Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Livbälte—Liverpool
36
mittbredd, täml. skarpa, något höjda
stävar, tung och djupt liggande ballast samt
rymliga, vattentäta luftlådor. Båten är vanl.
»självlänsande», d. v. s. den har en durk över
vattenlinjen samt tätt över durken hål med
luckor i sidorna, genom vilka inkommet
vatten kan rinna ut. Livbåtar ha vanl. master
och segel; längs sidorna hänga utombords
livlinor. L. finnas av väsentligt olika storlekar,
vanl. tillhöra de valbåtstypen (se V a 1 b å t);
de framdrivas i allt större omfattning av
ex-plosionsmotor jämte segel. L. bör alltid, då
den ej begagnas, stå på sin särskilt
konstruerade vagn i båtskjulet, fullt färdig att med
hela sin utrustning köras till den del av
kusten, där dess hjälp behöves. L-r.
Livbåtar ombord på fartyg skola kunna
hastigt sättas i sjön samt vara utrustade med
kompass, vatten, proviant, raketer, ankare
m. m. Det är av vikt, att 1. förses med en
Mills båtfirningsapparat.
båtfirningsapparat (se d. o.), medelst vilken
man vid dess utsättande (nedfirande) hastigt
och säkert kan lösgöra den från ginorna, även
om fartyget är under gång, och lätt kan
hugga ginorna för båtens hissande. I Sverige
brukas mest Mills
båtfirningsapparat (se bild), vid vilken båtstyraren genom
att draga i ett handtag (d) hastigt lösgör
båten från ginorna. ö-g.
Livbälte, se Livräddningsväsende.
Livbänsel, förstärkningsbänsel, som vid
fästande av ett tåg pålägges mellan
sladd-b ä n s e 1 n vid tågets ända och
hjärtbän-seln vid tågets fästpunkt. Jfr B ä n s e 1.
Livdrabant, Livdrabantkåren, se Drabant.
Livegenskap (ty. Leibeigenschaft), ett
ofri-hetstillstånd, vari en stor del av Europas
befolkning — särskilt av jordbrukarklassen —
levde under medeltiden och långt in i nyare
tiden. — L. har även existerat i
utomeuropeiska länder, t. ex. i Japan. I Västromerska
riket hade utbildats en samhällsklass, coloni
glebae adscripti (»landbor, bundna vid
torvan»), ett mellanting mellan trälar och fria.
En liknande samhällsklass fanns hos
romarrikets germanska grannfolk, och denna
tillökades senare dels genom frigjorda trälar,
dels och framför allt genom fria, som under
länsväsendets tillväxt ställde sig under
mäktiga feodalherrars beskydd. Egentlig 1.
förekom icke i Sverige, Norge, marskländerna vid
Nordsjöns s. ö. kust eller i Schweiz’
urkantoner. Formerna för 1. växlade starkt från ett
hoveriförhållande (jfr H o v e r i) till ett för
den livegne nästan rättslöst tillstånd, t. ex.
i Ryssland. Vanl. hade husbonden rätt att
vid den livegnes död indraga hans egendom
el. en del därav. Den livegne måste
utföra ett ofta betungande antal dagsverken
åt sin herre — senare ej sällan avlösta genom
fasta avgifter — och fick vanl. ej flytta från
den jord, där han placerats. Oftast fick han
ej ingå äktenskap utan husbondens samtycke,
och denne hade vanl. domsrätt på sitt gods.
Å andra sidan hade husbonden viss
underhållsskyldighet gentemot den livegne. L. var
i regel ärftlig, och bosättning på jord av viss
natur medförde oftast L; den kunde upphöra
genom frigivande el. friköpande, i vissa fall
genom bosättning i en stad. L. var en av
orsakerna till 1500-talets bondekrig (se d. o.);
efter dessa förvärrades den på sina håll, men
utvecklingen utplånade småningom skillnaden
mellan obesutna fria arbetare och livegna, och
efter franska revolutionen försvann 1., senast
i Ryssland (1861) och Rumänien (1864).
I England medförde den ekonomiska och
politiska utvecklingen, att 1. (eng. villainage)
redan på 1300-talet började ersättas med
avlönat arbete och arrenden (jfr Copyhold);
enstaka fall av friköpande från 1. förekommo
dock in på 1600-talet. I Frankrike voro
adelns livegna nästan helt i husbondens våld;
på kyrkogodsen hade de något drägligare
villkor. Genom nationalförsamlingens beslut
4—5 aug. 1789 upphävdes 1. i princip; den
avskaffades i början av 1790-talet. Om de om
1. påminnande förhållandena i Danmark se
d. o., sp. 468—471, och Vornedskab. I
Tyskland fanns 1. i många former men
avvecklades i slutet av 1700-talet, främst genom
Josef II (se d. o.), i vissa landsändar i början
av 1800-talet (i Svenska Pommern 1806). I
Rysslands östersjöprovinser hade Karl XI
förgäves sökt upphäva 1. för Estland och
Livland; där avskaffades den i början av
1800-talet. I det egentliga Ryssland hade Boris
Godunov 1597 bundit den livegne vid torvan.
L. skärptes bl. a. under Peter I och nådde
under Katarina II sin mest hänsynslösa form.
Den livegne stod så gott som rättslös
gentemot sin herre, som bestämde arbetets
omfattning och kunde döma de livegna till
kroppsstraff, militärtjänst, förvisning till
Sibirien o. s. v. I praktiken mildrades dock 1.
vanl. genom det patriarkaliska förhållandet
mellan husbonde och livegna. Alexander II :s
emancipationslag av 1861 gjorde de livegna
bönderna fria (jfr Ryssland, historia).
Litt.: Art. »Bauernbefreiung» i
»Tland-wörterbuch der Staatswissenschaften», 2 (4:e
uppl. 1923), med där anförd litt. (A. A-t.)
Liver, östersjöfinsk folkstam, vilken fordom
bott på en ganska bred landremsa längs
Riga-bukten från esternas sydgräns vid Salis i n. v.
Livland till Domesnäs, Kurlands n. udde, och
trakten av Windau ävensom i v. Kurland.
Numera äro alla liver utom invånarna i 12
fiskarbyar på stranden v. om Domesnäs
sedan länge fullständigt lettiserade; den sista
livisktalande personen i Salis dog 1868. Deras
område vid Domesnäs evakuerades under
världskriget, men de återvände och sträva nu
entusiastiskt att trots letternas motstånd
bibehålla sin nationalitet och sitt märkliga,
närmast med estniskan besläktade språk. De äro
f. n. (1930) omkr. 1,500. K. B. W.
Liverpool [li’vøpöl], stad och stadsgrevskap
i grevsk. Lancaster, Storbritanniens fjärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
