Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linneindustri - Linneit, Koboltkis el. Koboltnickelkis - Linnell, John - Linnér, Sigfrid Nathanael - Linnerhielm, Jonas Carl - Linneryd - Linnéska institutet, Linnéska samfundet - Linnéska samlingarna - Linnéska sällskap - Linnés sexualsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Linneiti—Linnés sexualsystem
1276
från Estland, Lettland, Litauen, Tyskland,
Nederländerna och Belgien. Sverige äger
endast ett linspinneri, fem linneväverier och fyra
linnefabriker, kombinerade med annan
textilindustri; de största företagen i branschen äro
Almedal-Dalsjöfors a.-b., Holma-Hälsinglands
linspinneri & väveri a.-b. samt Marks
linne-manufaktur-a.-b. Den svenska
textilindustrien använde 1928 för lin (och hampa) endast
19,099 spindlar, medan hela antalet spindlar
i bruk var 882,675. G. H-r.
Linneit, Koboltkis el.
Koboltnickel k i s, ett efter Carl von Linné
uppkallat, reguljärt (se Kristallsystem)
kristalliserande, metallglänsande, ljust stålgrått,
kopparrött anlöpande mineral av kobolt och
nickel i varierande proportioner jämte
svavel, (Co, Ni)3S4- Upptäcktes av Georg Brandt
(se d. o.) vid Bastnäs (se d. o.) på 1740-talet,
men namnet 1. erhöll mineralet först 1845
av W. K. Haidinger (se d. o.). På de i
ekonomiskt hänseende mycket betydelsefulla, stora
koboltmalmsförekomsterna i Katanga (se d. o.
och Kobolt) synes 1. ha varit det viktigaste
primärt avsatta koboltmineralet. N. Zn.
Linnell [li’nal], John, engelsk målare
(1792—1882). Målade porträtt men framför
allt ståtliga landskap. Representerad i
National gallery och bäst i Tate gallery i London.
Monogr. av A. T. Story (1892). — Tre söner
till L. blevo målare. G-g N.
Linnér, Sigfrid Nathanael, jurist,
ämbetsman (f. 1877 13/0). Blev jur. kand, i
Uppsala 1900, fiskal i Svea hovrätt 1911,
expeditionschef i Civildep. s. å., hovrättsråd
1912, var
konsultativt statsråd i Hj.
Hammarskjölds
ministär 1914—17, blev
regeringsråd 1917 och
är sedan 1923
landshövding i Jämtlands
län. Som statsråd
gjorde L. tack vare
sin praktiska
läggning, organisatoriska
begåvning och
viljestyrka betydelsefulla
insatser vid lösningen
av krigstidens svåra
försörjningsproblem. L. utarbetade 1922 en
»Utredning ang. omorganisation av
polisväsendet i riket», som legat till grund för
1925 års sv. polislagstiftning. K. G. Wn.
Linnerhielm, Jonas Carl, reseskildrare,
grafiker (1758—1829). L. ingick i Kansliet,
var protokollssekr. 1783—96, blev
riksheral-diker 1809 och erhöll kansliråds rang 1812.
Han var mycket konstintresserad samt
målade och etsade. De reseskildringar han
utgav illustrerade han själv (»Bref under resor
i Sverige», 1797; nya saml. 1806 och 1816).
Linneryd, socken i Kronobergs län, Konga
härad, nära Blekingegränsen, s. ö. om Växjö;
187,78 kvkm, 2.473 inv. (1930). Genomflytes
och begränsas i ö. av Ronnebyån; sjörik och i
s. småkuperad skogsbygd med jämnt spridda
byar och gårdar. 2,419 har åker, 10,330 har
skogs- och hagmark. Pastorat i Växjö stift,
Konga kontrakt.
Linnéska institutet, Linnéska samfundet, se
Linnéska sällskap.
Linnéska samlingarna. I sitt testamente
bestämde Linné, att hans herbarium, den
dyrbaraste av hans ägodelar, skulle säljas till
den mestbjudande, medan övriga samlingar
skulle tillfalla han son. Även herbariet
förblev i dennes värjo till hans död 1783.
Därefter skredo hans mor och systrar omedelbart
till försäljning av alla samlingarna:
herbarium, insekter, snäckor och mineral;
uppstoppade ryggradsdjur hade vid en tidigare
inventering befunnits på grund av otjänligt
förvaringsrum till stor del »uprutna». Från
England inkom ett anbud på 900 guineas
(omkr. 17,000 kr.) från en rik ung
naturforskare, J. E. Smith. Svenska anbud, av C.
Alströmer och A. Dahl, nådde icke detta
belopp, varför köp avslutades med Smith i sept.
1784 och samlingarna avsändes till England;
av obekant orsak fingo Linnés bibliotek,
manuskript och brevsamling följa med. Linnéska
familjens snålhet och inhemska myndigheters
lojhet torde kunna nämnas som orsak till
detta för fosterlandet snöpliga resultat. Några
enskilda personer torde f. ö. knappast kunna
klandras därför. L. tillhöra nu Linnean society
i London (se Linnéska sällskap) utom
mineralen, som såldes efter Smiths död 1828.
Smärre delar av samlingarna, som Linné under
sin levnad bortskänkt till bekanta, tillhöra
numera Riksmuseum i Stockholm och
museerna i Uppsala och på Hammarby. E-k N-d.
Linnéska sällskap, naturvetenskapliga
samfund, uppkallade efter C. von Linné. Äldst
och ryktbarast är Linnean society i
London, stiftat 1788 av J. Banks och J.
E. Smith, ägaren av Linnéska samlingarna
(se d. o.), vilken blev dess förste president.
Sällskapet utger två skriftserier,
Transac-tions och Journal, av zoologisk-botaniskt
innehåll. Dess samlingar och bibliotek,
vartill de Linnéska utgjorde grundvalen, äro
betydande. I Paris finnes enSociété 1 i
n-néenne av 1788; i franska landsortsstäder
uppges existera sex samfund av samma namn,
i Amerika och Australien finnas likaledes
flera Linnean societies.
I Sverige ha funnits tre Linnéska sällskap.
Linnéska institutet i Uppsala, gr.
1800 som en zoologisk-botanisk
sammanslutning, antog sitt namn 1807, utgav s. å. ett
enda häfte Skrifter och upplöstes 1813.
Linnéska samfundet, stiftat på
Gotland 1806, upplivat i Stockholm 1832, sökte
anlägga en naturvetenskaplig trädgård i
Humlegården, utgav ett häfte Handlingar och
upplöstes 1842. Svenska
Linnésäll-skåpet stiftades på Hammarby 23 maj 1917
på initiativ av hovtandläkaren E. Förberg
»för att sprida kunskap om Linné och hans
verk och väcka och underhålla intresset och
vördnaden för vårt största
naturvetenskapliga minne». Det sammanträder två gånger
årl., om hösten i Stockholm och i maj i
Uppsala el. på Hammarby. Det utger en
åi%-skrift, helt ägnad åt Linnéforskningen, och
har genom enskilda donationer kunnat
hopbringa betydande samlingar av
Linnémin-nen och återställa Linnés gamla botaniska
trädgård i Uppsala. Ordf, ha varit T.
Tullberg, E. Müller och R. Fries. E-k N-d.
Linnés sexualsystem, bot. Det första
försöket att ordna växterna efter deras utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
