- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 13. Lissabon - Meyer /
45-46

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

Livijn—Livingstone

46

Livijn [livi’n], Clas, författare,
fångvårds-man (1781—1844). Student i Lund 1800
—02, i Uppsala 1802—03, där han jämte
L. Hammarsköld m. fl. stiftade sällskapet
W. W. (»Vitterhetens
vänner») och greps av
litterära intressen.
Redan 1803 måste L.
av ekonomiska skäl
lämna Uppsala, tog
1805 examen till
rättegångsverken och blev
1808 auditör vid
Skaraborgs reg:te, vilket
han 1813 följde till
Tyskland och Norge.
1817 tog han avsked,
blev 1818 justitiarie
i Krigshovrätten, 1827

krigshovrättsråd och 1835 generaldir. i
styrelsen över rikets fängelser och
arbetsinrättningar. Som sådan arbetade han för att få
föreskrifterna om lösdrivare ändrade och för
att skaffa allmänt arbete åt straffade samt
genomdrev mildrade bestämmelser om s. k.
försvarslöshet och inrättandet av
kronoar-betskompanier.

Som författare var L. en orolig
mångfres-tare, ytterst mottaglig för nya idéer. Det
mesta av vad han skrev trycktes av olika
skäl icke, varför hans insatser i svensk
litteratur blevo relativt få. Redan tidigt
fullbordade han dét historiska sorgespelet »Torkel
Knutsson» på blankvers och operan
»Hafs-frun» (1816), Sveriges första romantiska
skådespel, deltog i Polyfems litterära opposition,
utgav det satiriska romanfragmentet »Johan
David Lifbergs lefverne» (1810) och
bearbetade Tiecks »Mästerkatten» (1812). Medan
hans lyrik stannade vid det formella, visa
hans dramatiska försök anmärkningsvärda
ansatser, och hans prosa har drag av betydenhet.
Berättelsen »Axel Sigfridsson» (blott början
tr. 1817) är en utvecklingsroman med tycke
av Jean Paul och Klinger, »Samvetets
fantasi» (i Opoetisk Kalender 1822) en gripande
och kraftigt berättad fantastisk-realistisk
novell och »Spader dame» (1824) en bisarr,
satirisk och burlesk, av reflexioner övervuxen
berättelse om en olycklig, själssjuk student; den
erinrar både om Jean Paul och E. T. A.
Hoff-mann. Till den sistnämnde anslöt han sig
även i den stora, satiriskt fantastiska,
romanen »Riddar S:t Göran», vari L. indirekt
angrep samtida och hudflängde de politiska
partierna; den utkom ej av trycket. Däremot var
han flitig medarbetare i pressen, bl. a. i
Svenska Minerva (1830 ff.), och anställde i den
överlägset skrivna »Om ministère och
opposition» (1831), under pseud. Jan J ans son,
en skarp vidräkning med oppositionen och
tidningspressen, varvid också styrelsen och
enskilda fingo sitta emellan. L. var även
en av Aftonbladets vassaste vedersakare.
Hans sista bok var »Promemoria angående
Sveriges försvarslöshetssystem» (1844). — En
orolig, disharmonisk natur, erinrar L. i
mycket om Sturm und Drang; cynisk,
rätthaveris k, med en levande och i handling verksam
medkänsla med de svaga och förtryckta, var
han en blandning av hänsynslös idealist och
lidelsefull verklighetsmänniska. L:s »Samlade

skrifter» (ett urval, 2 bd, 1850—52) utgåvos
av A. I. Arwidsson. Litt.: J. Mortensen, »C.
L:s dramatiska författarskap» (1911), »C. L:s
lyriska skriftställarskap» och »C. L:s
publicistiska verksamhet» (i Uppsala Univ:s Ärsskr.
1912 och 1914) samt »C. L.» (1913). J. M.*

Livln, Z a k r i s, författare (1726—88),
student i Uppsala 1743, ryttmästare 1768,
godsägare i Småland, utgav 1781 ett komiskt epos
på alexandriner, »Kyrkostötoschopia
Sæbyen-sis», kulturhistoriskt värdefull som
allmogeskildring (ånyo utg. 1926).

Livingston [IPvinstonj, nordamerikansk,
från Skottland härstammande släkt, som 1673
inflyttade till kolonien New York samt där
förvärvade stora gods och politiskt inflytande.
William L. (1723—90) flyttade 1772 till
New Jersey och var från 1776 till sin död
dess guvernör. Hans brorson Robert R. L.
(1746—1813) var 1781—83 Förenta staternas
utrikesminister, 1801—05 amerikansk
minister i Paris och avslöt 1803 (jämte J. Monroe)
med Frankrike det för Förenta staterna
ytterst fördelaktiga fördraget om
Louisianakö-pet. Hans bror Edward L. (1764—1836)
var kongressled. 1795—1801, under kriget 1812
—15 Andrew Jacksons adjutant och politiske
rådgivare, 1823—29 kongressled. och 1829—
31 senator. 1831—33 var han statssekr. i
Jacksons kabinett och 1833—35 amerikanskt
sändebud i Paris. V. S-g.

Livingstone [IPviijstøn]. 1. Administrativ
huvudort sedan 1907 i britt, kronkolonien
Nordrhodesia, 60 km n. om Victoriafallen i
Sambesi. Av inv. äro omkr. 1,500 vita (1929).
— 2. Den största av öarna i antarktiska
ögruppen Sydshetland på ung. 62° s. br. och
60° v. Igd; når 1,176 m ö. h.

Livingstone [li’viijsten], David, skotsk
missionär och Afrikaforskare (1813 ia/3—73
Vb)-Vid nio års ålder måste L. taga anställning
på fabrik men bedrev därunder studier med
sådan framgång, att han vann inträde vid
univ. i Glasgow (1836), där han studerade
teologi och medicin och 1840 blev med. dr. Han
valde missionärens kall och sändes 1840 av
Londonmissionssällskapet till Sydafrika. L:s
första Afrikavistelse, 1841—56, förde honom
allt djupare in i landet. 1841—49 arbetade L.
på Moffats missionsstation Kuruman samt de
av honom själv grundlagda Mabotsa och
Kolo-beng. Tidigt röjde han sin utomordentliga
förmåga att vinna de inföddas förtroende och
komma dem nära. 1849 gjorde han sin första
stora upptäckt, sjön Ngami, och 1851 nådde
han fram till Sambesi. Så följde den första
stora resan 1852—54 mot n. och v. till den
portugisiska kolonien Loanda vid kusten. Då
han ej fann denna route lämplig som
handelsväg, beslöt han korsa den afrikanska
kontinenten för att undersöka möjligheterna för en
vattenväg uppför Sambesi. På denna resa
upptäckte han Victoriafallen och gjorde om
Afrikas inre f. ö. en mängd iakttagelser, som gåvo
världen en helt ny bild av denna okända
världsdel. 20 maj 1856 kom L. fram till
Queli-mane vid Indiska oceanen, den förste, som
korsat Afrikas kontinent. Efter ett besök i
hemlandet återvände L. 1858 som brittisk
konsul till Östafrika med det dubbla uppdraget
att utforska Sambesis flodområde och
undersöka möjligheterna för slavhandelns bekäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 23:08:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdm/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free