Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Lopez—Lop-nor
182
1580-talet till Madrid, där han levde ett av
diktning och kärleksäventyr fyllt liv. Till
Elena Osorio (»Filis»), g. m. en skådespelare,
dedicerade han en mängd ypperliga dikter;
snart kallnade kärleken, och 1587 häktades L.
för smädedikter mot den forna älskarinnan
och förvisades från Kastilien. Senare
enleve-rade L. en ung dam av ansedd familj, Isabel
de Alderete (»Belisa»), och lät viga sig vid
henne per procura 1588. Få veckor därefter
avseglade han dock, oförklarligt nog, med
»stora armadan»; hemkommen bosatte han
sig en tid med makan i Valencia, som då var
ett hemvist för de glada konsternas utövare.
Sedan »Belisa» 1595 avlidit i Toledo,
återvände L., benådad, till Madrid, där han knöt
en kärleksförbindelse med skådespelerskan
Micaela de Lujän (»Camila Lucinda» i L:s
sonetter), med vilken han hade fyra barn. 1598
gifte sig B. med en förmögen slaktares dotter,
med vilken han hade sonen Carlos Félix, till
vilken han dedicerade ett av sina vackraste
arbeten, herderomanen »Los pastores de
Be-lén» (innehållande bl. a. ett av hans lyriska
mästerverk, »Madonnans vaggvisa», övers, till
sv. av K. A. Hagberg). L. bodde 1604—10 i
Toledo men återflyttade 1610 för alltid till
Madrid. Han producerade under denna tid en
ofantlig mängd skådespel och beskyddades av
den unge hertigen av Sessa men levde det
oaktat i ständigt ekonomiskt betryck.
Nedtyngd av familjesorger, lät L. 1614 prästviga
sig men fortsatte likafullt sina galanta
äventyr. Med inträdet i det andliga ståndet
började den mest lysande perioden av L:s liv;
knappt ett år förgick utan något större
arbete, knappt en månad el. vecka utan nya
skådespel. På den spanska scenen var han
denna tid allenahärskande. Mot slutet av sitt
liv drabbades L. av nya familjesorger och
ägnade sig allt ivrigare åt andakts- och
botövningar. In i det sista diktade han dock.
Högtidligheterna vid L:s begravning voro
storartade och varade i nio dagar. 153 spanska
skalder hyllade hans minne i »Fama pöstuma»
och 50 italienska i »Essequie poetiche».
L. begagnade sig av så gott som alla
brukliga diktarter. Hans alstringsförmåga och
lätthet att skriva voro underbara, och han
torde ha varit en av alla tiders mest
produktiva författare. L. uppges ha författat 1,800
»comedias» och över 400 »autos»; även om
dessa siffror äro överdrivna, känner man till
637 av hans skådespel och vet, att en mängd
förlorats. Därtill kommer en massa andra
verk av skilda slag. L. var den egentlige
skaparen av »mantel- och värjstycket» i tre
»jor-nadas» och den på den spanska scenen så högt
skattade komiska personen el gracioso. Bland
mera kända skådespel må nämnas »Fuente
Ovejuna», »El mejor alcalde el rey»,
»Peri-bånez y el comendador de Ocana», »La estrella
de Sevilla», »Los Tellos de Menéses», »El
acero de Madrid» (»Järnvattnet i Madrid»,
1907) m. fl. L:s skådespel utmärka sig för
outtömlig uppfinningsförmåga, kvickhet,
fyndighet och förtjusande interiörer från det
spanska lantlivet. Hans stil var enkel och
naturlig och i allm. fri från den »gongorism»
(se G o n g o r a), som han bekämpade hos sina
samtida. I sin »Arte nuevo de hacer comedias»
(1609) framlade han halvt skämtsamt sina
åsikter om konsten att skriva skådespel.
Såsom lyriker, särskilt balladdiktare, står han
oöverträffad inom den spanska litteraturen;
på det episka området var han däremot
mindre lycklig. Bland L:s prosaarbeten må
nämnas herderomanen »La Areadia» och den
självbiografiska romanen i dialogform »La
Dorotea».
L., under sin livstid beundrad såsom
»snillenas Félix», föll snart i relativ glömska,
undanskymd av den av nyromantikerna
omhuldade Calderén. I modern tid har emellertid
L:s stjärna varit i stigande. I mitten av
1800-talet utgav J. E. Hartzenbusch 112 av L:s
skådespel, och 1890 utkom första volymen av
spanska akad:s stort anlagda, ännu
ofullbordade publikation av L:s samtliga kända
skådespel (med kommentarer av Menéndez y
Pelayo). Bland nyare litt. må nämnas H. A.
Rennert, »The life of Lope de Vega» (1904).
På sv. finnes »Lope» med övers, av »El acero
de Madrid» av K. A. Hagberg (1907). — L:s
porträtt återges på vidståen de plansch. K. A. H.
Lopez [lå’päs], Francisco Solano,
diktator i Paraguay (1827—70). Var äldste
son till Carlos Antonio L. (1790—1862),
president och diktator 1844—62, som
energiskt arbetade på att stärka Paraguays
försvar och utveckla landets resurser. L. valdes
en månad efter faderns död till president på
tio år. 1864 fordrade han förgäves, att
Brasilien skulle upphöra att intervenera i
Uruguays inbördesstrider, och följ, år förklarade
han krig mot Argentina, som vägrat låta L:s
trupper passera argentinskt område.
Brasilien och Uruguay gjorde året därpå gemensam
sak med Argentina. Den ojämna kampen
varade i fem år. L. led det ena nederlaget efter
det andra, utövade blodig despotism mot
misshagliga landsmän och stupade 1 april 1870.
Kriget hade för långliga tider förstört
välståndet i Paraguay och beräknas ha
decimerat den manliga befolkningen till en femtedel.
Lopez Dominguez [lå’päp dåmiTjgäp], José,
spansk militär och politiker (1829—1911).
Blev under fälttåget i Marocko 1859—60
överste, intog under federalistupproret jan.
1874 Cartagena och blev s. å. generallöjtnant.
Som krigsminister 1893—95 genomförde L.
militära reformer; 1895 blev han
generalkapten och 1896 marskalk. På 1880-talet blev
han en av ledarna för den »dynastiska
vänstern» och var juli—nov. 1906
konseljpresident i en antiklerikal liberal ministär.
Lépez y Pla’nes [lå’päs i-], V i c e n t e,
argentinsk skald (1784—1856). Spelade en
framträdande roll under Argentinas
frihetskamp och skrev landets nationalhymn (1813).
Han var 1827 en tid t. f. president. Ad. H-n.*
Löphius piscatörius, zool., se M a r u 1 k.
Lophode’rmium, bot., se Sky 11 e.
Lopho’rnis, zool., se Kolibrifåglar,
plansch.
Lo’phyrus, zool-, se T a 11 s t e k 1 a r.
Lop-nor, L o b - n o r, centralasiatisk sjö i
kin. östturkestan, mellan Kuruk-tag och
Al-tyn-tag, 780 m ö. h. L. är floden Tarims
myn-ningssjö. Enligt Richthofens av Sven Hedin
bestyrkta teori ändrar sjön läge. Se även
T a r i m. Jfr Sven Hedin, »Forskningar i
Lop-nor-området» (1902; tilläggsband till
»Genom Asiens öknar»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
