Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Longberg, Johan Olsson - Long Branch - Longchamp el. Longchamps - Longfellow, Henry Wadsworth - Longhena, Baldassare - Longhi - Longhi, Martino d. ä. - Longinos - Long island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Long Branch—Long island
176
tionen och torde
tidtals ha stått i starkt
beroende av C. H.
Anckarsvärd o. a.
ledare av
riddarhusop-positionen, men fr. o.
m. 1828 års riksdag
tillhörde han,
förmodligen efter särskild
bearbetning från
regeringen, regeringspartiet. 1828 och 1834—35
var han
bondeståndets talman. B. E-r.
Long Branch [lå’n brä^J], stad i New
Jersey, U. S. A., vid Atlanten, 50 km s. om
New York; 13,521 inv. (1920). Mondän
havs-badort, livligt besökt av New York- och
Washingtonbor. Fiske.
Longchamp [läjä’] el. L o n g c h a m p s,
kapplöpningsbana i Bois de Boulogne, Paris.
Tribunen lämnar rum för 10,000 åskådare.
Jfr Grand prix. Där försiggå också de
stora trupprevyerna.
Longfellow [låTjfeläu], Henry W ad
8-w o r t h, nordamerikansk skald (1807 27/a—
82 24/3). L. kallades nittonårig till prof, i
moderna språk vid Bowdoin college i Brunswick,
Maine, med villkor
att för sin
utbildning tillbringa
några år i Europa.
En mer än treårig
studieresa i
Frankrike, Spanien,
Italien, Tyskland,
Holland och England
kom europeisk
kultur och litteratur
(romantiken) att
bli avgörande för
L:s utveckling. Han
blev 1835 Ticknors
efterträdare vid
Harvard-univ. och
for ånyo på 15
må
nader till Europa, närmast för att sätta
sig in i de skandinaviska litteraturerna.
I Rom träffade han 1828 K. A. Nicander
och besökte sommaren 1835 Sverige. Bland
»Ballads and other poems» (1842) ingår
bl. a. en övers, av Tegnérs
»Nattvardsbarnen», med inledande bilder ur svenska
allmogens liv. I »The poets and poetry of
Europé» (1845) samlade L. en mängd övers, från
germanska och romanska skalder och fogade
därtill en litteraturhistorisk ram (i sv. övers.
»Språken, skaldekonsten och skalderne i
Europa», 1859). 1847 utkom eposet »Evangeline,
a tale of Acadie» (sv. övers, av A. Lysandet
1854, av Hj. Edgren 1875 och av R.
Törne-bladh 1901). Det stora, på knittelvers och fria
rytmer skrivna dramat »The golden legend»
(1851; diktens grundval är Hartmann von
Aues »Der arme Heinrich») ger en bild av
medeltidslivet. 1854 frånträdde L. sin
professur. En ny frukt av hans mognade skaldskap
blev »The song of Hiawatha» (1855; sv. övers,
av A. G. Vestberg 1856), byggd på
egendomliga sägner, som upptecknats från indianer.
L. har lånat »Hiawathas» form från de finska
runorna i Kalevala. »The courtship of Miles
Standish» (1858; sv. övers, av Hj. Edgren), ett
betagande litet epos på hexameter, är hållet i
fint humoristisk ton. »Tales of a wayside inn»
(1863) var L:s längsta diktverk, efter ung.
samma idé som Chaucers »Canterbury tales».
1865—67 kom en övers, av hans
älsklings-skald Dantes »Divina commedia». Under
de följande åren utsände L. flera saml.
dikter, »The masque of Pandora» (1875) etc.
Som skald saknade L. ursprunglighet. Han
är mera en sympatisk eftersägare än en
ban-brytare. Hans poesi bäres av en stark
idealism. Jämte hemmets och barnavärldens idyll
besjunger han helst uppoffrande handlingar
och hjältedåd ur sägnen el. historien. Genom
sin diktnings popularitet blev han en
kulturförmedlare mellan Amerika och Europa. Hans
»Writings» utgåvos i 11 bd 1886. Biogr. av
brodern Samuel Longfellow(3 bd, 1891). »Valda
dikter» av L. översattes av Hj. Edgren 1892.
Om L:s förhållande till de skandinaviska
litteraturerna se uppsats av A. Johnson i
Ame-rican-Scandinavian Review jan. 1915. E. F-t.*
Longhena [lårjge’na], Baldassare,
italiensk arkitekt (1598—1682), gjorde ritningar
till flera kyrkor och palats i sin födelsestad,
Venezia, vilka visa stilinflytelser från V.
Scamozzi, A. Palladio och J. Sansovino. L:s
förnämsta verk äro den sköna
centralkyrko-anläggningen Santa Maria della Salute (1631
—82) och Palazzo Pesaro (1679—1710), båda
med huvudfasaderna åt Canal grande. E. L-k.
Longhi [lå’ijgi], italienska målare. Luca
L. (1507—80) arbetade i en ålderdomlig stil,
med ett starkt uttryck av vek fromhet.
Pietro L. (1702—86) ägnade sig åt
genremåleri och utförde en serie krönikeartade
bilder ur det venezianska livet, bl. a.
»Danslektionen» i Accademia i Venezia. A1 e
s-sandro L. (1733—1813), den förres son,
målade huvudsaki. porträtt, ofta utmärkta
av pompös elegans, t. ex. bilden av en
vene-ziansk amiral i Museo civico i Padova. H. C-l.
Longhi [lå’ngi], Martino d. ä.. se Lunghi.
Longlnos (lat. Longtnus, med förnamnet
Cassüis), forngrekisk filosof och retor (f. i
början av 200-talet e. Kr.), lärjunge till
Ammo-nios och Origenes, motståndare till Plotinos.
L. kallades till Palmyra av drottning Zenobia,
blev hennes rådgivare och avrättades av
kej-sar Aurelianus, sedan denne intagit staden
273 e. Kr. Några få fragment av L:s
skrifter ha bevarats. Den berömda skriften »Peri
hypsos» (Om det sublima), länge tillskriven
L., är ej av honom. M. Pn N-n.
Long island [låT} äPland], ö utanför
Connecticuts kust, U. S. A. Sträcker sig från
Hudson rivers mynning i ö. n. ö. riktning och
skiljes från fastlandet genom det 185 km
långa och högst 40 km breda Long island
s o u n d, i sin västligaste och smalaste del
kallat East river (se d. o.); räknas till
staten New York. 4,356 kvkm, 19—37 km bred,
3,268,730 inv. (1925). öns ö. del är genom
Pe-conic bay delad i två halvöar. N. kusten är i
v. sönderskuren av många vikar, den s. kantas
av smala landtungor (Rockaway beach, Long
beach, Jones beach och Oak island beach) och
den långsmala halvön Fire island beach el.
Great South beach. L. har ett milt
havsklimat, vilket jämte öns glaciala
uppbyggnad (moränlera) har gjort L. till ett av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
