Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnés sexualsystem - Linning, Christian Arvid - Linnqvist, Hilding Gunnar Oskar - Linnström, Hjalmar - Linoleum - Linoleum a.-b. Forshaga - Linolja - Linoljesyra - Linong - Linos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1279
Linning—Linos
1280
Klasserna indelades i ordningar, efter olika
grunder i de olika klasserna, t. ex. efter
stiftens antal: Monogynia, Digynia o. s. v.
Sexualsystemet vann småningom allmänt
erkännande och användes ännu ofta i
exa-minationsschemat i floror. Linné framhöll
uttryckligen, att det är artificiellt; det
skulle vara den Ariadnetråd, med vars hjälp
en botanist kunde till släktet bestämma en
för honom obekant art. För ett naturligt
system, vilket vore det yttersta målet för
den systematiska botaniken, ansåg han tiden
icke vara mogen. Han urskilde dock ett antal
naturliga ordningar, men något försök att
inordna dem i högre systematiska enheter
gjorde han icke. G. M-e.
Linning, Christian Arvid, skulptör och
keramiker (1781—1843), son till
möbelsnickaren och bildhuggaren Johan Christian L.
(1749—1801). Han studerade vid Konstakad.,
utställde 1808 en grupp i terrakotta, »Gustav
IV Adolf, som av ärans genie krönes med
odödlighetens sinnebild» (i Nationalmuseum)
— en komposition i samma anda, Gustav IV
Adolfs byst, buren på en sköld av tre
»dygder» (1807), finns i Nord, museet —, och
därefter statyn »Hebe» och flera porträttbyster.
L. övertog 1815 lergodsfabriken vid Ulvsunda,
där under hans regim tillverkades vaser,
serviser etc. i antikiserande stil. Se L.
Looström i Sv. Slöjdfören:s Tidskr. 1907. G-g N.
Linnqvist, Hilding Gunnar Oskar,
målare (f. 1891 20/4). L., som genomgått
Tekniska skolan i Stockholm 1908—10 och
Konsthögskolan 1910—12, är en av naivismens mest
typiska företrädare i Sverige. I synnerhet
hans tidigare målningar röja ingående
studium av Ernst Josephsons arbeten från
sjukdomsåren. Utom mindre stafflibilder med
stilleben (t. ex. i Göteborgs konstmuseum)
har L. målat större dukar med stads- och
figurmotiv (»Torgbild, fransk småstad», i
Nationalmuseum) samt utfört dekorativa
målningar och gobelängkartonger (i Tekniska
högskolan, Stockholm, 1918; Stockholms
stadsbibliotek, 1927 ff.), som vittna om
poetisk känsla och naiv bilduppfattning. E. L-k.
Linnström, Hjalmar, bokförläggare,
bib-liograf (1836—1914). övertog 1871 L. J.
Hier-tas förlag och ledde detta till 1884, då han
nödgades avträda sin egendom till sina
borgenärer. Bland L:s mera betydande
förlagsartiklar räknas »Uppfinningarnas bok» (1872
—75) och »Sveriges historia från äldsta tid
till våra dagar» (6 bd, 1877—81). L. utgav
även det förträffliga »Svenskt boklexikon.
Aren 1830—1865» (2 dir, 1867—84). (O. W-n.)
Lino’leum, golvbeläggning av grovtrådig
juteväv, på vars ena sida genom valsning i
värme en massa fastpressats, bestående av
kork- el. trämjöl, färgstoft oeh oxiderad
linolja eller linoxyn samt hartser. Linoxyn och
harts benämnas tills, linoleumcement.
— Korkavfall och träspån malas till fint
mjöl. Av hartser användas kolofonium samt
billiga kopaler. Linoxyn erhålles ur ra
linolja genom två processer. Först överföres
linolja genom upphettning med blyoxid eller
mönja till fernissa, och sedan oxideras denna
med luftsyre. Enl. nutida snabbprocesser sker
denna oxidation vid 250° C under
genomblå-sande av en stark luftström.
