Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa / 1265-1266 (1929) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköpings domkyrka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bottenvåningar till torn). Av 1230-talets bygge
kvarstå bl. a. de fyra pelarna i tvärskeppets
mittkvadrat, ett par pelare v. om denna,
angivande början till ett långhussystem med
högre mittskepp och lägre sidoskepp, samt
tvärskeppets yttermurar i n. och s.; i n. finns
en till detta skede hörande portal, som
påminner om den s. k. brudportalen till
Mariakyrkan i Visby. Korrundelns och
omgångens samt de två kvadratiska kapellens
grundmurar anträffades 1915 under det nuv.
golvet. På de nya långhusmurar, som restes
i anslutning till detta nya kor, arbetade man
från både ö. och v. I v. började man utanför
den äldre kyrkans tornmur. Byggnadsstilen
i de nya långhusmurarna, som på insidan
smyckas av bågräckor, visar drag av engelsk
unggotik. När man uppfört yttermurarna
till deras fulla höjd (omkr. mitten av
1200-talet), var tiden inne att riva den äldre
kyrkan, resa pelare och slå in valv. I de två
rundpelarna och i valven (från 1200-talets slut)
röjer sig ett tydligt samband med Gotlands
kyrkoarkitektur. De två valvok, med vilka
långhuset ytterligare förlängdes åt v., äro
i engelsk höggotik, som i de spetsbågiga
blindarkaderna fått en säregen frodig
karaktär. Det västligaste pelarparet med dess rika
knippepelarform och naturalistiska
bladornamentik har franskt tycke. Det franska går
igen i den ursprungliga västfasaden. Denna
västvägg har varit ämnad att avslutas med
två torn.

Bild 8. Plan av Linköpings domkyrka i dess nuvarande skick. Skrafferingen anger i stora drag byggnadsdelarnas inbördes åldersförhållanden. Tornpartiet är icke angivet.

Bild 9. Plan av Linköpings domkyrka, angivande framgrävda rester av äldre byggnadspartier. Svart: äldsta kyrkan. Streckat: 1200-talets koranläggning. Vitt: den nuvarande kyrkan (utom tornpartiet). Prickade linjer: rekonstruktion av äldre byggnadsdelar. Jfr bild 8.

Den domkyrka 1200-talet och 1300-talets
förra hälft åstadkommit hade gestalten av en
treskeppig hall, med ett av en lägre omgång
omgivet romanskt högkor. Omkr. 1412
började man uppföra nytt kor. Kring 1200-talets
högkor och dess omgång reste mäster
Gierlach från Köln tre omgångskapell i
västtysk sengotik (han satte sin minnessten
i det mellersta). Byggnadsverksamheten
avbröts, innan man nått valvhöjd, och
återupptogs först av biskop Henrik Tidemansson,
som förde den till ett lyckligt slut 1498. Han
rev det gamla koret, reste högkorets pelare
och sakramentshus samt slog in valven. Vid
dessa avslutningsarbeten har han betjänats
av mäster Adam van Düren. —
Linköpings domkyrka har med mindre skador än
andra svenska katedraler gått igenom de efter
medeltiden följ. skedena. A. och J. R.
Nyströms restaurering (1849—70) var för sin
tid ganska försiktig. Det 1747—58 efter C.
Hårlemans ritningar uppförda västtornet, som
förstört den gotiska västfasaden, omdanades
av Helgo Zetterwall och erhöll en sällsynt
torftig nygotisk hållning. Detta arbete blev
färdigt 1886.

Den inre arkitekturen är väl bevarad, icke
så inredningen. Av medeltida
inredningsföremål finnas endast en dopfuntskål av brons
från 1400-talet och ett triumfkors från
1300-talet. Om den av Johan III skänkta
altartavlan av M. van Heemskerck se d. o.
Barockpredikstolen uppsattes 1745. Bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>