Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Livränta—Livslängd
60
tekniskt fullkomnats och samtidigt anpassats
efter motorteknikens framsteg.
I Sverige är sedan 1872 den del av 1., som
handhaves av staten, förenad med lotsverket.
Av dess livräddningsstationer (se d. o.) ha
t. o. m. 1929 räddats 2,294 människoliv.
Antalet räddningsföretag utgör under motsv. tid
464. Det frivilliga l:s syften företrädas
av det 1907 bildade Svenska
sällskapet för räddning av
skeppsbrut-n a (förk. S. S. R. S.). Betjäningen är
frivillig och oavlönad. Sällskapet har 1907—24
genom sina stationer räddat omkr. 800 pers,
och flottagit 20 strandade fartyg, bogserat 36
fartyg ur nödläge o. s. v. Dess inkomster
utgöras av medlemsavgifter samt frivilliga
bidrag (efter viss taxa) från fartyg, som lossa
el. lasta i svenska hamnar, donationer samt
bidrag från de s. k. livbojarna, lokala
kvinnoorganisationer, som genom att anordna
basarer o. dyl. insamla penningmedel för S.
S. R. S:s verksamhet. De viktigaste 1 i
v-räddningsredskapen äro livbåtar och
raketapparater. Om de förra se Livbåt.
1807 hade Trengrouse från Cornwall tillverkat
en stor raket för att från land överföra en
lina till ett strandat fartyg. Dessa
raketapparater (räddningsraketer)
förbättrades sedermera och gjordes praktiskt
brukbara av J. Dennet. För användandet av
raketapparat finnas utfärdade särskilda
bestämmelser (se bl. a. publikationen Svensk
Lots). En stor raket, vid vilken en
smäcker lina är fäst, kastas från land över
det strandade fartyget. De skeppsbrutna hala
in linan och få på så sätt ombord ett stort
block med en iskuren tross. Blocket
fast-göres vid någon högt belägen punkt på
fartyget. Manskapet i land uthalar med denna
tross en ännu grövre sådan, som fastgöres i
närheten av och högre äh blocket.
Räddningsmanskapet styvhalar trossen i land och
uthalar därefter till fartyget den på den
grövsta trossen
löpande s. k. r ä d
d-ni ng s stolen,
som utgöres av en
livboj med en
därunder fäst korg (se
bild). De
skeppsbrutna sätta sig
en åt gången i
denna stol, som
därefter av
räddningsmanskapet halas
mellan fartyget och
land. Största
kast-vidden för de
bästa räddningsrake-
terna anses vara 450 m. Den normala
räckvidden är 300—400 m. På senare tider har
man föreslagit att för räddning på liknande
vis använda den Ungeska lufttorpeden samt
även drakar, vilka i så fall skulle från det
strandade fartyget bringa en lina i land. L-r.
Till livräddningsredskapen kunna även
hänföras livbojar, livflottar och livbälten.
Om livboj se d. o. L i v f 1 o 11 a r medföras på
fartyg, särskilt emigrantångare, som
komplettering av livbåtsantalet; de utgöras av
plåt-el. träpontoner el. av kautschukcylindrar,
överdragna med segelduk och sammanhållna
Räddningsstol.
med surrningar. Livbälten skola ombord
finnas för varje person. De tillverkas av
korktyg eller av dubbel kypertväv, som
genom stickningar är delad i flera avd., fyllda
med kork. De äro försedda med axelband och
spännen el. knappar samt ha en lyftkraft i
vatten av omkr. U/2 kg.
Livräddningsmaterielen i flygplan
utgöres av fallskärmar (se d. o.) samt vid
sjöflygplan även av flytvästar, motsv.
fartygens livbälten, räddningsbåt, merendels
utförd av gummi och uppblåsbar, samt
proviantlåda. ü-g.
Livränta, se Livförsäkring.
Livränteanstalt, anstalt för meddelande av
livränteförsäkring. I Sverige meddelas sådan
dels av de vanliga livförsäkringsbolagen, dels
av en del på 1850-, 1860- och 1870-talet
grundade s. k. ränte- och
kapitalförsäkringsan-stalter, av vilka den i Stockholm stiftades
1850, den i Göteborg 1858, Livränte- och
kapitalförsäkringsanstalten för Linköpings
län och stift 1852 samt Skånska
livränte-och kapitalförsäkringsanstalten (i Lund) 1865.
Livränteförsäkring, se Livförsäkring.
Livsandar (lat. spiritus animåles) benämner
Cartesius (se d. o.) de finaste och
lättrörligaste delarna av blodet, vilka skulle
uppstiga till hjärnan, påverka tallkottkörteln och
sålunda förmedla förbindelsen mellan kropp
och själ. G. O-a.
Livsarvinge, arvinge i rätt nedstigande led.
Livsbejakande, filos., kallas å ena sidan
uppfattningen av livet såsom övervägande ett
gott (optimism), å andra sidan ett handlande,
som bevarar och främjar livet och ej
hämmar dess yttringar. S-e.*
Livskraft, se Liv 1.
Livskvadron, första skvadronen vid varje
kav.-reg:te i svenska armén; jfr L i v k o
m-p a n i.
Livskänsla, psyk., el. Allmänkänsla,
enheten av de känslor, som äro
fysiologiskt betingade, t. ex. de organkänslor, som
äro förbundna med andning,
ämnesomsättning och blodcirkulation. G. O-a.
Livslinje kallas en linje i handen på
insidan av tummens rot. L. spelar stor roll i
kiromanti (se d. o.).
Livslängd, den tidrymd, under vilken de
levande varelsernas liv under gynnsamma,
normala förhållanden varar. Vilka orsakerna
till den normala el. fysiologiska döden äro
vet man ej. I många fall torde individens
normala 1. bestämmas av dennes betydelse
för artens vidmakthållande. Att sålunda större
djur i regel leva längre än mindre torde bero
på att de förra föröka sig långsammare. Stora
växlingar i fråga om 1. även hos närstående
arter finnas dock. Sålunda överstiger ej i
regel hästens 1. 40 år, medan åsnan uppges
kunna bli över 100. Bland däggdjuren
tillskrivas valar och elefanter en 1. av flera
hundra år, vilket dock ej gäller för de senare
i fångenskap. ■ Björnen lär bli 50 år, lejonet
35, hund, varg, räv och katt omkr. 15, haren
10 och råttan 6 år. Egendomligt nog bli
många fåglar mycket gamla, vissa rovfåglar
(t. ex. örnar) samt korpar, gäss, ejdrar,
svanar och papegojor 100—150 år, och t. o. m.
mindre fåglar, ss. trastar, nära 20. Likaledes
nå många kräldjur hög ålder, krokodiler och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