Linoleumcementet framställes i kokare med
rörverk, vari harts och torkmedel
sammansmältas och blandas med linoxyn. Det
tjockflytande cementet får passera valsar ochi
fyl-les sedan i formar, vari det får kallna. Sedan
blandas cementkakorna i knådningsmaskiner
med korkmjöl eller trämjöl samt färgstoft,
och därefter pressas den färdiga
linoleum-massan genom ett munstycke ut i en sträng,
som avskäres i stycken. På ångvärmda
kalan-dervalsar pressas sedan linoleummassan på
juteväven vid högt tryck. Efter avkylning
ytbehandlas linoleumväven, ev. genom
påtryckning av färgmönster och fernissning,
varjämte baksidan överdrages med ett färgskikt,
vanl. av röd järnoxidfernissa. Den färdiga
produkten kallas korkmatta el.
linoleum-matta. L. är ett mot kemikalier synnerligen
beständigt material, angripes eg. endast av
alkali, koncentrerade syror och alkohol. L.
är isolerande mot värme och elektricitet och
ljuddämpande. E-t N-n.
Linoleum a.-b. Forshaga i Göteborg, gr.
1896, tillverkar linoleummattor; aktiekap. 8
mill. kr., tillv.-värde per år 4,900,000 kr., 125
arb. L. har 1928 anslutit sig till den stora
linoleumkoncernen Linoleum union, Zürich.
Linolja, en fet vegetabilisk olja, som
finnes i linfrö och räknas till de torkande
oljorna. Vid lufttillträde upptager den på kort
tid syre ur luften och intorkar till
hartsar-tade oxidationsprodukter. Utstruken i ett tunt
skikt, bildar den snart ett glänsande, hållbart
ytöverdrag, varför 1. fått stor teknisk
användning för beredning av bl. a. fernissa,
lack och oljefärg samt linoleum (se d. o.). L.
framställes genom pressning av linfrö i kallt
el. varmt tillstånd el. genom extraktion med
lösningsmedel. Kallpressningen ger omkr.
20 % mycket god olja, varmpressningen (den
i Sverige vanliga metoden) omkr. 30 %
medelgod olja, och genom extraktion kan
praktiskt taget hela oljeinnehållet, 35—40 % av
frövikten, utvinnas. Av återstoden beredes
fodermedel (se Linfrökakor).
Torknings-förmågan ökas väsentligt genom oljans
upphettning under lufttillträde, till omkr. 250° C.
På så sätt beredes s. k. kokt 1., vilken
dessutom tillsättes med små kvantiteter
torkmedel (sickativ), som påskynda
oxidationspro-cessen genom katalytisk inverkan; vanliga
tillsatser i sådant syfte äro vissa bly- oeh
mangansalter. Vid hårdare inkokning av 1.
uppstår en mycket tjockflytande produkt, s. k.
standolja, som särskilt nyttjas för
tillverkning av boktryckarfärger. Genom
variation av kokningen med inblåsning av luft,
.behandling med kemikalier m. m. erhålles
ytterligare ett antal varianter, ss. blåst 1.,
oxiderad 1., blekt 1. I Sverige tillverkas 1. främst
vid oljeslagerier i Mölndal,
Henriks-borg (vid Stockholm) och Malmö. G. H-r.
Linoljesyra, C18H32O2, en starkt omättad,
organisk syra, som i form av glycerid ingår
i linolja (omkr. 70 %) 0. a. torkande oljor. I. B.
Lino’ng, fint, genomskinligt tyg, ett
mellanting mellan batist och flor, urspr. av linne
men numera oftast av bomull.
Li’nos. Namnet L. har trol. uppkommit ur
refrängen dTlinos till en folksång i Mindre
Asien; möjl. gällde klagosången vegetationens
nedvissnande och död. L. upptogs i grek,
my
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
