Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linos - Linosa - Linosyris - Linota - Linotype - Linoxyn - Linroth, Klas Mauritz - Lins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1281
Linosa—Lins
1282
tologien, gjordes till en son till muserna el.
till A polion, till Herakles’ lärare i musik och
slutligen till en skald. M. Pn N-n.
Linosa [-nå’sa], en av Pelagiska öarna (se
d. o.) i Medelhavet, 105 km v. om Malta.
Bildar med Lampedusa (se d. o.) en kommun i
it. prov. Agrigento (förr Girgenti).
Lino’syris, bot., se G u 1 1 b o r s t e.
Linöta, zool., se Hämplingsläktet.
Linotype [lälnåtåPp], eng. (av lat. linea,
linje, rad, och typ, se d. o.), en av O.
Mer-genthaler uppfunnen sättmaskin, byggd på
principen att gjuta hela rader. Se
Sättmaskin.
Linoxyn, se L i n o 1 e u m.
Lin rot h, Klas Mauritz, läkare,
ämbetsman (1848—1926), tillhörde en 1691 adlad
familj (som förut hette Lindroth). Blev
med. lic. vid Karol. inst. 1876 och med. dr
i Uppsala 1879. Efter
utländska studieresor
blev L. 1881
sundhetsinspektör i Stockholm
och 1882 förste
stadsläkare där. Planerna
för ombyggandet av
bl. a. Maria sjukhus
(1885—86) och Nya
epidemisjukhuset i
Stockholm (1890—93)
äro hans verk. På L:s
initiativ inrättades
(1882) hälsovårds-
nämndens
laborato
rium, infördes den animala vaccinationen
(1884) och upprättades desinfektionsanstalter.
L. fick 1891 professors titel och var 1898—
1913 generaldir. och chef för
Medicinalstyrelsen. Ilan författade en rad
populärvetenskapliga skrifter. Led. av Vet.-akad. 1905. R.T-dt.*
Lins. 1. (Fys.) En genomskinlig kropp,
vars begränsningsytor äro symmetriskt krökta
i förhållande till en bestämd axel. Ytorna
kunna (båda el. endera) vara sfäriska el.
cylindriska; ena ytan kan vara plan. En linje genom
två sådana sfärers medelpunkter, ev. genom
en dylik punkt och vinkelrätt mot en plan
yta el. mot en cylinders axel, kallas l:s h
u-v u d a x e 1 el. optiska axel. Man
skiljer på två huvudslag av sfäriska 1., näml,
k o n v e x a 1. (positiva el.
samlings-linser), som äro tjockare på mitten än
längs kanten, och konkava 1.
(negativa 1. el. s p r i d n i n g s 1 i n s e r), som äro
tunnast på mitten. Till det förra slaget höra
Bild 1. Bild 2. Bild 3. Bild 4. Bild 5. Bild 6.
den bikonvexa (bild 1), den
plankon-v e x a (bild 2) och den
konkav-kon-vexa (bild 3); till det senare slaget räknas
den bikonkava (bild 4), den
plankonkava (bild 5) och den
konvex-konka-v a (bild 6). I varje sfärisk 1. finns en punkt,
den s. k. optiska medelpunkten,
vilken har ett sådant läge på huvudaxeln,
att varje ljusstråle, som passerar denna
punkt, utgår ur 1. i samma riktning, som den
hade vid sitt inträde däri. Varje linje, som
dragés genom denna punkt, kallas axel. En
av axlarna är huvudaxeln; de övriga
pläga kallas biaxlar. — Om strålar, som
utgått från en mycket avlägsen lysande
punkt, t. ex. en stjärna el. en punkt på solen,
och därför kunna anses som parallella, falla
på en konvex 1., sammanbrytas de efter sin
gång genom 1. till en bestämd punkt på den
axel, som är parallell med dem. Infalla
strålarna parallellt med huvudaxeln,
sammanbrytas de i brännpunkten el.
principal f o k u s, vars avstånd från 1. kallas l:s
brännvidd el. fokaldistans. Då
strålarna kunna infalla likaväl från den ena
Bild 7.
sidan som från den andra, har en 1. alltid
två brännpunkter (på bild 7 betecknade med
F och F1). För båda brännpunkterna är
avståndet till 1., den s. k. brännvidden,
detsamma. På bild 7 är m den optiska me-
Bild 8.
delpunkten, F och F1 de båda brännpunkterna,
avståndet mF brännvidden. Parallella
strålar, som genomgå en konkav 1., spridas, som
om de kommit från en bestämd punkt på l:s
framsida (se bild 8), vilken, när de infallande
strålarna äro parallella med huvudaxeln,
kallas l:s brännpunkt (F). Men emedan de
utgående strålarna endast skenbart passerat
denna punkt, i det att de skära varandra i
denna punkt endast när de förlängas bakåt,
säger man, att den konkava 1. har en
virtuell brännpunkt, till skillnad från
brännpunkten på en konvex 1., som är reell.
Brännvidden är negativ hos den konkava
1. men positiv hos den konvexa.
Brännvidden (f) hos en bikonvex 1. kan beräknas
enl. formeln
1 —(n -1)|
Å + L
ir ri
I detta uttryck betyder r radien hos den
linsyta, som först träffas av ljuset, rt radien hos
den andra linsytan samt n brytningsindex
hos det ämne, varav 1. är gjord. Samma formel
gäller även för de övriga linsformerna, blott
man sätter minustecken framför de r-värden,
som tillhöra en konkav yta. För en plan
be-gränsningsyta blir radien oändligt stor och
dess inverterade värde lika med noll, varför
motsv. term bortfaller. Flera olika metoder
finnas för en experimentell bestämning av
l:s brännvidd. För en konvex 1. (brännglas,
förstoringsglas) är den enklaste ehuru mindre
XII. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
