Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Litzmann—Livbåt
34
till börden litauisk jude. Blev redan 1893
socialdemokrat, satt 1901 i fängelse för
revolutionär propaganda,
övergick 1903 till
bolsjevismen och
vistades 1907—17 mest
utomlands. Efter
novemberrevolutionen
1917 var L. sovjets
förste representant i
England, där han följ,
år arresterades och
utväxlades mot den i
Moskva häktade
engelske ministern. L.
har senare varit
verksam inom
diploma
tien och smidigt fört en rad viktiga
förhandlingar med främmande makter; han har
sedan 1927 under Titjerins sjukdom lett
Rysslands utrikespolitik och blev 1930 Titjerins
efterträdare. L. har bl. a. deltagit i
Genua-konferensen 1922, presiderade vid
avrust-ningskonferensen för randstaterna s. å. och
föreslog under förberedande konferensen för
avrustning i Genève 1928 allmän avrustning.
Sedan Ryssland biträtt Kelloggpakten (se
d. o.), slöt L. 1929 med grannstaterna ett
supplerande fördrag, »Litvinovprotokollet».
Li’tzmann, Berthold, tysk
litteraturhistoriker (1857—1926). Vart 1892 e. o. och 1896
ord. prof, i Bonn, föreläste och skrev även
om samtidslitteraturen. L:s
älsklingsom-råde var teaterhistorien; han redigerade från
1891 skriftserien »Theatergeschichtliche
For-schungen». R-n B.
Li’tzmann, Karl, tysk militär (f. 1850).
Blev 1868 gardesofficer, deltog med
utmärkelse i 1870—71 års krig, var sedan
generalstabsofficer, blev överste 1896 och
generallöjtnant 1901 samt var 1902—05 chef för
krigsakad. Vid världskrigets utbrott 1914
blev L. chef för 3:e gardesinfanteridivisionen
och verkställde med denna 23—24 nov. s. å.
det ryktbara genombrottet på ryska fronten
vid Brzeziny. Han blev dec. s. å. general av
infanteriet. I aug. 1915 intog han Kovno,
deltog sedan bl. a. i striderna i Rumänien
1916—17, Galizien 1917 och Flandern 1918.
I aug. 1918 tog han avsked ur krigstjänsten.
— Framstående militärpedagogisk författare,
har L. bl. a. utgivit »Beiträge zur taktischen
Ausbildung unserer Offiziere» (4 dir, 1893—
1905; många upph; sv. övers. 1899—1905)
och memoarverket »Lebenserinnerungen» (2
bd, 1927—28). H. J-dt.*
Liu-kiuöarna, se R i u k i u ö a r n a.
Li’utbrand (Liutprand, Liudprand),
italiensk historieskrivare under 900-talet, biskop
av Cremona, härstammande från en förnäm
langobardisk ätt. L. vistades under en stor
del av sitt liv vid den tyske kejsaren Otto
I:s hov och användes av denne i viktiga
diplomatiska värv. Han författade betydelsefulla
historiska arbeten, vilka särskilt äro av värde
för Otto I:s historia. S. T-g.
Liv. 1. (Filos.) De levande varelserna skilja
sig så väsentligt från allt icke levande, att
livsföreteelserna kräva en särskild
förklaringsprincip. Ehuru våra dagars
naturvetenskap avböjer detta och söker återföra 1. på
rent fysiska och kemiska processer, har
problemet fortfarande aktualitet inom
filosofien. Det gamla antagandet av en särskild
livskraft som grund till
livsföreteelserna (s. k. v i t a 1 i s m) är nu i och för
sig blott ett tomt ord, om man icke säger vad
denna livskraft är; vitalismen är i så fall icke
en lösning utan endast ett uttryck för
problemet. I de vitalistiska teorierna ligga dock
aven andra tankegångar. De levande
varelserna antagas väl till skillnad från de döda
vara mer el. mindre medvetna, och vitalismen
kan då innebära antagandet, att medvetandet
el. själen utövar ett inflytande på de
materiella processerna. Och då de senare i och
för sig äro lagbundna, kommer detta
inflytande att innebära en livets frigörelse från
naturnödvändigheten. — En annan tanke,
som också framträder i vitalistiska teorier,
är, att det levande till skillnad från det döda
är bestämt av det slutmål, till vilket det skall
utveckla sig (se T e 1 e o 1 o g i). Denna tanke
finner stöd i de levande varelsernas
ändamålsenliga utrustning, som verkligen erbjuder
problem att utvecklingsteoretiskt förklara. —
Enl. vissa filosofiska tankegångar råder icke
någon sträng skillnad mellan levande och död
materia; livet är det innersta väsendet i allt,
och den döda materien innebär endast en
lägre grad av 1. (p a n v i t a 1 i s m, en åsikt,
som bl. a. representeras av Leibniz, Schelling,
Fechner och Boström). — Vitalister i nyare
tid äro bl. a. Driesch och Bergson. Enl. den
senare är den döda materien ett
avslappnande av den élan vital livet innebär;
uttömmande kan dock livets väsen förklaras varken
genom mekanism el. genom teleologi. G. O-a.
2. (Byggnk.) Vertikal yta på ett
byggnads-parti. Uttrycket begagnas vanl. i
sammansättning: väggliv, pilasterliv, kolonnliv,
sockelliv o. s. v. En karm säges vara placerad
i murlivet el. innanför detta, beroende på om
den sitter i samma plan el. innanför den
vertikala murytan. A. E-én.
Livädia, se Krim, sp. 64, och Le v a d e i a.
Livbeväringsregementet, se Drabant
1-Livboj el. Livräddningsboj är det
vanligaste bärgningsredskapet i sjönöd. Den
mest brukade typen, frälsarkrans, är
en stor, korkfylld ring av målad segelduk,
runt omkring försedd
med stroppar och
oftast även med en liten
flaggstång, som
ställer sig lodrätt, när
bojen flyter. På en
del fartyg, särskilt
örlogsfartyg, brukas
numera en större 1.,
frälsarboj (se bild).
Den i svenska flottan
begagnade består av
två ihåliga
metallkulor, som förenas
genom en ställning med
automatisk
lysappa-rat. L-r.
Livbåt el.
Livräddningsbåt. En till
livräddningsstation förlagd 1. skall ha stor
Frälsarboj. a balansstång,
6 dennas platta, c plattan
i nedåkt läge, fotfäste för
2 man, d livlinor, e
kalkljus, som tändes vid
beröring med vattnet.
XIII. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
