Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lingonsvulst - Lingslätö - Lingua - Linguet, Simon Nicolas Henri - Lingula - Lingvist - Liniment - Linin, Akromatin - Linjal - Linje - Linjeavskiljare - Linjedirektör - Linjefart - Linjeingenjör - Linjen - Linjerbar yta el. Regelyta - Linjerrederi - Linjeskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1259 Lingonsvulst—Linjeskepp 1260
Lingonsvulst, Exobasldium Vacdnii, till
hattsvamparna hörande svampart, som bildar
rödaktiga, vitpudrade ansvällningar på blad
och unga skott av lingon, blåbär m. fl.
ljungväxter. Släktet Exobasidium bildar, ehuru det
hör till hattsvamparna, aldrig någon i hatt
och fot differentierad fruktkropp. N. S-s.
Lingslätö, se Barnens ö.
Li’ngua, lat., it., tunga, tungomål. — L.
f r a’n c a, den med diverse tillsatser
uppblandade italienska, som sedan medeltiden
talas i Medelhavshamnarna.
Linguet [lågä’], Simon Nicolas Henri,
fransk författare (1736—94). Blev 1764
advokat i Paris, skaffade sig fiender genom
en rad hänsynslöst sarkastiska broschyrer i
växlande ämnen och satt 1780—82 inspärrad
i Bastiljen. Hans »Mémoires sur la Bastille»
(1783; ny uppl. 1889) gisslade
hovdespotismen; de voro rika på otillförlitliga uppgifter.
I Bryssel överhopades L. med ynnestbevis av
kejsar Josef II, vars reformverksamhet han
lovprisat. Återkommen till Paris 1786,
dömdes han under konventets tid till döden för
att i sina skrifter ha »smickrat despoterna i
Wien och London» och giljotinerades 27 juni
1794. L. skrev bl. a. »Annales politiques,
civiles et littéraires» (19 bd, 1777—92). Fr.
monogr. av J. Cruppi (1895), ty. av A. Philipp
(1896). V. S-g.
Li’ngula, ett brachiopodsläkte av ordn.
In-articulatae. Skalen bestå av horn och kalk.
Mellan skalen framskjuter ett långt,
muskulöst skaft. Släktet är känt från ordovicium
till nutiden samt nådde sin högsta
utveckling under silur och devon. De recenta arterna
leva i varmare hav vid kusterna av ö. Asien,
Australien och Amerika. R. H-gg.
Lingvi’st, språkhistoriker, -forskare. —
Lingvistik, språkvetenskap.
Linime’nt, medikament, avsett för
ingnid-ning i huden. L. äro oftast beredda av
hud-retande ämnen, ss. flyktiga oljor
(terpentin-olja, rosmarinolja), kamfer, ammoniak,
ättiksyra, tvål, spansk fluga o. s. v., och blandade
vanl. med olja (olivolja, linolja) i sådan
mängd, att blandningen blir mer el. mindre
tjockflytande som en emulsion. I vissa 1.
ingå smärtstillande medel (kloroform, opium),
i andra ingå antiseptiska ämnen (salicylsyra,
tymol m. m.). Sv. farmakopén upptar f. n.
åtta olika 1. (Ljd.)
Linln, A k r o m a t i n, se Cell, sp. 766.
Linjal (av lat. linea, linje), instrument,
efter vilket räta linjer kunna uppdragas.
Linje. 1. (Mat.) Ett geometriskt
grundbegrepp, som alltefter det system, enl. vilket
geometrien uppbygges, kan definieras t. ex.
som skärningen el. begränsningen av ytor el.
som en punkts väg el. spår. För den
aritme-tiserade el. analytiska geometrien är 1.
inbegreppet av de tal (x, y), som satisfiera e n
ekvation f (x, y)~0 (i den plana geometrien),
eller av de taltripel (x, y, z), som satisfiera
två ekvationer f (x, y, z) = 0, g (x, y, s) = 0
(i rymdgeometrien). I allm. kan sägas, att en
1. är en endimensional punktmängd. Så
fattat, innefattar begreppet även mycket
underliga »linjer», t. ex. Jordans kurva el. den
geometriska motsvarigheten till de s. k.
språngfunktionerna. Vissa L, som studerats
under antiken, ha haft en viss betydelse för
matematikens historia och för utvecklingen
av en del moderna problem. Jfr C i s s o i d,
C y k 1 o i d och K o n is k a sektioner.
