Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lombardiet - Lombardisk stil - Lombardlån - Lombardo (Lombardi) - Lombardränta - Lombard street - Lombartzyde - Lomber - Lombergsfältet - Lombok - Lombroso, Cesare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Lombardiet—Lombroso
152
Lombardiet, it. Lombardia, landskap i n.
Italien, mellan Alperna (mot Schweiz) och Po;
i v. bilda Lago Maggiore och Ticino delvis
gräns, i ö. Gardasjön och Mincio; 23,808,99
kvkm, 5,400,263 inv. (1929). L. omfattar prov.
Bergamo, Brescia, Como, Cremona, Mantova,
Milano, Pavia, Sondrio och Varese. Jfr
Italien, sp. 818—820, 825—828 och 830. De flesta
av de it. alpsjöarna ligga helt el. delvis inom
L. Landskapet är väl bevattnat genom Pos
tillflöden och ett system kanaler. I
bergstrakterna är boskapsskötseln huvudnäring, de
lägre liggande bergssluttningarna klädas av
vin- och fruktträdgårdar samt mullbärsträd,
på slätterna betydande odling av majs, vete,
ris o. a. sädesslag samt vin och mullbärsträd.
L. är ett av Italiens mest industrialiserade
områden. Silkesindustrien har stor
omfattning; Como är centrum för sidenväverierna,
Milano för handeln med silke. På senare år
har även bomullsindustrien nått stort
uppsving; mer än hälften av Italiens
bomullsspind-lar och -vävstolar finnes i L. Dessutom
auto-mobiltillverkning, brytning av koppar,
marmor och alabaster samt tryckerier. E. L-r.
Historia. L., äldst bebott av etruskerna och
från omkr. 400 f. Kr. av kelter, ingick i den
romerska provinsen Gallia cisalpina (jfr G a
1-1 i e n), erövrades 568 av langobarderna
(se d. o.), efter vilka landet bär sitt namn,
och införlivades 774 i Karl den stores välde.
Efter dettas upplösning blev L. län under de
tyska konungarna men sönderföll i fria
stadsrepubliker, som i Lombardiska
stadsförbundet kämpade för sitt oberoende
(jfr Fredrik, sp. 1097—98) och sedan som
hertigdömen kommo under inhemska
dynastier. De främsta, Milano och Mantova,
till-föllo Österrike resp. 1713 och 1708 och
kallades österrikiska L. Efter att under
Napoleonstiden först ha varit en del av
Cisal-pinska, därefter av Italienska republiken och
sedan 1805 av konungariket Italien blev L.
jämte Venezien österrikiskt
lydkonunga-döme. Genom freden i Zürich 1859 avträddes
egentliga L. samt 6 distrikt av prov.
Mantova och 1866, genom freden i Wien, Venezia
med det övriga mantovanska området till
Napoleon III, som överlät sin rätt på nuv.
konungariket Italien. Litt.: W. K. Williams,
»The communes of Lombardy» (1891). Å. S-n.
Lomba’rdisk stil, ett uttryck, som numera
huvudsaki. betecknar en ornamentik, som
under den äldre medeltiden var särskilt vanlig
i Lombardiet men även förekom på andra
håll i Italien och n. om Alperna (t. ex. i vissa
delar av Lunds domkyrka). Denna till sina
element mycket blandade ornamentik är
snarare att betrakta som en bysantiniserande
tidsstil än som en egentligt lombardisk
skapelse. Den utmärkes av sina ofta i platt
relief utförda bandflätningar, sina räfflade
rankor och fantastiska djurbilder. H. C-l.
Lombardlån, se L o m b a r d.
Lomba’rdo (L o m b a r d i), namn på till
Venezia inflyttade norditalienska
konstnärer. Där behärskade P i e t r o L. (omkr. 1435
—1515) jämte sina söner Antonio L. och
T u 11 i o L. det senare 1400-talets skulptur.
Han har utfört dogerna Nicolö Marcellos och
Pietro Mocenigos gravmonument i kyrkan San
Giovanni e Paolo, monumentet över Dantes
grav i Ravenna (se bild vid art. D a n t e
Ali-g h i e r i, sp. 519) samt utsmyckningen av det
inre av kyrkan Santa Maria dei Miracoli i
Venezia. Donatello och Giovanni Bellini voro
hans förebilder. Sönernas verk däremot
utmärkas av sin påfallande starka anslutning
till antiken. Båda ha utfört reliefer med
ämnen ur Antoniuslegenden i kyrkan Santo i
Padova. H. C-l.
Lombardränta, se L o m b a r d.
Lombard Street [la’mbod strPt], gata i
Londons City, vid vilken många banker ligga
(jfr Lombard). Figurligt brukas namnet
stundom om Londons hela penninghandel.
Lombartzyde [-se’jdo], by i belg. prov.
Västflandern, på Yserkanalens högra strand,
2 km n. om Nieupoort; 681 inv. (1929).
Under världskriget var L. en stark stödjepunkt
i det fransk-belgiska brohuvudet framför
huvudövergångarna vid Nieupoort. Det var
föremål för hårda strider, särskilt under slaget
vid Yser (omkr. 20 okt.—omkr. 10 nov. 1914),
då L. sköts fullständigt sönder. Tyskarna
erövrade brohuvudet 10 juli 1917 (från
engelsmännen) och utrymde det okt. 1918. H. J-dt.*
Lomber [lå’m-], ett kortspel, se L’hombre.
Lombergsfältet, se Grängesberg, sp. 1153.
Lombok, en av Små Sundaöarna, mellan
Bali och Soembawa; 4,899 kvkm, 605,591 inv.
(1926), därav 81 européer. Tillhör Nederl.
Ostindien (se B a 1 i). L. är bergigt och
vulkaniskt och når i Rindjani 3,765 m ö. h. Kusten
är klippig; goda ankringsplatser på v. och ö.
kusterna. Huvudstad är Mataram, nära öns
största hamn Ampenam. Växtvärlden och
djurvärlden förete många australiska
former. Infödingarna äro förträffliga
jordbrukare och odla ris och kaffe. Tyger och mattor
vävas i stor utsträckning; guld-, silver- och
järnarbeten förfärdigas.
Lombroso [låmbrå’så], C e s a r e, italiensk
läkare, kriminalantropologiens skapare (1836
18/h—1909 ®/io), »v judisk börd, prof, i Pavia
1862, i Turin 1876, även militär- och
hospitalsläkare. L. utförde
betydande psykiatriska
arbeten (t. ex. om
snillets förhållande till
sinnessjukdom, »Genio
e follia», 1864) men är
mest känd genom sina
skrifter i
kriminalantropologi (se d. o.).
Huvudarbetet är
»L’u-omo delinquente in
rapporto all’
antropologia, alla
giurispru-denza ed alle
discip-line carcerarie» (3 bd,
1876; 5:e uppl. 1896; talrika övers.). L:s
teori om en förbrytartyp, som skulle kunna
igenkännas på vissa kroppsliga
egendomligheter, är övergiven av den nutida
vetenskapen; ej heller hans uppfattning, att
brottet väsentligen är att tillskriva
biologiska orsaker, har slagit igenom i
straffrättsvetenskapen men äger i modifierad
gestalt betydande förespråkare i nyaste tid
(jfr Italienska
kriminalistsko-1 a n och Kriminologi). Hans förtjänst
är att verkligen på allvar ha inlett en
vetenskaplig diskussion om brottslighetens orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
