Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljung (gods i Östergötland) - Ljung, Johan - Ljunga (socknar) - Ljunga (gravfält i Östergötland) - Ljunga (kontrakt i Härnösands stift) - Ljungan (älv) - Ljungarum - Ljungaverk - Ljungberg, Carl Edvard - Ljungberg, Erik Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Ljung, J.—Ljungberg, E. J.
Roxen; 650 har, därav 400 har åker;
tax.-värde 532,000 kr. (1928). Slottet
uppfördes 1774 efter ritning av J. Rehn. Gården
köptes 1642 av frih. H. Hamilton till
frälse och har sedan tillhört släkterna
Cruus, Fleming och (från 1747 som
fideikommiss) von Fersen. Efter ättens
utgång på manssidan 1839 övergick L. till
Louise von Fersen, g. m. greve C. A.
Gyldenstolpe. Under deras tid upphävdes
fideikommisset, och delar av godset såldes.
Ljung, Johan, ornamentsbildhuggare
(1717—87), arbetade för kungl. slottet i
Stockholm; han utnämndes till kungl.
hovbildhuggare. Hans son P e r L. (1743—1819)
var liksom fadern verksam för kungl. slottets
räkning (dörrinfattningar, möbler m. m.).
Ljunga, socknar, se Norra Ljunga och
Södra Ljung a.
Ljunga, gravfält i Skönberga socken,
Hammarkinds härad, Östergötland, omkr. 5 km s.
om Söderköping, ligger på en grusås, som förr
varit överströdd av gravar. Ännu återstå en
hustomtning, en domarring, några
stensätt-ningar samt 200—300 gravhögar från omkr.
700 f. Kr.—omkr. 1050 e. Kr. (H. R-h.)
Ljunga, kontrakt i Härnösands stift,
omfattar 8 pastorat: Selånger; Sättna; Torp;
Borg-sjö; Stöde; TUna; Attmar; Haverö.
Ljungan, norrländsk älv, upprinner på
Jämtlands-Härjedalsgränsen, n. om
Helags-fjället, genomflyter n. Härjedalen, s.
Jämtland och Medelpad (se kartor vid dessa ord)
och mynnar i Sundsvallsbukten, 10 km s. om
Sundsvall; flodområde 12,800 kvkm, längd 350
km, beräknad medelvatteneffekt 501,000 hkr,
utbyggd 62,000. Från källsjön, Ljungan
(934 m ö. h.), som även avflyter till
Indalsälven, flyter L. i Ljungdalen till Storsjön (29
kvkm, 565 m ö. h.) och därefter utmed
fjällkedjans överskjutningsgräns. Mellanloppet är
mycket oregelbundet, sjörikt och liksom nedre
loppet (se Medelpad) rikt på forsar och
fall. Av bifloderna är endast Gimån (se d. o.,
med kartskiss) av betydelse. Utbyggda äro
främst Albyfallen (med Svarveln och
Ring-dalsforsen; jfr Al by), Hångstaforsarna (jfr
Ljungaver k), den kanjonartade
Hem-gravsforsen vid Nedansjö samt Matfors och
Viiforsen. Om den utbyggda effekten se profil
på spalt 74. Föga el. ej utbyggda äro bl. a.
fallsträckan Skålasjön—Åsarnefallen
(disponibel medelvatteneffekt 32,300 hkr),
Rätan-strömmarna (29,000 hkr), Ångefallen (23,000
hkr), Hallsta-, Fränsta- och Skallböleforsarna.
Ljungs slott.
Flodprofil och. uttagen vattenkraft (i hkr) i Ljungan.
Efter R. Melin och H. Nelson.
L:s flottledssystem är i fråga om
virkestrans-portens storlek det femte (tillsläppt
flottgods 1,445,855 kbm 1927) och i fråga om
längden det tionde (1,095 km) i Sverige. 22
flottningsföreningar. — Litt.: »Förteckning
över Sveriges vattenfall. 42. Ljungan»
(1921 ff.). G. R-ll.
Ljungarum, församl. i Jönköping (se d. o.,
sp. 85); 3,449 inv. (1930).
Ljungaverk, kemiska fabriker vid Ljungan
i Torps socken, Västernorrlands län, 3 krn
från Johannisbergs station vid statsbanan
Änge—Sundsvall, anlades 1910—13 av
Stockholms superfosfatfabriks a.-b. (se d. o.), som
1908 inköpt Hångstaforsarna i Ljungan och
där byggt en kraftstation om 18,600 hkr.
Fabrikerna äro avsedda för tillv. av karbid
samt kalkkväve, ammoniak, ammoniumsulfat,
ammoniumnitrat och salpetersyra. Jfr
Kväveindustri, sp. 388. G. H-r.
Ljungberg, Carl Edvard, statistiker
(1820—1910), var sekr. i den kommitté, genom
vars utlåtande Statistiska centralbyrån
inrättades 1858, och tjänstgjorde där till 1861,
då han blev notarie i Kammarkollegium. Var
representant i borgarståndet för Stockholm
riksdagarna 1862—63 och 1865—66, led. av
Första kammaren 1894—1903. L. uppträdde
med mycken skärpa mot svenska eftergifter
i unionsfrågan. Han utgav bl. a. »Försök till
allmän statistik» (2 dir, 1851—56), »La Suède,
son développement moral, industriel et
com-mercial» (1867) samt tills, m. biskop Agardh
»Försök till en statsekonomisk statistik öfver
Sverige». Från 1869 redigerade han Tidskrift
för Sveriges Landsting (sedan 1907 tills, m.
E. Arosenius). (ö.)
Ljungberg, Erik Johan, industriidkare,
järnmetallurg (1843—1915). Genomgick
Fi-lipstads bergsskola 1865, var 1867—75
anställd vid Munkfors bruk, blev 1875 disponent
vid Stora Kopparbergs
bergslag och var efter
företagets ombildning
till a.-b. dess verkst.
dir. 1888—1913. L.
verkade synnerligen
förtjänstfullt för
utvecklingen och
tillgodogörandet av
Bergslagets rika
naturtillgångar i skogar,
gruvor och vattenfall.
Under hans förvaltning
ombyggdes och
moderniserades Domnarvets
järnverk samt anlades Kvarnsvedens
pappersbruk och Bullerforsens kraftverk. Inom
skogsbruk, trävaruindustri, järnhantering, vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
