av 1., kallas lingäyat och har
anhängare företrädesvis i s. delen av
president-skapet Bombay, staterna Mysore och
Haidara-bad och i n. v. hörnet av presidentskapet
Madras. Deras antal uppges till mer än 3
mill. Varje sektmedlem bär en lingaformad
amulett, sektmärket i pannan och radband
av Elaeocarpus-iirakter. Lingäyats använda vid
de religiösa ceremonierna sina egna präster,
jangam el. ayya\ de ogilla barnäktenskap,
tillåta änkor att gifta om sig och begrava
sina döda. De förtära ej kött och dricka ej
sprithaltiga drycker. Sekten stiftades
sannolikt av bramaner na Basav a och E kan t ad
a-Rämayya på 1100-talet. Jfr F. Kittel, »über
den Ursprung des Linga-Kultus» (1876); R. C.
Carr, »Lingayats» (1906). J. Ch-r.
Lingard [lihjgod], John, engelsk
historiker (1771—1851), lärare vid ett katolskt
seminarium nära Durham 1794—1811, därefter
katolsk präst i Hornby. Skrev en vidlyftig
engelsk historia från romerska invasionen till
1688 års statsvälvning (8 bd, 1819—30; 6:e
uppl. i 10 bd 1854—55, med biogr. inl.). Detta
verk har ännu sitt värde som uttryck för en
upplyst, strängt ortodox katoliks uppfattning
av Englands historia, särskilt under
reformationstiden. (V. S—g.)
Lingäyat, se Linga.
Lingbo, församling i Skogs landskommun,
Gävleborgs län; 74,41 kvkm, 1,120 inv. (1930).
Ingår i Skogs och L. pastorat i Ärkestiftet,
Ala kontrakt. Se vidare Skog.
Lingen, Reinhold Johan von, frih.,
militär, landshövding (1708—85). Tillhörde
en tysk adelssläkt, som inkom till Sverige
vid 1600-talets mitt. L. deltog som svensk
överstelöjtnant i kriget i Finland 1742. Han
blev namnkunnig genom sin strapatsrika färd
till Stockholm juni 1743 med den ivrigt
väntade underrättelsen om fredspreliminärerna i
Åbo. L. blev s. å. svensk adelsman,
generallöjtnant 1761 samt var landshövding i
Kristianstads län 1763—72. Han blev frih. 1764;
ätten utgick på manssidan 1867.
Lingförbundet i Göteborg stiftades 1912 för
att »sprida kunskap om och höja intresset för
den svenska gymnastiken samt bereda
tillfällen till dess allmännare utövande». Denna
uppgift har förbundet löst så väl, att
Göteborg f. n. (1929—30) har omkr. 6,500 aktiva
gymnaster. I propagandasyfte anordnar L.
årl. stora uppvisningar. Fr. o. m. 1928
ut-gives Lingförbundets Gymnastikblad med 7
n:r per år. J. A-t.
Ling-kiu, en Helgelseförbundets
missions-station i kin. prov. Shan-si, gr. 1913.
Lingon, se Lingonris.
Lingo’ner (lat. li’ngones), gallisk folkstam,
bosatt vid Marnes och Maas’ källor, kring
det nuv. Långres. En avd. bosatte sig vid
Pos mynning.
Lingonris, Vaccinium vitis idaea.
Lingonris, Vaccinium vitis idaè’a, en till
ljungväxterna hörande liten buske (högst 2
dm) med omvänt äggrunda, läderartade,
peren-nerande blad, som på undersidan äro blekt
gröna och försedda med små hartsprickar.
Blommorna sitta i täta klasar i grenspetsarna
och äro rödlätta el. vita, med klocklik krona.
Frukterna, lingon, i Götaland vanl.
kallade k r ö s o n, äro runda, röda (mycket
sällan vita); de mogna i början av september.
L. växer i beteshagar, gles tallskog o. dyL
allmänt i hela Sverige. — Lingonen ha en
angenäm, syrlig smak, och lingonsylt spelar i
Sverige en betydande roll i hushållet. De äro
en ej obetydlig exportartikel (1928 uppgick
lingonexporten till 1,737,441 kg med ett värde
av 884.992 kr.). Förr voro de officinella. Jfr
bild 4 på färgplansch till Bär. G. M-e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