— Cassinoiden (C as sin is oval)
genereras av en punkt, vars avstånd från två
fixa brännpunkter ha en konstant produkt.
Ett specialfall av cassinoiden är 1 e m
niska t a n (se d. o.).
2. Underindelning av den äldre svenska
längdmåttsenheten, enl. duodecimalsystemet
= 1/i2 tum = 1/i44 fot = 2,06 mm
(verklinje), enl. decimalsystemet = 1/io tum =
Vioo fot = 2,97 mm (decimallinje). Jfr
Fot. (T. Swn.)
3. a) (Krigsv.) Organisatoriskt den stående
armén i motsats till reserven och lantvärnet
(landstormen); förr i vissa utländska arméer
namn på den övriga armén, linjereg:tena,
gentemot gardet. Strategiskt och taktiskt är
1. den uppställnings- och stridsform, som
uppstår, då en trupps olika avd., var för sig
uppställda på ett el. flera led, ställas bredvid
varandra med större el. mindre luckor. På
1700-talet var 1. den enda stridsformeringen,
varför 1700-talets hela stridssätt fick
beteckningen lineartaktik. M. B-dt.
b) (Sjöv.) En sjöstyrkas formering, i vilken
fartygen befinna sig tvärs ut från varandra;
formeringslinjen (linjen genom
fartygens förstävar) blir sålunda vinkelrät mot
kurslinjen. ö-g.
Linjeavskiljare, dets. som f r å n s k i
1-j a r e. Se Elektrisk
strömstäl-1 a r e, sp. 644.
Linjedirektör, se Telegrafverket.
Linjefart, sjöfart med fartyg, som gå
reguljära turer mellan vissa på förhand bestämda
hamnar. Motsats: fri fart el. trampfart.
Linjeingenjör, se Telegrafverket.
Linjen, namn på ekvatorn, se Ek v a to r 1.
— Då sjömän f. ggn »passera linjen», bruka
med dem anställas åtskilliga upptåg
(»höns-ning»), vanl. bestående i att någon till
Nep-tunus utklädd person insåpar och rakar
nykomlingen med primitiva instrument,
varjämte denne överöses med vatten.
Linjerbar yta el. Regelyta (ty.
Regel-fläche, fr. surface réglée, eng. ruled surface)
kallas en yta, som kan tänkas uppkommen
genom en rät linjes rörelse. L. äro av två
arter: skeva ytor, t. ex. den yta, som
uppkommer genom en rät linjes rotation kring
en axel, som ej ligger i samma plan, och
developpabla ytor, som kunna
utvecklas i ett plan (t. ex. en konisk el. cylindrisk
yta). Hm.
Linjerederi, rederi, inriktat på linjefart (se
d. o.). Om de största linjerederierna se
Rederi.
Linjeskepp, urspr. namn på seglande
örlogs-fartyg, som förde kanoner på 2, stundom 3
täckta batterier (tredäckare) och avsågos att
ha sin plats i själva slaglinjen. Dessa 1. voro
fullriggare med 50—136 kanoner och en
be-sättningsstyrka på 500—1,200 man. Det 1672
färdiga svenska 1. »Stora Kronan», tredäckare
med 126 kanoner och 800 mans besättning,
var sin tids största örlogsfartyg. Sveriges
sista 1., 84-kanonskeppe,t »Stockholm», färdigt
1856, ändrades under byggnadstiden till
ång-skepp. L. upphörde under 1800-talets förra
hälft att byggas. Se bild sp. 1261. (Ö-g.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
